Riksdagen sa i december ja till kulturpropositionen. En ny modell för sam­spelet mellan stat, kommuner och landsting när det gäller kulturfrågor införs successivt i hela landet med början 2011. Modellen innebär att den regionala nivån får ­ansvar för att fördela en stor del av de statliga medlen som går till kulturverksamhet i respektive län.
Det innebär att processen kommer att gå mycket snabbt och att frågorna är många. ”I Sörmland blir landstinget den part som kommer att få föra dialogen med staten om fördelningen, men även länets kommuner, kulturskapare, ideella organisationer och andra kommer att spela en viktig roll”, skriver Kratz och Söderberg.

Jag hoppas verkligen att ­dialogen och diskussionerna inom Sörmlands län kommer att bli på riktigt. De ­kommunala kulturverksamheterna inom ­länet skiljer sig mycket åt både när det gäller inriktning och kommunernas vilja att satsa ekonomiskt på kulturen.
Hur kommer en framtida fördelning av medel att ske i en portföljmodell? Vilka kulturverksamheter kommer att ­prioriteras ekonomiskt?
Finns det verkligen politiker och ­tjänstemän med tillräcklig kulturell kompetens som kan fördela medel för Sörmlands ­utveckling?
Vad innebär kulturens egenvärde?
Hur ska kommunernas kulturverksamhet jämföras på ett rättvist sätt?
Vid flera tillfällen har jag ­efterlyst en utvärdering Landstingets Sörmlands ­kulturverksamheter. När kommer den att ske? Jag ­menar att vi är många ­tjänstemän i ­länet som har kritiska synpunkter på hur Sörmlands Musik & Teater, Sörmlands museum och länsbiblioteket arbetar utifrån våra kommunala perspektiv.

Innan diskussionen om portfölj­modellen börjar borde Landstinget Sörmland se över sina egna kulturverksamheter och börja med att fråga företrädare för ­länets kommuner, som också är med och ­finansierar delar av den, hur den verkligen fungerar och hur den kan förbättras.
Christer Hermansson
kulturchef i Strängnäs kommun