Stora grupper i Sverige står i dag helt utan ett eget sparande. Så sent som 2010 konstaterade Länsförsäkringar att nära vart fjärde hushåll i Sverige inte har marginaler i sin ekonomi för att klara en oväntad utgift på 5 000 kronor. Vad gör man då när tvättmaskinen plötsligt går sönder?

I Lars Kriss värld är Lyx­fällan ett tecken på att ­svensken inte kan ta ­ansvar för sitt liv. En ­rimligare ­tolkning är att ­svenska hushåll, till följd av hög ­beskattning, inte fått ­möjlighet att axla ett ökat personligt ansvar. När ­svensken sparar pengar sker det ­primärt i ­kollektiva ­former, inte minst genom de statliga ­pensionsfonderna. Välfärd och trygghet har dessutom i politikernas ­retorik blivit ­synonymt med ­gemensamma ­socialförsäkringar, vilket har gjort att många ­medborgare avstått från att bygga upp egna sparbuffertar.
Uppfattningen att ­människor inte kan ta ansvar för sina egna liv har fått allt tydligare följder. Många ­medborgare lever i dag på marginalen. Bristen på sparade ­pengar gör dem sårbara för oförutsedda utgifter som då lätt ­välter ­vardagsekonomin över ända. I stället för att ta av ­sparbufferten när bilen måste lagas tvingas många förlita sig på dyra SMS-lån eller betala reparationen på avbetalning.

Det här kan inte lösas med höjda skatter. Varje ­krona som tas in i skatt innebär trots allt att den enskilde ­medborgaren har en krona mindre kvar att klara vardagen med. I stället behöver vi tänka nytt. Sälj de statliga ­företagen och ge vinsten till medborgarna. Resultat av att sälja SBAB, Posten Norden och Telia blir drygt 10 000 kronor till varje person. Det vore ett välkommet tillskott i hushållskassan och en chans för alla att uppleva den frihet som en slant på banken ger.
Philip Lerulf
Timbro, ansvarig för programområdet Folkkapitalism