”Egoism före etik”
Olof Jonmyrens reflektion (19/10) kring det uppmärksammade utvisningsbeslutet av Ganna Chyzevska är viktig och välkommen. Ett liknade ärende är nu känt. Själv har jag under 40 år efter förmåga försökt bidra till att asylprövningar blir så rättssäkra som möjligt. Jag blir inte förvånad över Migrationsverkets lagtolkning.
Inte heller över migrationsministerns uttalanden. Det han säger är en etisk/moralisk härdsmälta.
Sverige har en i många stycken generös hållning gentemot flyktingar och asylsökande. Asylprövningar är inte lätta. Migrationsverkets medarbetare har ett svårt jobb. Detta förtjänar respekt. Vårt problem ligger inte i regelsystemet. Det handlar om tillämpningen och är en etisk fråga.
Klyftan mellan lagtolkning å ena sidan och allmän rättsuppfattning å den andra uppstår ibland. Det kan leda till situationer som för de flesta bland oss blir obegripliga, groteska. Detta har nu hänt. Politik, inte minst asylpolitik, har alltid en teoretisk, intellektuell sida. Den har också ett emotionellt, känslomässigt etiskt perspektiv.
Sverige få ofta kritik för inhumana drag i vår asylpolitik. Vi får skämmas. Det omtvistade begreppet ”synnerligen ömmande omständigheter” kan naturligtvis tolkas på ett annat, öppnare sätt än vad minister och ämbetsverk nu gör. Lagar tolkas, alltid. Vill man, så kan man. Allt annat är struntprat.
Nu ökar arbetskraftsinvandringen till vårt land. Vi inser att vi inte klarar vår välfärd utan den. 40-talister vill säkra sin egen åldringsvård. Vår nationella egoism vinner över solidariteten gentemot andra. När planet med Genna Chyzevska skulle lyft från Arlanda kanske något annat plan landade, till exempel från Delhi? Kanske skulle där sitta en ung, kompetent indisk IT-utvecklare, på väg till toppjobb i Kista? Migrationspolitiken handlade förr om skydd för rädda människor. Nu handlar den mest om vår egen trygga tillvaro.
Kjell Wiklund
aktiv i Flyktinggruppernas och asylkommittéernas Riksråd (FARR)

























































Senaste kommentarerna:
Skrivet 21 okt 2011 10:51 Fisken
Kan bra instämma och hålla med både Olof Jonmyren och Kjell Wiklund. Etik var ordet.
Skrivet 22 okt 2011 08:52 Pettersson
Kjell Wiklund har rätt, vi måste ha en hög moral och etik i vårt land och vi ska absolut inte utvisa 91-åriga damer utan anhöriga i hemlandet. Men det är sällan vi får hela sanningen, som i fallet Ganna Chyzevska. Om hon nu är så dödssjuk som det påstås hur tog hon sig hit eller har hon varit här i många år och vägrat åka hem?
Wiklund påstår även att vi har en generös flyktingpolitik och det är det minsta man kan säga. Sverige har en extrem asylpolitik, vi tar emot mångdubbelt fler asylsökande per invånare än andra jämförbara länder.
Dessutom är endast 7 % av dem som kommer flyktingar enligt FN:s konventioner, över 90 % av de asylsökande saknar giltiga id-handlingar. De ”tappar” dem av någon oförklarlig anledning direkt när de kommit till Sverige. Hur många tjuvar, krigsförbrytare, terrorister och bidragsfuskare som det finns bakom alla dessa tappade pass och rövarhistorier har vi ingen aning om.
Skrivet 22 okt 2011 13:12 50-åringen
Mina vänner. Jag har någon tanke om att den tolkning som många myndigheter kontra lagmän tillämpar och har till grund för beslut (inte bara i dessa frågor) saknar en fastlagd prioriteringsordning och därför kan få vilka följder som helst. Om någon nu är exempelvis 90 år och svårt sjuk så borde rimligen läkaretik gå före de flesta andra regler såsom uppehållstillstånd och även en brottsmisstanke. Här skulle man med lätthet kunna skriva in just etik i grundlagen.
Förslag, "Den som på grund av sjukdom eller ålderssvaghet såväl psykisk som fysisk inte med betryggande omständigheter kan ta vara på sig själv utan omsorg skall innan andra beslut tagas först erhålla hjälp." Man kan här också kräva utlåtande av två oberoende läkare som inte är i förbund med beslutande myndighet. Att t ex försäkringskassan har egna läkare som får påverka beslut, ser jag som Jäv. Sedan håller jag med Pettersson så till vida att ett beslut inte får dra ut på tiden så att förutsättningarna hinner förändras.