”Varför vill så få män jobba med välfärdens yrken?”
De allra flesta tycker att det är fel att kvinnor har lägre lön än män, men alla ser inte det strukturella problemet som drabbar både kvinnor och män. Om vi jämför olika branscher och sektorer blir det tydligt att där det jobbar flest kvinnor är lönerna lägre än där det jobbar flest män.
Det innebär att både män och kvinnor som arbetar inom vården, handeln, omsorgerna, hotell, restauranger och offentlig administration har lägre löner än de som jobbar inom industrisektorn som är mansdominerad.
Åttonde mars 1910 instiftades internationella kvinnodagen. Många tycker idag att det känns förlegat att behöva manifestera den här dagen eftersom man tror sig veta att orättvisorna nu i princip är borta.
Eller också firar vi den som någon slags allmän kanelbulledag, för då slipper vi män ha dåligt samvete.
Ofta när vi ska prata jämställdhet hamnar vi fortfarande i löjliga jämförelser om tid vid diskbänken kontra bilens skötsel. Dessutom jobbar media en hel del för att hålla den segregerade bilden av kvinnor och män vid liv, så snacka om motvind.
Råkar du sedan jobba i kvinnodominerade yrken och branscher ser du att det inte hänt särskilt mycket.
I yrke efter yrke, i bransch efter bransch, ligger de anställda i kvinnodominerade branscher efter de anställda inom mansdominerade branscher lönemässigt. Dessutom vet vi att det inom respektive sektor fortfarande förekommer oacceptabla löneskillnader på grund av kön. Men där finns ju numera kravet på lönekartläggning. Resultatet brukar dock bli lika upphetsande som att peta sig i näsan.
Vad får detta för betydelse för den framtida utvecklingen av vår gemensamma välfärd? Många verksamheter står inför ett stort generationsskifte och då kommer det att behövas män och kvinnor med varierande utbildningsbakgrund och en stor del av de som ska rekryteras bedöms behöva högskoleutbildning.
Hur ska man klara av att rekrytera och behålla personal i välfärdssektorn med tillräcklig kunskap och kompetens om man samtidigt har en omodern syn på kvinnligt och manligt arbete och löner som speglar denna syn?
Hur ska vi kunna behålla en välfärd på hög nivå som gör att vi medborgare känner att vi får valuta för den skatt vi betalar?
Vill kommuner och landsting vara attraktiva arbetsgivare, som har en modern syn på lönestruktur är det nog hög tid att ”se om sitt hus” för att få tillgång till den högkvalitativa framtida arbetsmarknaden.
Vill unga, välutbildade personer jobba där man har en omodern syn på manligt och kvinnligt arbete och på lönesättning?
När Nyköpings kommun 2009 åter gjorde att bra ekonomiskt år kunde det väl vara idé att börja tänka personalpolitik och använda resurserna på välfärden.
Jan Axelsson
ordförande SKTF Nyköping
