"Missbruket av allemansrätten måste stoppas"
Efter stark kritik från Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) mot kommersiellt missbruk av allemansrätten har Naturvårdsverket tillsatt en expertgrupp med en representant för LRF för en översyn av dess tillämpning. Men översynen måste bli grundligare än så.
Allemansrätten har utvecklats från ett privat samförstånd mellan en markägare och hans granne eller bekant, som plockade bär och svamp, med rätt för ägaren att säga ifrån när som helst. Nu har markägaren ofta ingenting att säga till om, särskilt när allemansrätten gäller under strandskyddet. I vår grundlag skall alla ha tillgång till privat mark enligt allemansrätten. Men även äganderätten skall tryggas så att ingen kan tvingas avstå egendom utan ersättning. Miljöbalken nämner hänsyn och varsamhet mot naturen men inte hänsyn till markägare. Man hävdar att inga lagar behövs, eftersom allemansrätten handlar om en urgammal ”sedvanerätt”, vars innebörd myndigheterna tolkar. I boken: ”Den grundlagskyddade myten” har Gunnar Wiktorsson grundligt visat att någon sådan aldrig funnits. Det är en politisk bluff.
Utan klara lagregler har ambitiösa tjänstemän kunnat driva tolkningen långt bortom förnuft och anständighet i orwellskt nyspråk. Under hundra år har både allmänhet och myndigheter använt begreppet ”tomt” för den mark man köpt med sitt hus och som i juridiken benämns ”fastighet”, den mark man äger. Efter decenniers omtolkning använder myndigheterna begreppen ”tomt” eller ”tomtplats” bara för ett område närmast huset, där ägaren skall få känna sig hemma. Övrig mark på fastigheten skall vara ”allemansrättsligt tillgänglig”. Naturvårdsverkets handbok 2009.4 ger anvisningar för kommunernas handläggning av dispenser från strandskyddet: ”Tomtplatsen bör bestämmas så att intrånget i allemansrätten blir så litet som möjligt.” Ägarens tomtplats gör alltså intrång på andras rätt till hans egen mark. Detta perverterade språkbruk visar att det handlar om funktionssocialisering, som godtyckligt smugits fram utan demokratisk kontroll. Handboken nämner aldrig hänsyn till markägaren eller Europakonventionens skydd för äganderätt och hemfrid.
Runtom i landet gör länsstyrelserna nu syn av stränderna. I Trelleborg fick hundrafemtio strandägare anmärkningar. Paret Nordkvist fick veta att sjuttiofem procent av deras mark skall vara ”allemansrättsligt tillgänglig”. Där får de utan tillstånd inte ställa möbler, inte klippa gräset, inte odla något annat, inte röja sly eller fälla träd. Vad består ägandet då i, mer än plikten att städa bort andras sopor?Det mest omfattande missbruket av allemansrätten står myndigheterna för! Expertgruppen måste kompletteras dels med intressenter för grundläggande rättssäkerhet och europarätt, exempelvis Medborgarrättsrörelsen MRR, och dels med företrädare för andra markägare än LRF, exempelvis Villaägarna och Nätverket Rätt Strandskydd NRS.
Sture Åström
f.d. styrelseledamot Medborgarrättsrörelsen





































Senaste kommentarerna:
Skrivet 11 jul 2011 07:25 Seniaren
Kanske det blir som i Norge, där du måste fråga innan du ställer upp husvagn eller tält på privat mark, endast statens mark är mera fri för detta. Jag vet inte men bärplockning tror jag inte är fri överallt där.
Är det verkligen så i Sverige att en "tomt" tolkas som intrång i allemansrätten?
Skall vi inte få äga en fastighet och vara i fred för att andra trampar på den?
Skrivet 11 jul 2011 08:50 Rolf Lindh
Seniaren, jag vet inte om du är yngling (Senioren) eller bara "fake", men du har en hel del att lära. Privat mark är inte detsamma som "tomt".
Skrivet 11 jul 2011 18:12 50-åringen
Självklart får man rensa bort sly etc. på sin egen mark, detta måste vara en förväxling av några begrepp. Vi har ju många marker som är bidragsberättigade mot att myndigheter ställer villkor att exempelvis att marken inte får dikas ut eller plöjas. Marken skall kanske betas av djur eller bibehållas orörd pga. olika omständigheter. Allemansrätten har inte med brukandet av mark att göra. Får man bygglov för ett bostadshus så gäller också för de som går skogspromenad, plockar svamp eller tältar att de inte skall synas från huset eller störa de boende. I de fallen som beskrivs ovan så tror jag att den berörda myndigheten är ute och cyklar. Avverkning av skog (av betydande storlek) måste anmälas och ev. nyplantering ske, men det är inte riktigt samma sak.
Skrivet 11 jul 2011 18:28 50-åringen
Jag håller med skribenten om att det kanske är dags att gå igenom det här med ägande, strandskydd samt ansvar för vad tidigare ägare gjort på marken. Som det är idag kan en markägare få bekosta att något som blev nergrävt på en tid då det var helt lagligt, idag retroaktivt kan belasta någon som inte haft med saken att skaffa. Strandskydd i all ära, men på platser där ingen vill eller kan vistas blir det ju löjligt. Om någon vill snygga till en otillgänglig plats så att kanske även allmänheten kan få nytta av den så bör det inte stoppas som det gjordes för Björn Henriksson utanför Nyköping (enl.SN). Jag finner allemansrätten som trevlig under förutsättning att hänsyn tas till de som faktiskt äger marken. Regler behövs, men allt måste inte drivas till absurdum. Varför tilläts t.ex. miljonprogrammet? Mängder med fem-sexvåningshus på såväl åkermark som vid stränder och sjöar (vissa fylldes t.o.m. igen). Det var modern tid då också. Detta vansinne måste ha gjort mycket mer skada.