Allmänintressets man
borde gilla öppenhet
I Sverige råder valhemlighet. De som inte vill, ska inte behöva avslöja vem de röstar på. Politiska sympatier är personliga. Många avslöjar inte ens för sina närmaste vem man lägger sin röst på – ännu mindre för arbetskamrater och andra bekanta.
Valhemligheten är en demokratisk rättighet. Däremot finns en betydande skillnad mellan väljaren, som går till valurnan en gång vart fjärde år, och väljaren som regelbundet donerar stora summor till sitt parti. Deras demokratiska rättigheter är samma. Det är inte deras möjligheter att påverkan den förda politiken.
När Moderaterna och Kristdemokraterna hänvisar till privatpersoners valhemlighet, som ett skäl till att inte offentliggöra partidonationer, gör M och KD diskussionen väl enkel. Allas röster är lika mycket värda. Och just därför behöver öppenheten bli större. M och KD:s envisa motstånd till att redogöra större donationer, ökar inte bara spekulationerna om varifrån bidragen kommer. Därutöver lämnar motståndet fältet fritt för spekulationer om vilka politiska beställningar bidragen leder till.
I samband med friskolereformen gick till exempel rykten, delvis korrekta, om nära kopplingar mellan Moderaterna och några av landets skolkoncerner.
Kopplingarna är inte oproblematiska. Gränslandet mellan politik och lobbyism kan bli trångbott när politiska reformer ger möjlighet för enskilda företagare att göra stora vinster. Tyvärr leder oviljan till öppenhet att motståndare till den förda politiken bjuds på en rad gratisargument.
När Socialdemokraterna nu kräver en lag mot hemliga partibidrag, gör man så för att misstänkliggöra nya Moderaterna. Fredrik Reinfeldt har gjort en grej av att han representerar allmänintresset framför särintresset. En pressad Mona Sahlin måste – mindre än två veckor innan valet – visa att den gamla högern fortfarande är gammal höger.
Det gör att hennes utspel känns mer som ett desperat rop på hjälp, än byggt på demokratisk övertygelse. Om utspelet bara handlat om demokrati, borde Sahlin även ha problematiserat fackföreningsrörelsens stöd till Socialdemokraterna.
I sak förtjänar hennes förslag dock att tas på största allvar. Det är en smutsfläck på vår demokrati att Europarådet kritiserar Sverige för de hemliga partibidragen till vårt dominerande regeringsparti.
Centern och Folkpartiet har med rätta stämt in i kritiken. Det är märkligt att allmänintressets man inte gör dem sällskap.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 7 sep 2010 11:54 bertil gustavsson (Ej registrerad)
Äntligen, jag är glad att den viktiga frågan om politisk korruption nu kommer upp i valdebatten. Under en längre tid har denna fråga nu debatterats. Således all heder åt ledarredaktionens initiativ. Jag hör till de som vid riksdagsvalet kommer att välja utifrån partiernas öppenhet-slutenhet om bidragsgivare. Ett problem är att Centern och Folkpartiet säger en sak men gör det motsatta. Dessa partier har som regeringspartier godkänt en nyligen sänd skrivelse till Europarådet där regeringen nekar till att införa den öppenhet som Europarådet och Transparency International efterfrågar. Idag är det därför bara de rödgröna som kan komma att lägga ett lagförslag om öppenhet i partienas redovisning av bidragsgivare. Man undrar vilket juridiskt-statsvetenskapligt undelag Moderaterna har för sin vägran???