Har just fått en så kallad ­bluffaktura vilket osökt föder en del tankar:

Om jag inte betalar fakturan så kommer den förr eller senare att hamna hos Kronofogde­myndigheten som ett ­betalärende och i förlängningen så kan ärendet även komma att belasta rätts­systemet/domstolsväsendet, allt för att någon vill "blåsa" mig på några kronor.

Helt okritiskt lånar Kronofogde­myndigheten ut sin samhällsservice till bedragaren. Bankväsendet lånar ut bankkonto, bankgiro, pengaöverföring till utlandet och annan bankservice till bedragaren. Naturligtvis ställer domstols­väsendet också upp.

Med den massiva ­uppbackning som bedragaren får är det lätt att tappa sugen för den enskilde som har att bevisa sin oskuld inför ett massivt uppbåd.

Bedragaren förutsätter i sin affärsplan den nämnda uppbackningen för att kunna driva sina lurendrejerier och osökt är frågan varför ställer alla upp på bedragaren?

I min värld skall bedragaren inte ens komma på tanken att skicka bluffakturor eftersom ingen ställer upp på honom.

Kronofogdemyndigheten nekar handräckning till ­bedragaren. Banken upphör med service till bedragaren och domstolen hanterar inte betalningsärenden vid misstanke om bluffakturor.

Så fort någon utredning eller annat presenteras i tv-nyheterna finns det alltid någon/några riksdagsmän som populistiskt "poppar upp" och kräver saker och ordningar hit och dit. Kanske dags för dessa att "poppa upp" mot bluffakturorna.

Hade staten lika systematiskt varit utsatt för bedrägerier med bluffakturor hade lagar och ordningar för att stoppa eländet varit sjösatta för decennier sedan, men nu är det ju bara den lilla medborgaren som är offret.

Christer Carmonius