”Den förvanskade bilden spelar på islamofoba stereotyper”
Janne Josefsson och hans kumpaner i Uppdrag granskning (SVT 16/5) förvränger och ger en skev bild av verkligheten. De ställer retoriska och utstuderat ledande frågor för att få svaren som de fiskar efter och således använda dem som vapen i en islamofobisk arsenal. Det som vi ser här är inte mindre än en gammal fördom (att araber/muslimer är inte kapabla att skapa demokrati). Sådana uttryck är karaktäristiska för: (1) annanism – araber/muslimer är annorlunda än oss (västerlänningar) som är den normativa standarden, (2) romantiserande och exotiserande av de andra som mystiska, mytiska och missanpassade, alternativt omöjliga att anpassa efter våra västerländska normer och värderingar.
Vad de illitterata imamerna har sagt är naturligtvis oförsvarligt. Men dagen efter i programmet Debatt (SVT 17/5) kom det fram att redaktionen har klippt bort det som inte passade in i deras förvanskning. Denna sorts mediala storordiga retorik döljer bara en gapande tomhet.
Ett underliggande motiv till att sådana förvrängningar uppstår är fenomenet den arabiska våren. Den skeva bild som Josefsson och hans bundsförvanter lämnar är ett sätt att skada den pågående revolutionen i Mellanöstern och att förstärka myten om att islam är oförenlig med demokrati och mänskliga rättigheter. De har fel.
Programmet är mest minnesvärt för att det blir till en skildring av hur islamofoba är rädda att invaderas av oidentifierade muslimska horder. Hela det här inslaget är inget mindre än ett hopkok och en smaklös sörja som endast vill bekräfta stereotyper. Både Josefssons Uppdrag förvanskning och de illitterata imamernas uttalanden ekar tomt, därför att religionen islam inte kan reduceras till några obildade imamers uttalanden.
Programmet har inte fångat detta inslag, utan arbetsmetoderna har faktiskt skapat budskapet. Vad detta program och därmed public service gör är att tillverka och arrangera egna bilder och uppfattningar. Genom sådana berättelser och ett visuellt register som inramning, färgsättning och stigmatisering, söker de skildra något icke västerländskt, där det västerländska är den centrala normen. Den kulturella tillverkningen av det icke västerländska är central i den begreppsliga manipulationen av vad som utgör Väst, utifrån vi och dom.
Uppdrag förvanskning är spegeln av Den andra, och genom att stirra på den genom en lins färgad av stereotyper, tror Josefsson på sig själv. Den arabiska våren är avlägsnandet av denna spegel, den är slutet på all förvrängning och förvanskning och slutet på Uppdrag granskning av Den andra.
Salah Aljamal
Nyköping
