Ja det kan man verkligen undra.. Med glimten i ögat var det min läkares första kommentar till mig idag. 
Man skulle kunna säga att jag haft lite av "maximal otur" sista dagarna. Tidigt i söndags morse vaknade jag med på tok för hög feber, frossa och jätteont i magen. Ringde mamma och Leif 05.00 och bad dom komma och köra mig till akuten samt att ta hand om barnen som fortfarande låg och sov. 

Blev inlagd på avd 9. Det var fasta som gällde och dropp. Röntgen på magen gjordes och jag hade en inflamerad blindtarm. Den opererades bort och jag sattes på antibiotikadropp samt lite annat som skulle hjälpa mitt immunförsvar till sitt normala. Jag hade ett CRP på 140-150 nånting och mina vita låg på 0,4. Inte så bra.
Operationen gick bra och allt var frid och fröjd. Trodde jag... Morgonen efter hade jag fruktansvärt ont på ett annat ställe i magen. Men trodde ihop med läkarna att det nog var lite sviter från operationen. Men det blev värre och värre och tillslut låg jag och grät och kved och kunde inte ta ett endaste djupt andetag. In kom ett gäng sköterskor och nån läkare med morfin och ett stolpiller. Det visade sig vara ett gallstensanfall. 
På röntgen hade man sett gallsten men det har dom flesta och det gör man inget med så länge man inte har problem av det. 

På grund av min situation med lågt immunförsvar, nyopererad med mera med mera så ville dom undvika att operera mig igen så dom och jag hoppas nu att den lille stenen ska rulla tillbaka ner i gallblåsan och inte ge sig ut på gallgångsäventyr nåt mer. Än så länge känns det okey, men får jag mer ont och feber så blir det till att ta bort gallblåsan. 

Det jag råkat ut för är väl inga större krämpor egentligen, bara det att ALLT givetvis ska komma på en gång... Men men tur i oturen var väl att jag var på sjukhuset och att det snabbt kunde konstateras vad som var fel. 

I går fick jag åka hem. Med ett CRP på 60 och vita på 2,9, betydligt bättre!

Var i Eskilstuna idag på läkarbesök alltså och det är inte bara elände.. Mina levermetastaser har minskat!! Vilket innebär att nya cellgifterna funkar bra. Så vidare planer är att fortsätta med dom fram till i juni och ser det fortfarande bra ut då så får jag SOMMARLOV!!!!!!! 

Vad gäller mina nacksmärtor så ska jag nu om nån vecka eller två få göra en MR (magnetröntgen) och skulle det vara så att det visar nånting i tumörväg så blir det förmodligen strålning. Annars blir det sjukgymnast och annan utredning och lite mer skräddarsydd smärtlindring. 

Jag är nöjd med dagens läkarbesök, det var ett positivt sådant tycker jag. 

Trött. Ja, det fortsätter jag att vara, som bara den. Ont i nacken, som satan. 
Lycklig. Ni anar inte! Så lycklig! 
David har funnits varje dag vid min sida på sjukhuset. Stått ut med mitt stånkande och gråtmilda humör. Kärlek!


Barnen har ringt ett par gånger och Cornelia och mamma var och hälsade på en kväll. Innan dom kom hade dom varit vid stugan och plockat blommor till mig. Kärlek!


Så nu vet ni vad jag har pysslat med i veckan. Lite av varje kan man säga!

Kärlek till er alla!