”Välfärden blir allt mer beroende av frivilligarbetarna”
EU-kommissionen markerade 2011 som ”Europaåret för frivilligarbete”. Kanske gick detta oss förbi? Mottot handlade om att skapa miljöer för ideellt arbete och att se värdet av människors frivilliga insatser.
Detta Europaår hängde samman med att FN firade 10-årsjubileum av ”det internationella året för frivilligarbete”.
Finns något samband mellan dessa stolta proklamationer ute i världen och vår egen tillvaro i Sverige och dess Sörmlandskust? Jag tror det. Vi är vana vid att det är statsmakten, näringslivet och arbetsmarknadens parter som styr och sköter om oss och vårt samhälle. Vi glömmer oftast bort de frivilliga medborgarsammanslutningarna – i dagligt tal civilsamhället. Fredrik Reinfeldt vände på detta i regeringsdeklarationen 2006: ”Det är den offentliga sektorn som kompletterar det civila samhället, inte tvärtom”. Hoppsan! Det är en enkel insikt om att samhället byggs underifrån.
Forskning visar att det samlade ideella arbetet i vårt land kan motsvara 460 000 heltidstjänster. Tänkvärt i en tid då vi stretar på längs arbetslinjen. Hur ska Sverige kunna ta sig in i framtiden utan frivilligarbetet? Idealiteten och arbetskraftsinvandringen är redan tydliga hörnpelare i vårt åldrande samhälle.
Framtidens välfärd kommer alltmer att bygga på civilsamhället. Frivilligheten är grunden för tryggheten mellan människor. Det är dags för oss att rätt värdera det stora sociala arbete som det idéburna organisationslivet dagligen utför i det tysta, utan stora åthävor och rubriker.
Vi omges på alla nivåer av sparkrav och åtstramningar, internationellt, nationellt, regionalt, kommunalt. Vår tillvaro förändras snabbt. Nyköpings kommuns underskott inger stora bekymmer. Vårt landsting knakar i fogarna.
Att föreslå skattehöjningar är politiskt självmord. Våra egna plånböcker tycks heliga.
Ett nytt sorts samhälle avtecknar sig redan nu. Vi som egentligen är medborgare, (inte kunder, klienter, närande/tärande, köpkraft, skattebetalare) har framtiden i våra händer, just i egenskap av medborgare.
Vi varnar ofta för risken att ”samhället” vill vältra över arbetsuppgifter på frivilligorganisationer och därmed bidra till en välgörenhetskultur. Det är en viktig diskussion. Men när samhällets och offentlighetens resurser krymper måste vi söka nya lösningar tillsammans. Samhälle innebär ju faktiskt att hålla samman! Den nyliberala privatiseringsvågen bör nog ebba ut. Säg Carema, det räcker.
1958 anmälde sig min mor som Röda Kors- värdinna. Organisationen tänkte att man kanske kunde göra nytta, gratis, på Nyköpings lasarett. Idén med dessa värdinnor skakade sköterskefacket. I dag är sådana revirstrider borta. Men utmaningen att finna former för samverkan mellan civilsamhälle och offentlighet finns kvar. Tiden hastar. Välfärdssamhällets fasader krakelerar. Säga vad man vill om EU-kommissionen. Men ibland gör ”dom i Bryssel” kanske kloka saker? Låt oss alltså göra skillnad – och engagera oss!
Kjell Wiklund, präst, frivilligarbetare i social sektor
Senaste kommentarerna:
Skrivet 22 feb 2012 06:58 Peter Skoglund
Kloka och tänkvärda ord Kjell , säger jag som en inbiten ateist.
Frivilligarbete är oerhört viktigt och behövligt inom många områden i vårat samhälle. Dessa insatser är värd all respekt.
Fast det samhällsklimat som breder ut sig både i världen och här i Sverige med mer egoism och girighet är inget man välkomnar. De flesta vet varför.
Så en rättvis fördelningspolitik är mycket värt och något Sverige verkligen behöver.
Då i en bra balans med mer civilkurage och frivilligarbete.
Hälsas från Det Vackra Oxelösund där kattugglorna spelar och sjunger nattetid i Fina Frösäng.
Skrivet 24 feb 2012 00:26 Uffe A
460 000 x 400 000 = 184 000 000 000 = 184 miljarder. Vilken forskare har kommit fram till dina 460 000 årsarb. Kjell Wiklund? Var finns då dessa arbetsuppgifter? Jag antar att det oftast är inom föreningslivet dessa frivilliga krafter tjänstgör. Där finns inte pengar nog till alla som engagerar sig i allt från idrott till religiösa samfund. Det vill säga , det som folk tycker är så viktigt att det måste fungera trots usel lönsamhet. Det handlar ju dessutom mycket om deltid och kvällstid. Av de 460 000 årsarbetena kan man inte försörja sig på särskilt många, då tiden på varje ställe blir för kort. För dessa 460 000 årsarbeten går det säkert åt 2,5-3 miljoner som jobbar med något ideellt, från ett par timmar i veckan, upp till kanske mer än 40 timmar när det gäller vissa inom idrotten, men då är detta deras liv. Gäller det att göra något tråkigt, så blir det betydligt värre att skaffa fram frivillig arbetskraft. Kanske prästen kan klä sig själv till Mässan då Kjell?