Sedan kom finanskrisen och nya uppdaterade prognoser. Och det är självklart att dessa prognoser blev lägre och lägre under resans gång. I april hade prognosen för 2011 gått ner 50 miljoner. Men varför jämföra äpplen och päron? Det är ju budgeten för 2010 vi talar om. Och varför jämföra med inaktuella prognoser?
Vi har en budgetprocess som startar i februari och pågår till hösten då fullmäktige beslutar om budgeten och skatten. Det innebär att man baserar ­ekonomin på senaste prognoser för nästkommande år.

Eftersom prognoserna är färskvara är det viktigt att ha de senaste och säkraste siffrorna, ingen skulle drömma om att använda tre år gamla prognoser.
Under 2009 gällde alltså arbetet skatter och kostnader för 2010 inte i första hand 2011.
Men under budgetarbetet som skedde under ganska stor osäkerhet hände något märkligt. Mitt under tjänstemännens dragning i juni, ett antal månader innan processen var klar, lämnade Benita Vikström (S) och Patrik Renfors (V) budgetmötet för en presskonferens med Sörmlands Nyheter, och aviserade en skattehöjning på 80 öre.
Förvirringen var total hos tjänstemännen och oppositionen. Budgetarbetet havererade och besparingsprogrammet tappade tempo.

Skattehöjningen genomdrevs senare, trots att prognoserna förbättrades och regeringen tillsköt 8 miljoner i extra bidrag. Dessutom infördes ett nytt kreativt grepp i budgeten, en reserv på 8 miljoner lades in under kostnader. Dessa två poster motsvarar skattehöjningen.
Vi har inte förlorat 50 miljoner i skatteintäkter, de har aldrig funnits. Däremot har kostnaderna mellan 2007 och 2008 ökat med 8 procent medan skatterna ökat med 2 procent . Vi gick alltså in i lågkonjunkturen med för höga kostnader, kreativ bokföring med ändrade avskrivningsregler och förtida utdelning från bolagen.
Med drömmarna om ständigt ökade skatteintäkter och okontrollerade kostnadsökningar blir uppvaknandet ganska häftigt.
Bo Jender (M)