Ledarbloggen
-
Prenumeration
-
Sök i bloggen
-
Arkiv
Blogginlägg
-
I morgon är det EU-toppmöte i Bryssel och rubrikmakare hoppas som vanligt på nya konstiga idéer att göra hårdvinklade nyheter av. Det är ju så det har låtit, allt ifrån böjda gurkor till snus som ska förbjudas i hela världen. Sist ut är ett hotande förbud mot att servera olivolja i vilka glasflaskor som helst på restaurang.
Jag försöker ofta skriva om att det som "händer i Bryssel" inte är så idiotiskt som medierna vill få det att verka (men ibland är det det). I dag var det SR:s korrespondent Jens Möller som sa det allra bäst - lyssna!.
Charlotte
-
Senast vid Arktiska rådets möte i onsdags svidade Bildt om till Mjukiscalle.
Foto: Hans-Olof Utsi/SCANPIX
I helgen lämnar utrikesminister Carl Bildt de grå gubbarnas korridorer för att rumla runt i Skåne. I morgon ska han på Eurovisions i Malmö tillsammans med EU:s utrikeschef Catherine Ashton. ”Jag välkomnar Europa som en federation av nationalstater”, skrev han i en upptakts-debattartikel i Sydsvenskan i dag.
Och i kväll ska det snackas kidsens språk, när Bildt för trettonde gången gästar studentafton i Lund. Speciellt synd att man inte var där förra gången, tidigare i maj. Gästen Fredrik Reinfeldt berättade hur skönt det var att de blivit vår och att det första han såg när han steg av tåget i Lund var tjejer med korta shorts (kolla in filmen här). En student som ville fråga statsministern om jämställdhet missade inte att undra när kvinnor ska ses som studenter och inte flickor i korta shorts. Stående ovationer från studentkollektivet, naturligtvis. Även männen hade korta shorts, försökte Reinfeldt replikera. Och plockade 0 poänger.
Stor humor om studentkollektivet visar samma skärpa och lyckas sätta Bildt på pottan i kväll. Det brukar ju ingen lyckas med och utrikesministerna arrogans börjar bli ganska tröttsam.
Charlotte
-
Först nu gör Eurovisionsschlagerfestivalen premiär på ledarplats, även fast det aldrig är svårt att sätta den internationella folkfesten i ett politiskt perspektiv. Vi har väl försökt skona er läsare från den händelse i Malmö som ju täcks av i princip all annan media.
Men nu måste man säga något, när Israelfientligheten i Malmö kommit upp på tapeten igen. Kulturnämndens ordförande Daniel Sestrajcic (V) har protesterat på gator och torg mot att Israel är med i ESC och kräver att landet stängs ute från tävlingen. Endast en total bojkott i likhet med hur omvärlden behandlade Sydrafrika kan göra att Israel-Palestina-konflikten löses, sa Sestrajcic i P1-morgon i går.
Det är ett vågat utspel, med tanke på att om världen vet någonting om Malmö så är det att judar förföljs, trakasseras och hatas. Det avgående kommunalrådet Ilmar Reepalu har till och med fått skäll av amerikanske presidenten Barack Obamas sändebud Hannah Rosenthal för sina uttalanden om judar.
Vi ska skilja på antisemitism och kritik av staten Israel, där det sistnämnda är helt berättigat. Det är antagligen även det som vänsterpartisten Sestrajcic i Malmö helt uppriktigt är ute efter. Men Sestrajcic är inte bara vänsterpartist, han är även kulturnämndens ordförande och en makthavare i den kommun som bjuder in ESC-tävlarna till södra Sverige. Bland de tävlande finns Vitryssland och Azerbajdzjan, länder vars regeringar om några förtjänar kritik för deras förda politik. Men Sestrajcic väljer Israel. Ingen kan förvänta sig att idén om Malmö som en antisemitisk och Israelhatande stad kommer att blekna, antagligen blir det tvärt om.
”Malmö ska vara en öppen och välkomnande stad”, sa Sestrajcic i P1-morgon i veckan. Det är tragikomiskt att vänsterpartisten levererar poängen bäst själv.
Charlotte
-
I dag får vi säga grattis till gymnasieläraren Ola Håkansson som skrivit en debattartikel i tidningen Dagens Samhälle som nått ett stort genomslag på tidningens sajt och i sociala medier. I artikeln kommer han ut "som lärare". Smart formulerat. Hans upprörda brev om lärarens situation i skolan är läsvärt. Han lyfter fram skarp kritik mot en ökande administrativ börda, men också mot elevernas valfrihet att välja skola. Det senare har en betydligt större politisk laddning än just kritiken mot pappersarbetet.
Debattinläggets genomslagskraft har bland annat fått Lärarförbundets egen publikation Lärarnas Nyheter att uppmärksamma honom.
Ola Håkansson bloggar annars som Gröne läraren, han twittrar och är aktiv fritidspolitiker för Miljöpartiet i Solna. Det framgår tyvärr inte av hans debattartikel i Dagens Samhälle och inte heller i Lärarnas Nyheter. Men den genomslagskraften är det som många andra politiker bara vågar drömma om.
Olof -
Det är dags att förflytta Tintin- och Pippi i Söderhavet-diskussionen till Katthult i Småland. I år fyller Astrid Lindgrens figur Emil i Lönneberga 50 år och propåerna om att hans skapare bör få Nobelpriset tycks aldrig upphöra.
I dag tar radions Studio Ett upp att Emil växte upp i en värld där barnaga var ständigt hägrande; mamma Alma uppmanade stup i kvarten sin pojk att springa till snickerboa för att inte bli ihjälslagen.
Så charmigt, tycker eftervärlden som ser filmerna från 70-talet. Än en gång är detta en påminnelse om att vi inte bör utradera vårt kulturarv. Det viktiga är att vi problematiserar det som är motbjudande, udda eller provocerande. Om det nu i Emil-fallet finns risk för att någon tar skada. Principen om kulturens särart är densamma.
Alldeles strax efter denna skrivande stund berättar några barn vad de tycker om Emils liv och hans hotfulla pappa. Läser du detta efter Studio Ett-sändningen den 14 maj så finns klippet här.
För övrigt…
På tal om nya perspektiv på något vi ser som självklart. Kolla in den här videon om hur det skulle se ut om kvinnor och män skulle byta stereotyper med varandra på gymmet. För det första är det väldigt roligt. För det andra väldigt träffsäkert. Och tänkvärt.
Charlotte
-
Det kan tyckas att Europakartan är given i sin form, med nationalstaternas gränser underliggande den europeiska unionens. Järnridåns tidevarv är flera decennier tillbaka i tiden, de breda allmänna kunskaperna om och förståelsen för vad som var det kalla kriget är inte alltid garanterade. Många är i dag födda efter det att Baltikum återfått sin frihet och Europa inte längre delas mellan öst och väst. Då har vi inte ens nämnt det som en gång var Österrike-Ungern och än mindre det osmanska riket.
Faktum är att Europas gränser i ett längre perspektiv har varit allt annat än givna. För den som vill testa sitt snabbminne av gränsförflyttningar i krig och fred de senaste 1000 åren kan ge sig i kast med den här kartvideon. Den är inte 100-procentigt korrekt, men det är en intressant illustration av de rörliga gränsernas Europa, från krigsherrarnas och klanledarnas tidiga medeltid till dagens demokratier. Här finns även en hög med kartor för den som vill syna århundraden för sig.
Om inte annat är det en påminnelse om hur lite av Europas senaste 1000 år utgörs av fredstider och varför just fredsperspektivet är en så central del av ambitionerna med EU.Och kom ihåg, det är en illustration ur ett maktens perspektiv. Det är allt annat än givet att vardagsmänniskan definierade sin geografiska tillhörighet på samma sätt.
Olof -
Att SVT:s dramaserie Molanders inte får en andra säsong har fått kritikerkåren att rasa. I går fortsattes det i SVT:s morgonsoffa, DN:s kulturchef Björn Wiman tyckte att nedläggningsbeslutet är ”symptomatiskt för vår tids mentometertänkande”. Han har delvis rätt eftersom nedläggningen motiveras av för låga tittarsiffror. Genomslag, engagemang och uppskattning spelar roll, skriver SVT på Facebook.
Det är väl å andra sidan ingenting unikt för ”vår tid”. Människors klickvilja blir trots det allt viktigare för allt från tv-serier till politik, när popularitet enkelt går att mäta på webben.
Världen klarar sig utan familjen Molander, även om jag gillade de två avsnitt jag sett. Men i princip är nedläggningsbeslutet sorgligt. Det illustrerar kärnan i public services eviga fråga: hur ska kvalitet och popularitet viktas mot varandra?
Konsensus gällande vad SVT:s, SR:s och UR:s uppdrag ska vara verkar helt omöjlig att nå. Den ena public service-utredningen efter den andra har kommit med olika förslag och remissinstanserna blir alltid lika upprörda.
Senaste utredningen släpptes i september förra året och har sedan dess valsat runt på remiss. De slutliga reglerna ska börja gälla den 1 januari; då drar public services nästa tillståndsperiod igång.
Uppdraget för SVT, SR och UR bör vara att värna sådant som Molanders. Det som inte nödvändigtvis får flest klick, där kvalitet får gå före X-factor-poäng.
Vad som är kvalitet är en helt annan fråga. Poängen är att kvalitet ska ha en särställning i relation till popularitet och antal klick på webben.
För om inte public service, vem ska då bry sig om sådant som ibland är svårsmält och utmanar publikens intellekt?
Charlotte
-
Kent Johansson har vid minst ett tillfälle figurerat med cykel på Kungsgatan i Stockholm. Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix
Har du koll på Kent i Bryssel? De flesta har inte det – trots att Kent Johansson är Centerpartiets ende politiker i EU-parlamentet. Han har varit en doldis sedan han tog över jobbet från partivännen Lena Ek, som stämplade in som miljöminister 2011.
Precis som jag skriver i en ledare i morgondagens SN (8/5) är det synd att EU-politikerna i allmänhet håller en så låg profil. Kent Johansson är kanske mest känd som trädkramare och cykelfantast. Nu rullar han vidare med ett nyhetsbrev, ett slags lågintensiv upptakt inför EU-parlamentsvalet nästa vår. Hoppas verkligen han kommer med något konstigt utspel snart.
Charlotte
-
”Förbannade lögner” var en av de bästa böckerna vi hade på journalisthögskolan. Den handlar om statistik och hur den nyttjas, utnyttjas och ofta missbrukas av medier, företag och lobbyister. Oavsett vad man jobbar med är det bra att varje dag påminna sig om att de där opinionssiffrorna som nämns ”i medierna” kom till av en anledning. Mycket av det som folk tillfrågas om är så komplext att det är omöjligt för icke-experter att egentligen ha en kvalificerad åsikt. Tycker du att Riksbanken ska sänka räntan; tycker du att 12 procent av vår energi ska komma från solpaneler eller tycker du att fiskekvoten på fjärsing ska höjas från 15 till 17 procent? Precis som att det fanns en sådan kvot. Vilka frågor och hur frågorna ställs är helt avgörande för utfallet och rubrikerna om ”så här tycker svenskarna”. Det brukade journalistikprofessorn Kent Asp påminna om på JMG i Göteborg, och inte minst nämna svårigheten i att ta ställning i den komplexa euro-frågan. Asp verkar på samma institution i Göteborg som SOM-institutet. I dag släppte SOM en ny opinionsundersökning som visar ett dalande stöd för EU och euron bland svenskarna. Bara 42 procent tycker att vi ska vara med i EU och rekordlåga 9 vill införa euron, enligt rapporten. Någon som är förvånad?Jag tycker ofta att Kent Asp har rätt i sin skepsis. Men den här gången måste jag tillstå att även icke-experterna har en del att grunda sitt euro-motstånd på.Å andra sidan håller jag med EU-minister Birgitta Ohlsson (FP). På sikt bör även Sverige införa euron, men varken i morgon eller i övermorgon. Charlotte
-
Rädda barnen, Amnesty eller Greenpeace – det är väl organisationer med ärligt uppsåt som bara vill göra världen bättre? De sorterar alla under kategorin lobbyister, för den som missat det. Precis som organisationer som vill förbjuda abort eller kanske göra livet bättre för höginkomsttagare; att klassa de skurkarna som lobbyister har de flesta svenskar inga problem med.
Äntligen har en seriös diskussion om lobbyism i Sverige blossat upp, föranlett av Aftonbladets granskning i förra veckan (30/4). Nästan sex av sju rikspolitiker som stämplar ut går över till lobby-branschen, enligt tidningen. Perspektivet är att lobbying är lika med mutor och ett allmänt hot mot demokratin: ”Den före detta riksdagsledamoten Christine Jönsson (M) erbjöd exempelvis ett paketpris på 50 000 kronor för att påverka politikerna att stifta en ny lag” (AB 29/4).
Vi i Sverige borde inse att lobbyorganisationerna inte måste vara av ondo. Och det har alltid funnits här, kanske är vi mer vana vid att kalla dem intresseorganisationer eller PR-byråer. Där återfinns ofta akademiker och informationen de presenterar bygger sällan på humbug utan på det som kan kallas riktig information. Svenskt näringsliv eller fackförbunden är några av de mest välkända lobbygrupperna, och visst tas de på allvar av beslutsfattare.
Och nej, lobbyister som mutar politiker är inte okej och det ska heller inte tillåtas. Vi behöver ett register över lobbyister, vilket även PR-mannen Johan Rönn efterlyser på DN debatt i dag.
Titta närmare på de register som finns i USA och sedan en ganska kort tid tillbaka även i EU-maskineriet, är mitt råd. Expertkunskap och informationsutbyte ska inte förbjudas. Vi behöver däremot mer transparens för att alla ska se vilka grupper som påverkat ett lagförslag.
Där kommer även frågan upp om vem som skänker pengar till riksdagspartierna. Förutom MP och V röstade alla riksdagspartier nyligen emot ett förslag att utreda saken. Man kan inte anna än beklaga att Alliansen inte har mer vett.
Charlotte
Annat innehåll
Prenumeration
Sök i bloggen
Om bloggen
Under vinejtten ledarbloggen kommenterar SN:s politiska redaktör Olof Jonmyren och ledarskribent Charlotte Boström både stora och små händelser, ofta ur ett politiskt perspektiv.
Ledarredaktionen delar Centerpartiets grundläggande värderingar
Senaste inläggen
Arkiv
Ledarredaktionen
Senaste inläggen
INSÄNDARE
Partibloggar
Planket
Sök bland
52491
annonser!
|
|
Köpa eller sälja?
Sälj dina grejer!
