Lars Kriss är en skicklig politisk ­skribent, men hans ”analys” slår slint när han försöker koppla Sverigedemokraternas politik till Socialdemokraternas, genom ordens ­association. De ­sossehatande Sverigedemokraterna har inga ­beröringspunkter med Socialdemokraterna varken i sak eller i vision, vilket en detaljgranskning visar med all önskvärd tydlighet.
Det är visserligen valår, men Lars Kriss borde hålla sig för god för denna sorts ordvrängeri.

Cajsa Widqvist (S)
oppositionsråd i Nyköping

Svar: Ibland blir man svarlös. Hur Cajsa Widqvist kan replikera på en text – som inte med ett ord nämner ­hennes eget parti – eftersom jag ”kopplar ihop” partiet med ­Sverigedemokraterna är en formuleringskonst som till och med skickliga politiska skribenter saknar.
Med detta sagt. Personligen har jag ett stort ­intresse inte bara för Geert Wilders, utan för all europeisk ­högerextremism. De senaste åren har jag plöjt ett stort antal böcker om British National Party i ­Storbritannien, Front National i Frankrike, Lega Nord i Italien, Vlaams Belang i Belgien, Jobbik i Ungern, Dansk Folkeparti i Danmark och ­Sverigedemokraterna i Sverige.

Vad jag har lärt mig är att vi inte ens bör ”koppla ihop” olika populistiska, främlingsfientliga partier. Faktum är att jag inte ens är säker på att man kan benämna alla som högerextremistiska.
Bör ungerska Jobbik – som i likhet med Sverigedemokraterna motsätter sig ­globalisering och privatisering – kallas höger eller vänster? Hur länge kan italienska Lega Nord – som har fyra ministrar i ­Silvio ­Berlusconis konservativa regering, däribland ­inrikesminister Roberto Maroni – betraktas som extremister?
Cajsa Widqvist har tagit sig tid att skriva till ledarsidan och förtjänar därför ett ärligt svar: jag har ingen aning. Ju mer jag läser, desto osäkrare blir jag. Vad jag däremot vet är att hur demokratiska opinionsbildare diskuterar och ­bemöter populistiska, främlingsfientliga partier kräver större tankeverksamhet än att bli upprörd över likheterna mellan sitt eget parti – och partiet man arbetar hårt för att fördöma.
Det borde även Cajsa Widqvist hålla med om.

Lars Kriss
ledarskribent