Eftersom jag vet att jag aldrig kör fortare än jag behöver och aldrig fortare än tillåtet, så ­kollade vi givetvis mitt färdskrivarkort. Där gick att utläsa att jag gick från hållplatsen en minut efter avgångstid och ingen fanns kvar vid hållplatsen då. Under färden till nästa hållplats var det lika tydligt att jag höll en fart på 60 km/tim. Ingen av anklagelserna stämde. Och det är inte första gången. Det finns faktiskt något som heter att ha ”missat bussen”, men det är förstås enklare att skylla på föraren. Föräldern hörde aldrig av sig igen.
Vid en hållplats inom stadstrafiken fick jag en sur kommentar från en resenär som blev ”tvungen” att kliva av bussen rakt ut i snöhögen vid dörren längst bak. När en kliver på fram och en kliver av längst bak samtidigt, ­kanske hela bussen inte ryms inom det plogade området. Mittdörren kunde då vara ett bättre ­alternativ att kliva ur. Men inte, självklart måste föraren få en känga. Hållplatserna är faktiskt Länstrafikens ansvar och inte bussförarens.

Om många använder kontokort vid betalning för bussresan sinkar det. Häromdagen när jag gick från Oxelösund var jag cirka 10 min sen redan innan jag kommit till Sunda. Allt beroende på dessa kontokort där man måste trassla med en pinkod för att få biljett. Många ­ungdomar tycks gilla att använda dessa kort när man inte har skolkort, även inom stadsgränsen. Det känns för mig som ett missbruk av en ­betalningsvariant. Det finns praktiska reskort som ger billigare resa och hjälper till att hålla tiden.

Jag ­begriper inte ­Länstrafikens passiv­itet när det ­gäller att förenkla med att plocka bort ­pinkodskravet åtminstone. Så har andra städer och dessutom finns på flera håll ­vanliga ­automater där en ­bussbiljett kan köpas med kontokort. Det borde ­finnas här också på busstationen, tågstationen, ­Oxelösunds centrum och kanske andra strategiska platser.
Många nyttjar också sms-biljetten, vilket ju är tveklöst praktiskt. Sist jag hade kontrollanter i bussen, ertappades minst två ungdomar med falska sms-biljetter. Detta gav 500 kronor i böter per individ. Allt för att komma undan betalning av en ungdomsbiljett på då 11 kronor! Det är bara att gratulera till dumheten.
Häromdagen svor en cyklist åt mig när han svängde ut och skulle över gatan. Det var djärvt men mest korkat att svänga ut framför en buss på cirka 16 ton bara för att man anser sig ha företräde. Det var dessutom lite halt, så han tog en gräslig risk. Att han sen inte alls hade företräde eftersom en skylt vid hans överfart ­påvisade detta, existerade inte i hans fantasi.
Man gläds åt alla trevliga resenärer som visar både leenden och förståelse för svårigheter som kan uppstå. Det är den stora majoriteten. Resten får man ta med en klackspark även om klacken börjar bli sliten. Jag såg alltid positivt på livet som bussförare, men har sen helt nyligen valt att vara den pensionär jag blev för några år sedan.

Lars Jahrulf, pensionerad busschaufför