Tuktad tulpanrabatt eller öppen sommaräng?
Miljoner människor är på flykt i världen. En rännil av den stora flyktingfloden söker sig till Sverige. Den är faktiskt inte så stor som det ibland kan låta De som nu kommer måste assimileras, säger en del av oss. Det betyder att de skall bli som vi. (Latinets similis betyder lika). Assimilationen innebär en strävan efter ett Sverige som skulle kunna liknas vid en väl ansad tulpanrabatt.
Där är alla nästan lika höga, har oftast samma färg och står i ordnade rader. Många andra bland oss talar istället om integration. Latinets integer betyder orörd, oskadad, med bevarad integritet. Att vara den man är, att ansluta sig till det nya landets skyldigheter och rättigheter, dess förpliktelser och möjligheter. Och med viljan att bidra, göra rätt för sig.
Vår integrationspolitik måste bli bättre. Bort från passiviserande bidragsberoende till aktiverande, individuellt anpassad introduktion och möjlighet till egenansvar och stolthet. Vår syn på invandrare måste fördjupas. Flyktingar är inte störningar i samhället. Deras närvaro innebär möjligheter och utveckling. Så har det alltid varit. Vallonerna var kompetenta innovatörer. Finnar, ungrare och italienare hjälpte oss att bygga folkhemmet.
Vi är dåligt tränade i att se främlingen som person istället för representant för ett kollektiv. Vi behöver inte vara rädda. Det är inte farligt att möta främlingen, eftersom hon och han är oss ganska lika: människor med drömmar som vi och arbetsvilja som vi. Rötägg finns förstås, som hos oss själva.
Vi ska inte längre odla den likriktade tulpanrabatten, som klumpar ihop människor till en anonym massa. Vi skulle i stället kunna njuta av den färgrika sommarängen, vars färger och andra olikheter kan ses som uppfriskande tillgång. Vi etniska svenskar ska vara rädda om vårt land. Och vi ska öppna möjligheter för andra att dela ansvaret för det.
Tulpanrabatten i all ära, men sommarängen vinner i längden. Den är rymligare. Den inkluderar mera. Mångfalden har kommit för att stanna. Drar vi åt kring Sverige, förtvinar vi så sakta. Vården och omsorgen skulle falla ihop.
Mötet med främlingen utmanar oss och kan få oss att växa, som kommuner, som nation, som enskilda individer. Alla våra politiska partier har anledning till självrannsakan, både de till vänster, i mitten och till höger. Mycket bra har vi gjort tillsammans, men mer finns att göra.
Via en klok integrationspolitik ska vi söka oss till den framtidsinriktade inkluderingen. Latinets inclusio betyder innesluten, innanför. O-stängd, skulle en norrlänning säga.
Alla, verkligen alla, ska få plats. Alla är självklara resurser i restaureringen av vårt gamla folkhem, som nu befolkas av många flera folk, från många håll i vår värld. Det har faktiskt alltid varit så. Också i den sköna lustgården Sörmland.
Kjell Wiklund
präst i Svenska kyrkan, frivilligarbetare på sociala områden
