Hebron - helvetet på jorden: så har flera människor jag mött denna första vecka i Israel och Palestina beskrivit den plats som kommer att vara mitt hem de kommande två månaderna. Men helvetet sägs vara kokande varmt och när jag sammanfattar min första dag i Hebron kan jag endast beskriva den som en isande kalldusch.

Dagen börjar med ett besök till den intilliggande jordbruksbyn Beit Ummar. I borgmästarens arbetsrum blir vi, den nya gruppen, grupp 44, uppdaterade på byns situation. Byn innehar för närvarande det sorgliga rekordet av flest antal minderåriga som har arresterats av den israeliska armen på Västbanken. Fram till 20 juni i år har 45 minderåriga  tagits in till förhör av den israeliska militären (1). En vanlig anklagelse är att de kastat sten mot israeliska soldater. Stenkastning är en våldshandling som ska fördömas, men enligt FN:s barnkonvention, fjärde Genèvekonventionen och FN:s konvention mot tortyr ska särskild hänsyn tas till minderåriga vid förhör, arrestering och åtal: till exempel ska en advokat eller barnens föräldrar närvara vid förhör (2). Vittnesmål från de arresterade minderåriga och deras föräldrar pekar dock på att detta inte gjorts(3). Senare under dagen, i Hebron, får vi själva prata med en 13-årig pojke som med en apatisk blick beskriver hur han blev arresterad, och satt i hand- och benfängelse, för några veckor sedan. ”De [israeliska militären] tog mig till Ofer. Jag förhördes och släptes efter 48 timmar. Jag kände ingen där. Jag fick låna en telefon av en främling för att ringa mina föräldrar. De kom och hämtade mig. Ingen hade sagt till dem att jag blivit arresterad.”


Islam, byns kommunikatör, visar Beit Ummars
odlingsmarker.

När Islam, kommunens kommunikationsansvarige, kör oss runt mellan Beit Ummars fruktodlingar berättar han om oron inför den kommande augustiskörden. Byns bönder har ännu inte fått de israeliska tillstånd som krävs för att bönderna ska kunna nå sina jordlotter inom område C, det vill säga israeliskt militärt område (4). Utan tillstånd riskerar de att se sin skörd gå förlorad. Vattenbrist är också ett problem. Khaled, kommunens vattenansvarige, säger att ”situationen har aldrig varit värre. Byns månatliga vattenkvot, som bestäms av Israels vattenmyndighet, har halveras från förra året. De övre delarna av byn har inte vatten för husbruk och grönsaksodlarna har inget vatten till grönsakerna.”
                                                             
Shuhadagatan: palestiner gåendes på den vänstra sidan
av betongblocken. 

Tillbaka i Hebron. Vi vandrar längs med den omskrivna Shuhadagatan - martyrernas gata (5). Gatan har varit stängd för palestinier sedan 1994 och palestinier och israeler skiljs åt rent fysiskt med hjälp av meterhöga betongväggar. Palestinierna får gå, men inte köra motordrivna fordon, på den ena, smalare, sidan. Israeler får köra bil, cykla och gå på den andra, bredare, sidan. Sedan den andra intifadan som började 28 september 2000, ligger gatan spöklikt öde och övergiven. Vid gatans nordvästra ände ligger tre bosättningar, Beit Romano, Avram Avino, Beit Hadassah. Här lever några av Västbankens mest militanta israeliska bosättare. Helene, följeslagare från grupp 43, berättar att palestinier som bor längs gatan och representanter från det internationella samfundet som vi själva, regelbundet utsätts för verbala och fysiska attacker från bosättarna. De ekumeniska följeslagarnas närvaro uppskattas av gatans palestinier, och även vissa israeliska soldater. ”Vi känner oss mer säkra när ni är här” säger skolbarnen enligt Helene och vi, den nya gruppen följeslagare möts av fasta handslag och hälsningen ”Vi välkomnar er här.”

Efter att ha närvarat vid en fredlig demonstration för att öppna Wadi Al Husseingatan, ytterligare en gata där palestinier inte tillåts köra motordrivna fordon, vandrar vi så åter upp för Shuhadagatan. Utanför Beit Romano bosättningen leker några bosättarbarn på rollerblades. Helt plötsligt susar en av dem, en pojke i 15-16 år åldern förbi och vips ser och hör jag hur han avfyrar en tjock spottloska i vår riktning. Delar av loskan hamnar rakt i mitt öra. När jag vänder mig om efter pojken är han redan utom hörhåll. Vi har just varit med om vår första bosättarattack, och anledningen till att loskan hamnade på oss är att bosättarna inte uppskattar vår närvaro på gatan. Förbluffad, och smått chockad, vandrar vi vidare mot vägspärren vid gatans slut. Vi berättar för den israeliska soldaten som står där om vad som just hänt. Med en blick som uttrycker medkänsla säger han, ”Jag är verkligen ledsen för vad ni fick vara med om.” Vi tackar honom och går ut genom vägspärren.

Väl nerkrupen i sängen på kvällen är hopplösheten och uppgivenheten nära att ta över trots att bara en dag har passerat. Men så ser jag en flickas leende ansikte och den unge israeliske soldatens medkännande blick framför mig. Jag minns den arresterade pojkens vilja att dela sin historia och den gamla marknadens affärsinnehavare och dess uppmuntrande tillrop. Och jag fylls åter av värme och hopp, och därmed orken att möta ännu en dag i Hebron - helvetet på jorden.

Källor:
1 Antalet arresterade har i skrivande stund inte kunnat konfirmeras av en oberoende källa.
2 Enligt de senaste siffrorna över bosättarvåld i det ockuperade området (OCHA, april 2012) är Hebron och området runt Shuhadagatan en av de platser med högst antal tillfällen av bosättarvåld. Se http://www.ochaopt.org/documents/ocha_opt_settler_violence_map_april_2012_english.pdf
3 För exempel från Beit Ummar (2011) se http://www.dci-palestine.org/sites/default/files/ua_6-11_-_beit_ummar1.pdf och http://www.dci-palestine.org/sites/default/files/detention_bulletin_apr_2012.pdf
För information om arrestering och åtal av minderåriga i hela det ockuperade området se The Impact of Child Detention: Occupied Palestinian Territory, Save the Children- Sweden och The East Jerusalem, YMCA Rehabilitation Program, 2012, http://mena.savethechildren.se/PageFiles/3731/Impact%20Report%20March%2012%20EN.pdf
4 För information om och kartor över område C, se http://www.ochaopt.org/results.aspx?cx=014863140215069478854:9rq_pupjc4c&cof=FORID:9;NB:1;BIMG:http://www.ochaopt.org/images/googleback.jpg;&ie=UTF-8&q=area%20C&sa=Search
5 För karta över Shuhada gatan se http://shawnduffy.com/blog/wp-content/uploads/2010/01/hebron-map.gif

DISCLAIMER!.
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; ekdahl.em@gmail.com och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; KarinHallin, karin.hallin@skr.org, Sofia Emanuelsson, sofia.emanuelsson@skr.org) eller Jonas Thjorängen (jonas.thorangen@skr.org)

"Genom"Ekumeniska följeslagarprogrammet stödjer människor från olika delar av världen israeler och palestinier som arbetar för en rättvis fred" Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet till projektet togs efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och öka omvärldens medvetenhet om ockupationens konsevenser för israeler och palestinier. Kring den svenska delen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer slutit upp med Sveriges Kristna Råd som huvudman."