Hebron
-
helvetet
på
jorden:
så
har
flera
människor
jag
mött
denna
första
vecka
i
Israel
och
Palestina
beskrivit
den
plats
som
kommer
att
vara
mitt
hem
de
kommande
två
månaderna.
Men
helvetet
sägs
vara
kokande
varmt
och
när
jag
sammanfattar
min
första
dag
i
Hebron
kan
jag
endast
beskriva
den
som
en
isande
kalldusch.
Dagen
börjar
med
ett
besök
till
den
intilliggande
jordbruksbyn
Beit
Ummar.
I
borgmästarens
arbetsrum
blir
vi,
den
nya
gruppen,
grupp
44,
uppdaterade
på
byns
situation.
Byn
innehar
för
närvarande
det
sorgliga
rekordet
av
flest
antal
minderåriga
som
har
arresterats
av
den
israeliska
armen
på
Västbanken.
Fram
till
20
juni
i
år
har
45
minderåriga
tagits
in
till
förhör
av
den
israeliska
militären
(1).
En
vanlig
anklagelse
är
att
de
kastat
sten
mot
israeliska
soldater.
Stenkastning
är
en
våldshandling
som
ska
fördömas,
men
enligt
FN:s
barnkonvention,
fjärde
Genèvekonventionen
och
FN:s
konvention
mot
tortyr
ska
särskild
hänsyn
tas
till
minderåriga
vid
förhör,
arrestering
och
åtal:
till
exempel
ska
en
advokat
eller
barnens
föräldrar
närvara
vid
förhör
(2).
Vittnesmål
från
de
arresterade
minderåriga
och
deras
föräldrar
pekar
dock
på
att
detta
inte
gjorts
(3).
Senare
under
dagen,
i
Hebron,
får
vi
själva
prata
med
en
13-årig
pojke
som
med
en
apatisk
blick
beskriver
hur
han
blev
arresterad,
och
satt
i
hand-
och
benfängelse,
för
några
veckor
sedan.
”De
[israeliska
militären]
tog
mig
till
Ofer.
Jag
förhördes
och
släptes
efter
48
timmar.
Jag
kände
ingen
där.
Jag
fick
låna
en
telefon
av
en
främling
för
att
ringa
mina
föräldrar.
De
kom
och
hämtade
mig.
Ingen
hade
sagt
till
dem
att
jag
blivit
arresterad.”
Islam,
byns
kommunikatör,
visar
Beit
Ummars
odlingsmarker.
När
Islam,
kommunens
kommunikationsansvarige,
kör
oss
runt
mellan
Beit
Ummars
fruktodlingar
berättar
han
om
oron
inför
den
kommande
augustiskörden.
Byns
bönder
har
ännu
inte
fått
de
israeliska
tillstånd
som
krävs
för
att
bönderna
ska
kunna
nå
sina
jordlotter
inom
område
C,
det
vill
säga
israeliskt
militärt
område
(4).
Utan
tillstånd
riskerar
de
att
se
sin
skörd
gå
förlorad.
Vattenbrist
är
också
ett
problem.
Khaled,
kommunens
vattenansvarige,
säger
att
”situationen
har
aldrig
varit
värre.
Byns
månatliga
vattenkvot,
som
bestäms
av
Israels
vattenmyndighet,
har
halveras
från
förra
året.
De
övre
delarna
av
byn
har
inte
vatten
för
husbruk
och
grönsaksodlarna
har
inget
vatten
till
grönsakerna.”
Shuhadagatan:
palestiner
gåendes
på
den
vänstra
sidan
av
betongblocken.
Tillbaka
i
Hebron.
Vi
vandrar
längs
med
den
omskrivna
Shuhadagatan
-
martyrernas
gata
(5).
Gatan
har
varit
stängd
för
palestinier
sedan
1994
och
palestinier
och
israeler
skiljs
åt
rent
fysiskt
med
hjälp
av
meterhöga
betongväggar.
Palestinierna
får
gå,
men
inte
köra
motordrivna
fordon,
på
den
ena,
smalare,
sidan.
Israeler
får
köra
bil,
cykla
och
gå
på
den
andra,
bredare,
sidan.
Sedan
den
andra
intifadan
som
började
28
september
2000,
ligger
gatan
spöklikt
öde
och
övergiven.
Vid
gatans
nordvästra
ände
ligger
tre
bosättningar,
Beit
Romano,
Avram
Avino,
Beit
Hadassah.
Här
lever
några
av
Västbankens
mest
militanta
israeliska
bosättare.
Helene,
följeslagare
från
grupp
43,
berättar
att
palestinier
som
bor
längs
gatan
och
representanter
från
det
internationella
samfundet
som
vi
själva,
regelbundet
utsätts
för
verbala
och
fysiska
attacker
från
bosättarna.
De
ekumeniska
följeslagarnas
närvaro
uppskattas
av
gatans
palestinier,
och
även
vissa
israeliska
soldater.
”Vi
känner
oss
mer
säkra
när
ni
är
här”
säger
skolbarnen
enligt
Helene
och
vi,
den
nya
gruppen
följeslagare
möts
av
fasta
handslag
och
hälsningen
”Vi
välkomnar
er
här.”
Efter
att
ha
närvarat
vid
en
fredlig
demonstration
för
att
öppna
Wadi
Al
Husseingatan,
ytterligare
en
gata
där
palestinier
inte
tillåts
köra
motordrivna
fordon,
vandrar
vi
så
åter
upp
för
Shuhadagatan.
Utanför
Beit
Romano
bosättningen
leker
några
bosättarbarn
på
rollerblades.
Helt
plötsligt
susar
en
av
dem,
en
pojke
i
15-16
år
åldern
förbi
och
vips
ser
och
hör
jag
hur
han
avfyrar
en
tjock
spottloska
i
vår
riktning.
Delar
av
loskan
hamnar
rakt
i
mitt
öra.
När
jag
vänder
mig
om
efter
pojken
är
han
redan
utom
hörhåll.
Vi
har
just
varit
med
om
vår
första
bosättarattack,
och
anledningen
till
att
loskan
hamnade
på
oss
är
att
bosättarna
inte
uppskattar
vår
närvaro
på
gatan.
Förbluffad,
och
smått
chockad,
vandrar
vi
vidare
mot
vägspärren
vid
gatans
slut.
Vi
berättar
för
den
israeliska
soldaten
som
står
där
om
vad
som
just
hänt.
Med
en
blick
som
uttrycker
medkänsla
säger
han,
”Jag
är
verkligen
ledsen
för
vad
ni
fick
vara
med
om.”
Vi
tackar
honom
och
går
ut
genom
vägspärren.
Väl
nerkrupen
i
sängen
på
kvällen
är
hopplösheten
och
uppgivenheten
nära
att
ta
över
trots
att
bara
en
dag
har
passerat.
Men
så
ser
jag
en
flickas
leende
ansikte
och
den
unge
israeliske
soldatens
medkännande
blick
framför
mig.
Jag
minns
den
arresterade
pojkens
vilja
att
dela
sin
historia
och
den
gamla
marknadens
affärsinnehavare
och
dess
uppmuntrande
tillrop.
Och
jag
fylls
åter
av
värme
och
hopp,
och
därmed
orken
att
möta
ännu
en
dag
i
Hebron
-
helvetet
på
jorden.
Källor:
1
Antalet
arresterade
har
i
skrivande
stund
inte
kunnat
konfirmeras
av
en
oberoende
källa.
2
Enligt
de
senaste
siffrorna
över
bosättarvåld
i
det
ockuperade
området
(OCHA,
april
2012)
är
Hebron
och
området
runt
Shuhadagatan
en
av
de
platser
med
högst
antal
tillfällen
av
bosättarvåld.
Se
http://www.ochaopt.org/documents/ocha_opt_settler_violence_map_april_2012_english.pdf
3
För
exempel
från
Beit
Ummar
(2011)
se
http://www.dci-palestine.org/sites/default/files/ua_6-11_-_beit_ummar1.pdf
och
http://www.dci-palestine.org/sites/default/files/detention_bulletin_apr_2012.pdf
För
information
om
arrestering
och
åtal
av
minderåriga
i
hela
det
ockuperade
området
se
The
Impact
of
Child
Detention:
Occupied
Palestinian
Territory,
Save
the
Children-
Sweden
och
The
East
Jerusalem,
YMCA
Rehabilitation
Program,
2012,
http://mena.savethechildren.se/PageFiles/3731/Impact%20Report%20March%2012%20EN.pdf
4
För
information
om
och
kartor
över
område
C,
se
http://www.ochaopt.org/results.aspx?cx=014863140215069478854:9rq_pupjc4c&cof=FORID:9;NB:1;BIMG:http://www.ochaopt.org/images/googleback.jpg;&ie=UTF-8&q=area%20C&sa=Search
5
För
karta
över
Shuhada
gatan
se
http://shawnduffy.com/blog/wp-content/uploads/2010/01/hebron-map.gif
DISCLAIMER!.
Jag
befinner
mig
i
Israel
och
Palestina
som
ekumenisk
följeslagare
på
uppdrag
av
Sveriges
Kristna
Råd
och
Kyrkornas
Världsråd,
genom
det
Ekumeniska
följeslagarprogrammet
i
Palestina
och
Israel
(EAPPI).
De
synpunkter/reflektioner
som
uttrycks
ovan
är
personliga
och
delas
inte
nödvändigtvis
av
mina
uppdragsgivare.
Om
du
vill
publicera
hela
eller
delar
av
denna
artikel
eller
sprida
den
vidare,
var
vänlig
kontakta
mig;
ekdahl.em@gmail.com
och/eller
någon
av
de
ansvariga
på
Sveriges
Kristna
Råd;
KarinHallin,
karin.hallin@skr.org,
Sofia
Emanuelsson,
sofia.emanuelsson@skr.org)
eller
Jonas
Thjorängen
(jonas.thorangen@skr.org)
"Genom"Ekumeniska
följeslagarprogrammet
stödjer
människor
från
olika
delar
av
världen
israeler
och
palestinier
som
arbetar
för
en
rättvis
fred"
Kyrkornas
Världsråd
driver
det
internationella
projektet:
Ecumenical
Accompaniment
Programme
in
Palestine
and
Israel
(EAPPI).
Initiativet
till
projektet
togs
efter
en
förfrågan
från
kyrkoledare
i
Jerusalem.
Programmet
syftar
till
att
genom
internationell
närvaro
dämpa
våldet,
ge
hopp
om
att
en
fredlig
lösning
är
möjlig,
främja
respekten
för
folkrätten
och
öka
omvärldens
medvetenhet
om
ockupationens
konsevenser
för
israeler
och
palestinier.
Kring
den
svenska
delen
i
projektet,
kallad
SEAPPI,
har
ett
tiotal
kyrkor
och
kyrkorelaterade
organisationer
slutit
upp
med
Sveriges
Kristna
Råd
som
huvudman."
Kommentarer (0)
Denna artikel kan endast kommenteras av inloggade medlemmar