Deras uppdykande vid samma tidpunkt, som då vi med beviljat tillstånd genomförde vår manifestation, var naturligtvis ett försök att provocera.
Säkert också ett sätt att försöka återvinna den plats som de tidigare använde för sina demonstrationer och sedermera slokörade tvingades lämna inför trycket från hundratals ­människor som inte vill ha dem här i vår stad.

Flera av ansiktena i lördags känns igen från det tillfället. Många som befann sig på eller passerade torget kände ett mycket starkt obehag över deras närvaro. På ett sätt kan deras uppdykande ändå ses som ett stöd till nyckelskramlarna och alla som delar våra åsikter.
Under en längre tid har ­åsikten att ”det minskande antalet nyckelskramlare har lett till att fascismen och främlingsfientligheten har försvunnit” torgförts på olika sätt.
Nu fick vi ett mycket handfast bevis på att så inte är fallet. SMR hjälpte oss faktiskt på det sättet i vår dialog. Att blunda och hålla för öronen gör inte att dessa obehagliga företeelser försvinner även om många ­verkar anse det.
På alla sätt och i alla sammanhang måste vi visa ­civilkurage och säga ifrån. SMR och andra fascistiska organisationer är lätta att identifiera.
Svårare är det att bli varse den rasism och ­främlingsfientlighet vi möter i vardagen. Kanske bidrar vi till och med själva aningslöst till att sprida vanföreställningar genom att inte reagera tydligt när vi stöter på ­dessa i vår vardag. För där finns det gott om dem.
Nästa lördag står jag på torget igen klockan tolv igen för att, förhoppningsvis många flera än senast, demonstrera min tro på demokrati och på människans lika värde och okränkbarhet.

Östen Nilsson