OJ hyser förståelse för kommissionens kontrollusta och är kritisk till att både Sveriges regering och opposition avvisar förslaget (så även Frankrike och andra). OJ anser att ett nej bör följas av förslag om hur stabilitetspakten ska värnas.
Ingen har makt att sätta tummen i ögat på den som fuskar, anser OJ, samtidigt som han ger en fingervisning om att transfereringar kan påverkas när fusk avslöjas.
EU saknar inte sanktionsåtgärder, men kommissionen ­fegar och har slagit de svaga, men smekt de politiskt mäktiga (Grekland undantaget när katastrofen var ett faktum).
Bulgarien har fått miljardbelopp i regionalstöd frysta på grund av rättsröta och ohejdad korruption. Italien stjäl ofantliga summor regionalstöd år från år, utan särskilt straff. Rättsrötan är i det närmast total. Korruptionen blir allt värre.
EU-medlemmar med låg korruption, som Sverige och Danmark, sköter sina finanser och uppträder hederligt. Länder med mycket hög korruption, som Grekland, Italien, Spanien, Portugal, Bulgarien, Rumänien, Litauen, missköter sina finanser och uppträder ohederligt. Detta vet EU-kommissionen, men har under många år avstått från att agera.
Straffa de som straffas bör!

Ulf-Göran Widqvist

Svar: Visst har EU och kommissionen varit valhänt när medlemsländerna misshushållat med statsfinanserna. Det är grunden till den situation som vi nu ser. Det har stundtals varit viktigare att växa än att hålla på kraven. Vissa ­länder har fått fördelar som andra aldrig skulle ha fått. Men EU-ekonomierna och euron behöver ett striktare kontrollsystem som fungerar.
Jag tror att ett sådant system fungerar bäst om kontrollerna är lika för alla.

Olof Jonmyren
politisk redaktör