”Tankevurpa om nämndemän”
Vem är egentligen den vanliga människan, den representative medborgaren, hon och han som verkligen står för svenska folkets tankar och värderingar, som kan avge välavvägda omdömen om sina medmänniskor?
Den frågan ställer jag mig när jag läser Erik Hultgrens ledare i SN 29/9 om nämndemännen i våra domstolar, om deras bristande representativitet som folkets domare.
Rubriken på Hultgrens ledare är ”Sovande nämndemän vittnar om gamla tider”. Jag erkänner gärna att det är en blickfångande rubrik och jag blev nyfiken, men fann texten fördomsfull och torftig. Han finner att 79 procent är över 44 år och 41 procent över 64 år. Ålder, kunskap och omdöme är knepiga frågor: är man konservativ för att man är gammal, är man radikal för att man är ung?
Erik Hultgren skriver bland annat: "När partierna inte längre kan locka kunnigt folk eller representera samhället måste nämndemännen sökas i en bredare krets."
Det var länge sedan jag läste en sådan bredsida mot vår representativa demokrati uppburen av våra politiska partier i kommunala nämnder, fullmäktigeförsamlingar och riksdag.
Jag har varit fritidspolitiker i mer än 40 år. Jag har varit nämndeman i Förvaltningsrätten och är nu nämndeman i Kammarrätten. Inget av mina uppdrag har varit viktigare än mina nämndemannauppdrag: att med sans och mått ta ställning till livsavgörande frågor för människor som kommit i kläm i samhället eller försatt sig i ohållbara situationer.
Ulf-Göran Widqvist (S)
Svar:
En av grundtankarna bakom det svenska nämndemannasystemet är att den strikt juridiska tolkningen av lagar och regler måste balanseras mot det allmänna rättsmedvetandet. Folket ska vara representerat i domstolarna för att kunna bidra med vardagliga insikter om hur lagarna bör tolkas. Men det allmänna rättsmedvetandet är inte enhälligt.
Olika människor bär på olika erfarenheter och rättsuppfattningar. Därför är det viktigt med en bred representation. Det har ingenting med vare sig kunskap eller politiska åsikter att göra. 1979 var 1,6 miljoner svenskar medlemmar i ett parti. I dag är den siffran 260 000. Att partierna fungerar sämre och sämre som representativ urvalsgrupp är uppenbart. Då krävs att basen breddas även med folk som inte är partipolitiskt aktiva.
Det är fantastiskt att det i Sverige finns så många människor som är beredda att ta sig tid till viktiga nämndemannauppdrag. Merparten sköter dem med bravur. Men det går inte att blunda för att det också finns många undantag, som sovande och ointresserade nämndemän, vilket har visat sig genom rapporter och undersökningar.
Om partierna kan få in engagerat folk utifrån kan de undantagen förhoppningsvis bli färre.
Erik Hultgren

























































Senaste kommentarerna:
Skrivet 3 okt 2011 13:22 Rolf Lindh
Samma fråga som Ulf-Göran har ställt, ställde också jag mej sedan jag läst både Ulf-Görans och Eriks inlägg. Och efter noggrant övervägande kan jag inte inse annat än, att det ligger en hel del sanning i det Erik skriver.
Enligt Ulf-Görans rubrik har Erik gjort en tankevurpa. Med tanke på att Ulf-Göran är nämndeman och kallar sej för författare, hade man hoppats på att kunna skylla hans inlägg på tankevurpa. Men jag tror att han har reagerat med reptilhjärnan. Det gör väldigt många när de blir angripna eller trampade på ömma tår.
Ulf-Görans enda argument för att behålla det system som man tillämpar, är att så har det varit i åtminstone 40 år. Det kallar jag konservativt, vilket har blivit socialdemokraternas kännetecken.