I trädgården mognar brytbönor, squash och så sakteliga tomaterna. Persilja och sallad har jag skördat länge liksom potatis och mangold. Mangold är en tacksam grönsak att odla och är god i pajer, grytor eller kokt med litet smör och salt.

Jordgubbar, hallon och vinbär i olika kulörer har vi skördat, avnjutit och dessutom stoppat i frysen. Sommaräpplen faller, jag tar hand om en del men många är skadade eller ruttna innan jag hunnit skörda dem. De hamnar på en bakomplats i trädgården dit rådjur bl a brukar hitta på vintern.

Skogen har gett mig blåbär för våra behov. Svamp och lingon kommer vi fortsätta att både plocka, avnjuta, torka eller frysa långt in på hösten. Och innan vintern slår till tar vi upp all potatis och plockar ner vinteräpplen, som vi kan förvara i och hämta urjordkällaren hela vintern.

Cirkeln sluts. Från de första nässlorna i slutet av mars till de sista trattkantareller i december.

Så här har jag hållit på i många år och nu märker jag till min glädje att allt fler vill lära sig vilka örter som är ätbara och allt fler vill odla något ätbart, om så bara på balkongen eller i fönstret. Allt oftare läser jag om permakultur. Jag har försökt sätta mig in i vad det innebär. Jag gör redan min egen kompost och använder gräsklipp som täckmaterial runt plantor och buskar. Ett skyddande täcke över marken är viktigt inom permakulturodling har jag insett. Men det finns säkert mer att lära.

Jag har förstått att permakultur är mycket mer än odling. Det handlar om att skapa hållbara livsmiljöer, ett system för det vi behöver som mat, energi, vatten och hus att bo i. Att skapa slutna kretslopp där avfall tas om hand och används, att producera sin egen el, att bygga hus och odla mark på gamla beprövade sätt men med ny teknologi och kunskap.

På Magasinet som Kulturföreningen Bergatrollen i Nyköping hyr pratas det mycket om framtiden och ett hållbart samhälle. Bergatrollen slår ett högljutt slag för att återanvända sånt som inte används - allt från oanvända hus till oanvända möbler.

Där har jag också mött nyfikenhet på vad naturen bjuder. Under våren kom ett gäng cyklande ut till mig i Berga-Tuna. Vi plockade nässlor, kirskål med mera och lagade sedan mat på Magasinet tillsammans. De ordnar folkkök varannan söndag, dvs lagar och äter mat tillsammans. Du betalar vad du kan och vill. Denna gång blev det mat med gratis råvaror.

Jag blir glad när jag märker att fler börjar inse att vi mår bättre av att göra själv, att vara skapande, i stället för att bara konsumera. Under Do It Yourself-festivalen på Magasinet nyligen pågick samtal om framtiden hela tiden samtidigt som någon lagade sina byxor, sydde en väska eller broderade, lagade mat, flätade en korg eller murade en vägg med lera. Hur ska vi förhålla oss till världen? Vara konsument och åskådare eller delta aktivt och skapa sammanhang att leva i? Hur kan vi bidra till en omställning till ett samhälle som är hållbart?

Framtiden är här och vi behöver verkligen prata om hur vi ska fungera som en del av naturen utan att förstöra den. Så har mina tankar gått denna sommar när jag njutit av allt som växer i min trädgård

Hild Lorentzi

Därmed är sommar­surrandet i SN över för den här gången. Tack till alla som har ­skrivit under de här sommar­månaderna. Debattred