En diskussion med ­syfte att hitta lösningar som ska leda till ett fredligt ­samförstånd. I det här avseende har också ­massmedia ett mycket viktigt ansvar.
Jag har också reflekterat över Lars Kriss resonemang när han skriver om klassresan och här vill jag ge några kommentarer. Han förespår att ”Om utvecklingen fortsätter blir den sjuttonåriga tjejen med somaliska rötter en av vinnarna i morgondagens Sverige. Till förlorarna hör de jämnåriga killarna i Sörmland, vars studentbetyg i hög utsträckning inte räcker för högre studier. Bristen på specialiserad kunskap och språklig kompetens utesluter dem ifrån samhället elityrken.”
Lars Kriss påstående väcker i mig en ­obehaglig känsla av vinnare och förlorare; i det här fallet somaliska tjejer som morgondagens makthavare och killar i Sörmland som utesluts från samhällets elityrken.

Det finns en risk att man tolkar ­påståendet som att tjejernas framgång skulle ske på bekostnad av ­killarnas i Sörmland, men jag tror inte att det är det Lars Kriss ­egentligen menar.
Men eftersom hans artikel handlar om de framtida makthavarna i det mångkulturella Sverige är det oerhört viktigt att undvika att ställa grupper mot varandra för att inte falla in i den välkända främlingsfientliga retoriken.
Det är uppenbart att det är en stor skillnad mellan att växa upp i en urban multikulturell miljö i storstäder, i jämförelse med att växa upp i en liten by eller i en mindre stad i Sörmland. Det vore mycket egendomligt om inte sådana skillnader skulle få betydelse för hur människor tänker och föreställer sig sin omvärld och vilka gränser och möjligheter de finner i den.
Frågan är egentligen vad behövs för att eleverna ska lyckas med sin utbildning oberoende av vilken miljö de växer upp i, om de är födda i Sverige ­eller ej, om de går i skolor i mindre orter i Sörmland eller i innerstadsskolor i Stockholm.
Föräldrarna och skolan spelar en mycket viktig roll i att radera ut dessa skillnader. Föräldrarna genom att ge sina barn allt stöd de behöver, precis som mammorna till tjejerna i Lars Kriss artikel. ­Skolan genom att bedriva en likvärdig utbildning i hela landet.

Slutligen skriver Lars Kriss att ”invandrartjejernas kamp är långtifrån över. Många vill se dem misslyckas”. Här undrar jag: Varför? Vem vinner på att de misslyckas? Jag hoppas ­verkligen att hela Sverige inser att den enskilda medborgarens framgång gynnar landets ­utveckling vare sig det handlar om medborgare födda i Sverige eller utanför rikets gränser.
Alla vinner på att Samira eller Emil lyckas med sin utbildning och har möjlighet att förverkliga sina drömmar vare sig de växer upp i Stockholm, Ålberga, Malmö eller Gnesta.
Att kärleksfullt uppfostra våra ungdomar och att driva en ärlig dialog för att bygga en värld av fred är sålunda en förpliktelse som åligger alla.

Violeta Huamán De Lundberg

Svar: Nej. Poängen i texten var inte att ställa olika grupper mot varandra. Den enas framgång förutsätter mycket riktigt inte den andras ­motgång.
Däremot bör vi ta en diskussion om varför skolresultaten för tjejer generellt blivit så mycket bättre än killarnas - och vilka konsekvenser detta för med sig i senare livsmöjligheter.
Violeta Huamán De Lundberg har dock rätt i att massmedia – dit räknar jag även ­ledarskribenter, bloggare och andra opinionsbildare -– ibland har en förmåga att måla i svart eller vitt.
Inte minst när det gäller invandrartjejer.

Lars Kriss
ledarskribent