För några dagar sedan hörde jag talas om Svenska gula bandet på Facebook. Meningen är att den hund som behöver extra utrymme, på sitt koppel har ett väl synligt gult band som signalerar att den hunden inte ska hälsa på folk och hundar. Det kan bero på sjukdom, träning etcetera.

Min ena hund har ofta svårt att vara tyst vid hundmöten i trånga passager. Vid möten tar jag därför ut avståndet. Hon fungerar däremot mycket bra med andra hundar där jag kan ha henne lös, det vill säga på inhägnat område. I Hagalund finns det några hundägare som envisas med att ha sina ­hundar gående fritt utan inhägnad. Dessa hundar ser vi också lösa i skogen alla årstider.

I dag gick jag i skogen med mina hundar och såg en mötande person en bit längre fram. Jag skymtade också en hund, varför jag vek av från ­stigen för att underlätta mötet. Fram rusar då en av två hundar, vrålskäller och kommer ända fram till mina kopplade hundar. Den andra hunden var snabbt framme också. Deras husse kom sakta på stigen utan ett ord eller försök till inkallning. Det var inte första gången som jag tvingats försöka hålla hans hundar ifrån mina. Senast det hände stod husse med hörselskydd och sågade på sin tomt. Ner på vägen kom då hans ena hund rusande och skällde. Ingen som helst reaktion från husse.

Vid dagens möte i skogen sa husse som vanligt – de är inte farliga. Jag har mina hundar kopplade och gör vad jag kan för att slippa upprörda hundmöten och på så sätt träna min hund att tyst kunna möta andra hundar. Han har ingen som helst fungerande inkallning på sina hundar och försöker inte ens förhindra eller avbryta sina hundars anfall på mötande.

Om en vecka kommer en av mina hundar att vara nyopererad och jag måste även då kunna rasta mina hundar utan anfall från okontrollerat lösspringande hundar. Det lär inte hjälpa med något gult band i Hagalund i alla fall, eftersom det kräver ömsesidig respekt.

Kajsa Olsson-Gustaver