”Minsta insats, bästa resultat”
Det var i somras som Bergatrollen första gången ockuperade Stora Berga som ägs av kommunen och som flera föreningar velat hyra före Bergatrollen Ockupationen avslutades med att kommunen skulle undersöka möjligheterna att erbjuda annan plats för Bergatrollens verksamhet. Dessutom klargjordes att fortsatt ockupation skulle medföra polisingripande.
Därefter har kommunen och trollen haft olika kontakter och möten som resulterat i att kommunen före julledigheterna erbjöd trollen de lokaler som nu är aktuella vid Kråkberget.
Något sakligt skäl till ockupation förelåg inte. Inte någon konflikt heller Däremot fanns kanske en önskan om publicitet kring föreningen och dess företrädare. Inget fel i det men det reportage som gjordes i tv var osakligt och ensidigt och SN:s artikel på ledarsidan "Bergatrollen lämnar boet" (SN 21/1) skulle inte göra krigsstrategen von Clausewitz, som skribenten hänvisar till, glad.
All krigsstrategi har som utgångspunkt att uppnå bästa möjliga resultat med minsta möjliga insats. I Stora Berga gällde det att avhysa occupanterna från ett hus som kommunen ansåg var olämpligt som samlingslokal. Utan vatten, avlopp och värme. Avhysningen kunde ske antingen genom ett frivilligt avtågande vilket påskyndades av den obekvämlighet som en avstängning av elen medförde eller genom ett polisingripande. Därtill kom att fortsatt ockupation kunde äventyra kommunens beredvillighet till annan uthyrning. Genom kommunens agerande som med varlig hand skötts av fastighetschefen Maud Andersson-Pekannen kunde ockupationen alltså avslutas med minsta möjliga insats och bästa möjliga resultat.
Det skulle säkert Carl von Clausewitz tyckt vara bra.
Jan Carle (M)
kommunstyrelsens ordförande
Svar: Jan Carle kan sin Clausewitz. Men vad Carle borde ha lagt till är att Carl von Clausewitz såg kriget som politikens förlängda arm.
Först när politiken har misslyckats är det försvarbart att göra minsta möjliga insats, för bästa möjliga resultat. Det lyckliga slutet av ockupationen i Stora Berga, döljer alltså inte att ockupationen i sig och avhysningen av ockupanterna var konsekvenser av en från början misslyckad politik.
Nåväl. Jan Carle kommer ändå ur diskussionen med ett godkänt betyg: dels för att kommunen sent omsider valde en fungerande strategi, dels för sin intellektuella stringens. Då Carle med eftertryck visar att han behärskar sina militärstrateger, utgår jag från att kommunalrådet lyfter från läsfåtöljen och går på Bergatrollens invigning. Frisk luft gör gott.
Lars Kriss
ledarskribent
