Rubriken på Hultgrens ledare är ”Sovande nämnde­män vittnar om ­gamla tider”. Jag erkänner ­gärna att det är en ­blickfångande rubrik och jag blev ­nyfiken, men fann ­texten fördomsfull och torftig. Han finner att 79 ­procent är över 44 år och 41 procent över 64 år. Ålder, ­kunskap och ­omdöme är knepiga frågor: är man konservativ för att man är ­gammal, är man radikal för att man är ung?
Erik Hultgren skriver bland annat: "När partierna inte längre kan locka kunnigt folk eller representera samhället måste nämndemännen sökas i en bredare krets."
Det var länge sedan jag läste en sådan bredsida mot vår representativa demokrati uppburen av våra politiska partier i kommunala nämnder, fullmäktigeförsamlingar och riksdag.
Jag har varit fritidspolitiker i mer än 40 år. Jag har ­varit nämndeman i Förvaltningsrätten och är nu nämndeman i Kammarrätten. Inget av mina uppdrag har varit ­viktigare än mina nämndemannauppdrag: att med sans och mått ta ställning till livsavgörande frågor för människor som kommit i kläm i samhället eller försatt sig i ohållbara ­situationer.
Ulf-Göran Widqvist (S)
Svar:
En av grundtankarna bakom det svenska nämndemannasystemet är att den strikt juridiska tolkningen av lagar och regler måste balanseras mot det allmänna ­rättsmedvetandet. Folket ska vara representerat i domstolarna för att kunna ­bidra med vardagliga insikter om hur lagarna bör tolkas. Men det allmänna rättsmedvetandet är inte enhälligt.
Olika människor bär på olika erfarenheter och rättsuppfattningar. Därför är det viktigt med en bred ­representation. Det har ingenting med vare sig kunskap eller politiska ­åsikter att göra. 1979 var 1,6 miljoner svenskar medlemmar i ett parti. I dag är den siffran 260 000. Att partierna ­fungerar ­sämre och sämre som representativ urvalsgrupp är uppenbart. Då krävs att basen breddas även med folk som inte är parti­politiskt aktiva.
Det är fantastiskt att det i Sverige finns så många ­människor som är beredda att ta sig tid till viktiga nämndemannauppdrag. Merparten sköter dem med bravur. Men det går inte att blunda för att det också finns många undantag, som sovande och ointresserade nämndemän, vilket har visat sig genom rapporter och undersökningar.
Om partierna kan få in engagerat folk utifrån kan de ­undantagen förhoppningsvis bli färre.
Erik Hultgren