Inte sedan Docklands fall under den första halvan av det förra decenniet så har vi inte vågat viska orden ”rave” eller ”uv-tomte” utan att behöva kika över axeln efter ravekommissionen med Gudrun Schyman i spetsen. Förnedrande urinprov, kroppsliga visiteringar och fördomar har fördrivit en hel kultur på flykt.
Fenomenet är landsomfattande, den elektroniska musiken som förknippas med ravekulturen har sedan länge blivit fördömd, ratad av all media och kommersialisering och lämnats åt sidan likt den gamla nötta kulramen du lekte med vid åldern av tre.
Kulramar åsido, fördomarna hämmar kulturutvecklingen. Individualitet och estetik kommer i kläm mellan pengastinna klubbägare och den stora massan på jakt efter sin fredagsfylla.

Initiativtagare står barskrapade på trottoaren utan minsta chans till lokal. För vankas det ravefest, ja då vankas det givetvis gigantiska sprutor vid entrén där deltagaren får ta sig en rejäl dos av önskad narkotika, det vet varje hyresägare, och även du och jag!
Vi står utan chans att återuppliva en mytomspunnen kultur med kärlek och respekt som största milstolpar. Det politiska kulturmordet är ett faktum.
”Träffen” kanske vill vara delaktig i återupplivandet utav en dans och musikrelaterad ungdomskultur?
Vad vet jag!
Alex Wahlstedt