Kommunen som drömfabrik
Alla gör aktiva val. Det är inte bara slumpen som gör att man hamnar där man hamnar. Inte heller minskar valmöjligheterna. Ytterligare en generation bort lär våra aktiva val inte enbart ligga som grund för vilka tele-, el- och pensionsbolag vi använder.
Relaterat
Vi kommer att resonera likadant om boende. Kommuner är redan konkurrensutsatta och konkurrensen bara ökar. I takt med att vårt sociala kapital bryts upp – formkurvan pekar neråt för alla former av föreningsliv och livslånga anställningar – skapas fler men ytligare kontakter.
Allt färre av spelarna i innebandyklubbens juniorlag lär spela tillsammans i veteranlaget. Föreningssamhället håller i skrivande stund på att bytas ut mot Facebooksamhället. Mittbacken och anfallaren kommer säkert att hålla kontakt med varandra. Däremot lär båda inte bo kvar på uppväxtorten. Anledningen är enkel: vi är inte längre bundna till föräldrahemmet.
Yngre generationer har mycket större möjlighet att söka efter platsen där deras individuella drömmar har potential att förverkligas. Om inte drömmen uppfylls på första eller andra stället finns alltid ett tredje. Under resan fylls dessutom Facebook-kontot med nya kontakter, som i sin tur skapar en fjärde eller femte möjlighet. Utvecklingen kan måhända verka rotlös. Men förändringen i livsstil är en realitet: för att vara attraktiva behöver kommunerna bli drömfabriker.
I närområdet har Nyköping, Trosa och Gnesta varit ganska framgångsrika på att nischa sig. Kommunerna har haft relativt klart för sig vems drömmar man kan bidra till att uppfylla och varför.
Gemensamt för Nyköping, Trosa och Gnesta är valet att marknadsföra sig som platser för unga familjer. Om varumärket ska bli trovärdigt krävs dock mer än en livsstilsbaserad reklamaffisch vid sidan av motorvägen eller järnvägsstationen. Kommunerna behöver personifiera sitt budskap. Vilken ung familj på 2010-talet attraheras av en kommun vars tjänstemän och politiker signalerar grå tinningar snarare än gratisabonnemang på Spotify?
Erfarenhet är viktigt. Men budskap och bister verklighet måste hänga ihop. Kommuner som väljer att satsa på barnfamiljer ska naturligtvis ha synliga, unga politiker. Oppositionen i Gnesta ska därför gratuleras till att man har modet att utse 25-årige Johan Rocklind (S) till ny gruppledare.
Vem i kommunstyrelsen förstår en ung familjs drömmar bättre?
