The comeback kid
Opinionsmässigt fortsätter MP att gå starkt i viktiga, inflytelserika väljargrupper. Klimatdebatten och fokuseringen på COP15 spelar Miljöpartiet i händerna. I gårdagens Temoundersökning får MP återigen uppemot tio procent i väljarstöd. Det är en fenomenal trend för ett parti vars normaltillstånd tidigare legat kring fem procent.
Relaterat
Vem röstar då på MP? Titta på bilderna av aktivisterna utanför klimatkonferensen i Köpenhamn. Väljarna är unga, välutbildade och har råd att ta ledigt från jobb och studier för att stå några dagar på en blåsig parkeringsplats utanför Bella Center.
Kort och gott. Miljöpartiet har väljarna alla partier i dag drömmer om. Dessutom har MP gjort sig förtjänt av dem. Anledningen är att partiet – till skillnad från till exempel Socialdemokraterna och Moderaterna – alltid lyssnar på sina unga medlemmar.
Miljöpartiet placerar inte den ambitiösa 19-åringen i en obskyr arbetsgrupp i väntan på viktigare uppgifter. Partikulturens öppenhet visas inte minst av att MP har öppnat dörren för 26-årige Gustav Fridolin att göra politisk comeback. Inte fyllda 30 år har Fridolin hunnit skaffat sig nödvändig erfarenhet dels i riksdagen, dels i yrkeslivet.
När Miljöpartiet under nästa mandatperiod ska utse nya språkrör framstår Gustav Fridolin som den självklara, manlige kandidaten. Inget av de övriga riksdagspartierna skulle över huvud taget överväga att utse en 20-nånting till partiledare – även om samtliga är väl medvetna om förstagångsväljarna som politisk nyckel till framgång.
Jämför med hur till exempel Folkpartiet matchar Birgitta Ohlsson, eller hur Centern matchar Annie Johansson. Ohlsson och Johansson har i flera år levererat en tydlig liberal politik och visat sina väljare att de går att lita på. Båda sitter förvisso i sina respektive partistyrelser – men ingen av dem blir seriöst påtänkt som nästa partiledare.
Varför? Sex av sju riksdagspartier är gubbpartier. Partikulturerna belönar lojalitet och långa, långa, långa karriärer. Kulturen gör inte bara att medlemmarnas genomsnittsålder ligger närmare pensionen än studenten. Briljanta politiker som Birgitta Ohlsson och Annie Johansson – när de väl kan bli partiledare sådär i slutet av 2010-talet – lär då sakna relevant arbetslivserfarenhet utanför riksdagskorridorerna.
Om inte förstagångsväljarna röstar ut FP och C innan dess.
