Svar till Kristin Rydberg, SN 5/6.

Det finns färre än 20 ­studier i världen om sprututbytes­program, där man utgår från biologisk data – det vill säga om folk är smittade av hiv/hepatit eller inte – och där man jämför undersökningsgruppen med en kontrollgrupp – det vill säga att man jämför de som deltar i sprututbyte med de som inte deltar.

Endast en studie ger stöd för att sprututbyte skulle ha ­preventiv effekt, en studie från New York, som presenterades i tidskriften Lancet 1996. Men inte ens här är man övertygad om att det är sprututbytet som är den avgörande delen.

I Montreal introducerades sprututbyte 1988. 1995 kunde man konstatera att 16 procent av de som deltog i sprututbyte smittats med hiv medan endast 5,8 procent i gruppen som inte deltog.

I Malmö har man sedan ett tag sprututbyte. Intressant är den doktorsavhandling som Nils Stenström lade fram 2008 vid Mittuniversitetet. Den ger inte stöd för att sprututbytet i Malmö, i sig, har en hiv-preventiv effekt.

I mars 2010 presenterades en översikt över forsknings­läget i den vetenskapliga tidskriften Addiction. Forskarna k­onstaterar att tidigare ­översikter övervärderat de ­positiva resultaten och inte nog lyft fram de negativa, man ­pratar om ”möjliga bevis”.

Vi kan inte säga att vi har bevis för att ­sprututbytesprogram har någon preventiv effekt. Vi ska komma ihåg att många av sjukdomarna är överförbara på andra sätt, till exempel genom sex. Jag vill hjälpa människor till ett värdigare liv, då måste vi satsa på en bra och tillgänglig drogfri vård. Vi måste också satsa på ett bra eftervårdsprogram, som tar vid där en behandling på ett behandlingshem slutar.

Som Socialdemokrat och ledamot i Socialnämnden i Nyköping kan inte jag ställa upp på att vi ska tillhandahålla verktyg att knarka med. Jag vill mer med beroende- och narkotikavården än så. Jag vill att människor ska få chansen till ett fritt och rikt liv, där varken alkohol eller andra droger ska hindra.

Anders Karlsson