Den goda viljan sätts på hårda prov
Vart fjärde barn i världen lider av undernäring. Fler än två och en halv miljon barn dör varje år av undernäring. Det är 300 barn i timmen. Det är skrämmande statistik som Rädda Barnens världsorganisation presenterar.
Även om mycket har gjorts och görs för att förbättra situationen för barnen i världen, antalet barn som dör före fem års ålder har till exempel minskat från tolv miljoner till drygt sju miljoner, så finns många problem kvar.
Mat kostar, vatten kostar, mediciner kostar, vård kostar. Fattiga föräldrar har svårt att skaffa tillräckligt med mat eller få tag i en doktor om barnet blir sjukt. Undernäringen för med sig ett sämre immunförsvar och ökad risk för andra sjukdomar. De som överlever hämmas ofta i växten, mentalt och fysiskt. Undernärda barn blir apatiska. De orkar inget och känner mest tomhet. Det räcker inte heller att erbjuda mat, om kosten är ensidig. Som den ju ofta är där fattigdom råder och skördar slår fel.
På sikt blir undernäringen och felaktig kost ett gigantiskt folkhälsoproblem. WHO, Världshälsoorganisationen, kan redovisa att 80 procent av dödligheten i diabetes och hjärt-kärlsjukdomar kommer att inträffa i utvecklingsländer om 15 till 20 år.
I Sahel-området, i Saharas södra kant, finns omkring en miljon barn som inom kort riskerar att dö av akut undernäring. Situationen är inte unik. Men här har FN gripit in och vädjat om drygt 450 miljoner kronor till motåtgärder. Det är tyvärr inte alltid som FN får gehör för sina vädjanden.
Somalia är ett sådant område där undernäringen länge varit ett stort problem, och som visserligen får hjälp, men de flesta aktörer verkar ändå stå handfallna när det kommer till hur situationen på lång sikt kan lösas.
Tyvärr ser det ut så här på många håll.
Men Rädda Barnen tror ändå att många problem går att lösa – om viljan finns. 80 procent av de undernärda barnen bor i ett 20-tal länder, och de är inte alltid de allra fattigaste länderna.
En tredjedel av världens undernärda barn finns till exempel i Indien. Ett relativt sett rikt land som har resurser att investera i barnens hälsa och överlevnad, men som ändå inte gör det. Här finns mycket att göra. Kunskap och information är kanske det vi kan bidra med för att den goda viljan att agera ska bli större. Ingen har råd att vänta.
Mikaela Munck
