För enkelt att skicka
skadenotan till pappa
Relaterat
I tonårscentrifugen bygger vi upp vår identitet. Beroende på var, hur och med vem vi växer upp blir våra identiteter annorlunda. Alla gör fria val. Däremot påverkas valen av omgivningen. Sociala arv ska varken överdrivas eller förnekas.
Politiska förslag, som rör tonåringar och föräldraansvar, måste dock ta hänsyn till att sociala arv existerar. Tonåringar behöver inte ha mer gemensamt än sin ålder, föräldrar inte mer än att man önskar vad som är bäst för sina barn.
Våra skilda identiteter gör oss inte mer lika än så. Ändå utgår justitieminister Beatrice Ask (M) ifrån en konservativ, kollektiv värdegrund när hon föreslår att föräldrar ska betala skadestånd när deras barn straffas.
Alliansen har ett ansvar för att utarbeta lösningar på ungdomsbrottsligheten. Dessvärre verkar i alla fall Moderaterna och Folkpartiet enats om att högre straff och hårdare tag är enda vägens politik. Centern väljer att vara oroväckande tysta.
Absolut. Föräldrar bör se efter sina barn. Men trots all osäkerhet måste tonåringar anses tillräckligt vuxna för ta ansvar för sina egna handlingar. Genom att belägga deras föräldrar med skadeståndsansvar på summor upp till 8 000 kronor läggs grunden för en curlinglagstiftning.
Skadeståndskravet riskerar att sända en signal att vissa föräldrar, ganska smärtfritt, kan få möjlighet att köpa sina barn fria från ansvar. Socialt utsatta familjer, som inte kan betala, kommer däremot ännu längre från det etablerade samhället.
Korrelationen mellan att straffa föräldrar och en minskad tonårsbrottslighet är dessutom för dåligt belagd. Det kan tyckas rimligt att tonåringar inte vill göra sina föräldrar besvikna. Däremot hänger besvikelsen inte nödvändigtvis ihop med bötessumman.
I vissa ungdomsgrupper kan risken att föräldrarna får betala för tonåringens skadegörelse tvärtom bli en trigger. Plötsligt tycker dina kompisar att du är ännu galnare som vågar slå i sönder den där glasrutan. Pappa betalar, liksom.
Beatrice Ask behöver därför fundera ett varv till innan regeringen börjar att bötfälla tonårsföräldrar.
Just nu snurrar Ask värre än en tonårscentrifug.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 6 okt 2009 11:33 Ulf Hjertén (Ej registrerad)
En alldeles lysande ledarartikel. En glasklar analys. Förhoppningsvis lyssnar SN:s ledarsidas uppdragsgivare och visar sig i debatten i riksdagen. Får Beatrice Ask gehör för dessa idéer i den borgerliga alliansen är det illa. Allting går inte att sälja med mördande reklam så icke heller mörkblå konserverad gröt.
Skrivet 6 okt 2009 18:13 Mellanmjölk (Ej registrerad)
Lars, varför ska nån annan betala om din son bränner ner bilar?
Om ni nu inte vill att föräldern ska ha ansvar för sina barns handlingar vem ska då ha det?
Två enkla frågor men jag anar redan här att det kanske inte kommer komma några enkla vidkommande svar... vi får väl se. Ibland kan enkla lösningar vara bra faktiskt.
Skrivet 6 okt 2009 20:50 J.H (Ej registrerad)
Håller med mellanmjölk fullt ut för varför ska vandalerna få förstöra för vanligt hederligt folk,Tycker det är en ypperligt bra ide att få föräldrarna att vakna upp till verkligheten av vad det kostar att inte ha koll på ungarna.Ps helst får man väl hoppas det blir dagsböter istället för fast bötessumma.
Skrivet 7 okt 2009 09:10 Lars Pettersson (Ej registrerad)
Mellanmjölk! Dina frågor är inte enkla att besvara. Föräldrar ska ta ansvar för sina barns handlingar så långt det bara går. Däremot är det problematiskt att straffa en person för en annan individs brott.
Jag håller med om att det finns en del föräldrar som brister i sitt föräldraansvar. Vad konservativa debattörer tenderar att missa är dock att många av de föräldrar vars barn straffas för skadegörelse i mångt och mycket själva är brottsoffer.
Föräldrar som kämpar för att få ihop vardagen, och samtidigt försöker uppfostra sina barn efter lagens alla regler, ska inte straffas om deras tonåring ändå fattar ett beslut att begå brott. Kollektiv bestraffning kan aldrig vara förenlig med en liberal rättstat där ansvaret måste utkrävas på individen.
Svaret på dina frågor landar därför i att tonåringar som begår brott själv måste sona för sina handlingar. Om detta sedan blir genom skadeståndsansvar eller annan form av samhällstjänst är en annan fråga. Själv föredrar jag det senare.