Det bästa av
dåliga alternativ
När Håkan Juholt drogs fram som gubben i lådan av den socialdemokratiska valberedningen, lyftes två skäl till varför Juholt har potential att rädda Socialdemokraterna; hans förmåga att skapa breda försvarspolitiska uppgörelser och hans sätt att stå utanför falangstriderna.
Sällan har en politiker symboliserat den svenska försvarspolitiken bättre än Håkan Juholt. Neutraliteten har i decennier präglats av målet att Sverige inte ska ha några ovänner. Vår ambition har varit att förbli en isolerad ö, i den internationella politikens stormande hav. Likt tjuren Ferdinand representerar Juholt en försvarspolitik, som i princip gått ut på att sitta under korkeken.
Om man har som främsta ambition i livet att vara omtyckt av alla, och inte vara riktig vän med någon, är neutraliteten helt rätt. På samma sätt finns en paradox i att politiken belönar politiker som aldrig trampar någon på tårna, som aldrig tar ställning. Det förklarar varför Håkan Juholt i dag blir partiledare för Socialdemokraterna.
Det förklarar även varför Fredrick Federley aldrig blir hans motsvarighet i Centerpartiet. Men vad Federley har, som Juholt än så länge saknat, är modet att komma fram till kontroversiella ställningstaganden. Ännu ett bevis för detta syntes i går, när Fredrick Federley slog fast att det är hög tid att diskutera en svensk Nato-anslutning (SvD 24/3).
Federleys uppriktighet är uppskattad. Inte bara för att han försöker knuffa sitt parti i en bestämd riktning, utan för att han har rätt. Det är hög tid att diskutera en svensk Nato-anslutning. Skälen att stå utanför försvarsalliansen har aldrig varit så få som i dag.
Officiellt förutsätter neutraliteten att vi har förmågan att skydda vårt territorium mot främmande makt. Men det är en möjlighet som riksdagen sedan länge har avvecklat. Inte ens Folkpartiets ambitioner, att placera ut ett nytt garage med stridsvagnar på Gotland, förändrar den verkligheten.
Därutöver visar situationen i Libyen, att Sveriges deltagande i militära insatser, måste bygga på att vi står upp för några grundläggande värderingar. För friheten, mot förtrycket. För demokratin, mot despoten. Det är ställningstaganden som är för viktiga för att kompromissas bort under den socialdemokratiska korkeken.
Ibland behövs militära insatser, för att få slut på akut mänskligt lidande. Despoter som beskjuter sin egen befolkning, ska mötas med hård makt. Därför är Federleys vilja att öppna dörren för Nato så välkommen. Just nu finns inget bättre alternativ.
Varken till Nato – eller Håkan Juholt.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 25 mar 2011 06:13 Pettersson
S-kongressen är ett märkligt skådespel, Sveriges tills nyligen största parti som fortfarande påstår att de vet bäst när det gäller demokrati, rättvisa och solidaritet väljer en ledare enhälligt, till stående ovationer, det kastas röda rosor, applåderna dånar, alla är glada fast det inte finns något alternativ att välja på.
Ännu märkligare är att de inte vet vilken politik den nye ledaren tänker föra, det talar han nämligen inte om förrän på sitt linjetal i morgon.
─ Hur fan kan delegaterna i Sveriges mest meriterande parti, de människor som i alla sammanhang talar om att vi har den bästa politiken välja en ledare utan att veta vilken politik han ska föra. Det verkar son socialdemokraterna och svenska folket ska få hålla till godo med det gamla vanliga. Staten vet bäst, staten är partiet och partiet vet bäst hur dina pengar ska användas.
Skrivet 25 mar 2011 19:05 G.E , demokratisk marxist
Pettersson skrev: S-kongressen är ett märkligt skådespel, Sveriges tills nyligen största parti som fortfarande påstår att de vet bäst när det gäller demokrati, rättvisa och solidaritet väljer en ledare enhälligt, till stående ovationer, det kastas röda rosor, applåderna dånar, alla är glada fast det inte finns något alternativ att välja på.
Ännu märkligare är att de inte vet vilken politik den nye ledaren tänker föra, det talar han nämligen inte om förrän på sitt linjetal i morgon.
─ Hur fan kan delegaterna i Sveriges mest meriterande parti, de människor som i alla sammanhang talar om att vi har den bästa politiken välja en ledare utan att veta vilken politik han ska föra. Det verkar son socialdemokraterna och svenska folket ska få hålla till godo med det gamla vanliga. Staten vet bäst, staten är partiet och partiet vet bäst hur dina pengar ska användas.
Ingen vet någonting om Jurholt !
Det är en kongress som spikar ut politiska målsättningar och inte Jurholt !
Jurholt har att som alla partier att förverkliga de politiska målsättningar som
en kongress tar beslut om . Jag förväntar mig ingenting om Jurholt och jag förväntar mig ingenting om att socialdemokratin ska återgå till blandekonomin. I detta parti finns bara karriärister och inga genuina socialdemokrater . En genuin / äkta socialdemokrat tar ordet blandekonomi i sin mun och förverkligar det i verkligheten . När hörde du/ jag / vi ordet blandekonomi som en målsättning / revolution inom partiet socialdemokraterna ???
Skrivet 25 mar 2011 23:01 lebe
Pettersson: Du verkar ha full koll. Och G.E vacklar, men måste kanske i slutändan hålla med dig, eller? Han kanske måste inse att hans "politiska ideal" inte fungerar i praktiken eftersom han är väldigt ensam att stödja den och att "medelsvensson" föredrar ett "lagom" svenskt medelklassliv.
Skrivet 26 mar 2011 06:01 Seniaren
Nu duger inte en vanlig Karlsson, Pettersson eller annat enklare namn i ledningen för S. Det första som sägs är att jaga efter statsministerposten. Är det det viktigaste månntro i nästa val?
Det viktigaste är vårt fosterland är min åsikt och jämlikhet som inte finns nu.?