Hua
vad
dålig
jag
är
på
att
blogga
nu
för
tiden!
Ajsing
bajsing
Johanna!
Jag
har
liksom
hjärnan
fylld
av
mestadels
en
sak...
KÄRLEK...
Jag
är
så
galet
förälskad
så
det
finns
inte.
Jag
har
verkligen
fått
en
skänk
från
ovan.
Min
fina
David...
Du
är
bannemej
det
finaste
i
världen!
Med
en
sån
fin
människa
i
sitt
liv
är
det
svårt
att
fokusera
på
andra
saker,
vilket
inte
gör
mig
ett
dugg.
För
det
där
andra,
är
mest
elände
och
det
lindrar
han.
Idag
till
exempel
ska
jag
iväg
och
få
cellgifter.
Men
vad
gör
det
när
han
finns
i
mina
tankar,
när
han
visar
sin
kärlek
och
får
mig
att
le
fånigt.
Han
underlättar
min
vardag
bara
genom
att
finnas
till.
Löjligt
kanske..
men
sant!
Jag
börjar
sakteliga
återhämta
mig
från
förra
veckans
bravader
med
blintarmar
och
gallstenar.
Nu
är
det
mest
min
nacke
som
trilskas
men
inatt
har
jag
faktiskt
varit
så
gott
som
helt
smärtfri...
UTAN
smärtstillande!!
Hade
ett
litet
men
ack
så
viktigt
samtal
med
min
älskade
Cornelia
i
går
kväll
innan
vi
somnade.
Om
döden.
Hon
grät
lite
och
sa
att
hon
inte
vill
att
jag
ska
dö.
Att
hon
inte
vill
att
nån
ska
dö
för
hon
kommer
sakna
så
mycket...
Kanske
är
vanliga
tankar
hos
barn.
Men
obehagliga.
Särskilt
när
hon
fäller
krokodiltårar
och
man
riktigt
ser
hur
det
skär
i
hennes
hjärta.
Det
är
så
svårt
att
ha
svar
på
alla
dessa
funderingar
om
livet...
Hon
berättade
för
mig
att
hon
brukar
drömma
att
det
börjar
brinna
hos
mig
och
att
jag
sover
så
gott
så
att
jag
inte
hör
brandvarnaren,
när
inte
hon
är
hos
mig
och
att
hon
hittar
mig
i
sängen....
Vad
svarar
men
på
det???
Jag
visste
om
dessa
drömmar
för
hon
har
berättat
om
dom
för
sin
pappa,
men
nu
vågade
hon
väl
på
nåt
sätt
berätta
om
dom
till
mig
också.
Jag
berättade
för
henne
om
konstiga,
lustiga
och
läskiga
drömmar
som
även
jag
brukar
drömma
och
det
slutade
i
alla
fall
med
att
vi
skrattade.
Min
älskade
lilla
unge,
du
är
så
fin!
Hela
du!
Den
andra
lilla
kaxproppan.
Hon
är
så
mallig
över
sitt
ommöblerade
rum,
så
henne
ser
man
knappt
längre.
Hon
grejar
och
donar
och
kollar
på
gamla
Disneyfilmer.
Hon
till
och
med
SOVER
i
sitt
eget
rum
nu!!
Jösses,
tror
jag
lyckades
bra
med
den
ommöbleringen!!
Jag
ska
dock
inte
ta
åt
mig
hela
äran
själv,
hon
hjälpte
ju
faktiskt
till.
En
halv
flaska
ajax
till
vardera
filmfodral....
(!?!?!?)
Clara
"Lotta
på
bråkmakargatan
nr
2"
Landblom.
Älskade
busunge!
Nu
är
det
dags
för
mig
att
traska
till
sjukhuset,
sen
handla
lite
mat,
sen
gå
med
Cornelia
till
tandläkarn
och
sen
hämta
lillasyster
på
dagis.
Härligt
med
fullspäckade
dagar!
Ta
hand
om
varandra.
Tjafsa
inte
om
småsaker
och
inte
stora
saker
heller
för
den
delen,
lös
dom,
genom
att
prata.
Förlåt
och
gå
vidare
och
underlätta
i
dina
medmänniskors
vardag.
Det
skulle
kunna
bli
så
mycket
enklare
och
härligare
då.
Bamsekram
till
er
alla!!
Kommentarer (1)
Denna artikel kan endast kommenteras av inloggade medlemmar
Birgitta 15 maj 2012 13:56
Tack och detsamma till Dig , Johanna ! Jag är så glad för Din skull så Du kan inte ana och Du har så rätt i att vi ska ta hand om varandra för vi vet aldrig hur länge vi har varandra kvar ! Det här med döden är något som är mycket , mycket svårt att förklara för ett barn ! Både mina barn och barnbarn som har kommit upp i den åldern har varit väldigt fixerade och oroliga i 5-6-årsåldern och ingen kan ju lova att ingen när och kär ska dö inom en snar framtid trots att det är vad de vill höra ! Men vi hoppas på många lyckliga år framöver och ha det jättebra med Din familj och Din David ! Kram !