Det vore bättre om det gick att stänga av helt, bara genomlida den fysiska smärtan och allt vad det innebär utan att beröras känslomässigt. 
Igår kändes det bara skönt att jag fick ett svar på vad det onda beror på. Det gör det fortfarande, bara det att jag inte ville och inte trodde att jag skulle vara en av dom som fick skiten i skelettet... ibland blir jag arg för att jag är så naiv. Som om jag skulle vara unik på nåt sätt... 

För fyra år sen när jag satt och ammade Clara kunde jag väl inte i min vildaste fantasi eller i mina allra värsta mardrömmar tro att jag idag skulle sitta här med cancer på flera ställen i min kropp och speciellt inte i skelettet.
Ja, jag fick bröstcancer. Men det skulle ju bara vara att genomgå några cellgiftsbehandlingar och lite strålning och ja en operation också, men sen skulle ju allt vara bra. Sen skulle jag ju kunna börja mitt liv igen, precis som vanligt.

Tänk vad lurad på konfekten man kan bli i bland. 

Snälla underbara Ni. Lova mig att Ni tar vara på era liv. 

Jag skrev "lurad på konfekten". Ja till viss del, absolut. Men samtidigt har jag aldrig känt mig så RIK på vänner, familj och kärlek som jag gör nu. Aldrig varit så lycklig... på nåt konstigt vis. Tydligen så går det att vara så jäkla lycklig och trygg trots att man är olycklig och livrädd på samma gång. 

Jag har alltid varit tacksam för livet och det jag har. Jag har alltid försökt att se det fina i människor. Men visst, jag är det ännu lite mer nu. Därför vill jag så gärna få andra att inse (innan livet tar en tvär vändning) att om Du ler, så ler livet tillbaka till Dig. 
Jag försöker att inte ångra saker, utan att istället se "misstag" som erfarenheter. Men jag önskar att jag innan jag blev sjuk kanske hade varit lite mer ärlig mot mig själv. Att jag inte varit så rädd för att ta plats. Och att jag inte varit andra människor till lags så mycket. 

Jag har lärt mig att uppskatta mig själv och mina värderingar. Jag önskar att jag gjorde det även när jag var frisk, att det inte hade behövts cancer för att jag skulle komma till den insikten. 

Det jag vill säga... Det är OKEY att älska sig själv och följa sitt hjärta och känna sig trygg i sina värderingar, även fast man är frisk. Det är OKEY att komma till insikt och erkänna för sig själv och andra att man gjort fel. Det är OKEY att inte svara på frågor förens man tänkt efter noga och det är OKEY att säga nej om det är nåt man inte vill. Även fast man är frisk.

Jag tror på att vara ärlig mot sig själv och visa sin omgivning ödmjukhet. 

Var rädd om Dig och Ditt liv nu, även fast Du är frisk.

När jag börjar tänka kan det bli hur som helst och idag blev det så här, lite djupt och känslosamt. Men det gör inget för DET ÄR OKEY ATT KÄNNA!