Har en stund här nu då jag INTE har två ögonlock som bara vill stänga sig, en rygg som värker nåt kopiöst eller ett huvud som helst vill ligga på kudden. Så jag tänkte göra ett försök att passa på och blogga lite.
Jag skrev ut mig från sjukhuset i måndags kväll. Jag ville HEM! Hem till min säng och min balkong och mitt kryp in, där jag kan vara ledsen utan att anpassa mig eller där jag kan växla sängen mot soffan om jag känner för det. Och det var SÅ HIMLA SKÖNT att komma hem!

Satt en stund på balkongen i förmiddags och fick besök av den här lilla, så njutfullt att bara sitta och titta på den en stund.



Fick besök av min älskade morbror Kjell i går förmiddag, Han kom med blommor från hans trädgård, kinapuffar :-) och jordgubbar. Vi satt och pratade en stund bara om allt möjligt.

Tack vare dig morbror kunde jag gotta mig med jordgubbar och mjölk till lunch!


Även om det är helt underbart att vara på hemmaplan kan jag sakna tryggheten att ringa på klockan så fort det värker och då få snabb smärtlindring. Eller ringa på klockan mitt i natten och be om ett glas saft. Men jag saknar INTE sängen... Hualigen vilka osköna sängar det är på sjukhuset. Hårda, gnissliga och plastiga. Och så glider man omkring på dom så efter en stund ligger man nere vid fotänden. Men vilken personal. UNDERBARA männsikor!

Eftersom det börjar bli så mycket med allt vad gäller värk, sömnlöshet, infektionskänslighet, trötthet, orkeslöshet, sjukhusbesök mm mm, så har jag nu fått kontakt med ASIH. Avancerad sjukvård i hemmet. Dom riktar sig till människor som går under palliativ vård, alltså med obotliga sjukdomar. Jag tror att det rör sig mestadels om cancerpatienter men finns nog dom med andra typer av sjukdom också. 
ASIH finns med och ger sjukvård ända till livets slut om man önskar. 

Dom har läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, kuratorer, dietister m fl som jag som patient har tillgång till. 
Det jag känner att jag kan ha hjälp med är i första hand smärtlindring, blodprovstagning och näringsdropp som ibland kan behövas då jag har lite svårt med aptiten. 
Jag kommer också så småningom få kontakt med kurator och dietist. Och nåt som känns oerhört skönt för mig är att mina närstående också kan få hjälp och stöd. Och jag kan ringa till ASIH när som helst på dygnet. Behövs det så kan en sköterska göra hembesök mitt i natten om det är så. 
Skulle det vara så att jag behöver läggas in så är det från och med nu adjöss och goodbye med akuten! Jag ringer bara ASIH och läggs in på avd 2 direkt. 

I dag hade jag besök av ASIH. En läkare och en sköterska. Vi pratade om ALLT. Om HELA mig. Dom beskrev hur dom jobbar och jag fick berätta vad jag har för behov och så vidare. Mamma och pappa var med och fick även dom chans att ställa frågor och bli sedda.
Dom var fantastiskt förtroendeingivande, dom gick tilsammans med oss igenom alla mina mediciner och bytte ut och fixade och trixade. Läkaren undersökte mig, kollade bodtrycket och så där. Och framför allt, han har en plan för hur vi går vidare och redan imorgon kommer en sköterska hit för att byta ut morfinplåstrena som jag har nu till nåt som förhoppningsvis ger mer effekt. Enligt dom SKA JAG KUNNA BLI HELT SMÄRTFRI. 

Att testa nya mediciner och plåster tar endel på övriga kroppen. I alla fall för mig. Jag är väldigt dåsig, väldigt trött, svag i kroppen, mår lite illa hela tiden och som grädde på moset förstoppad... 
Men det går åt rätt håll med det sistnämnda. Det andra är mer ihållande och går väl lite upp och ner. Men det är bara att stå ut...helt enkelt.

Tack god gud för ASIH!!!

I går kväll var min moster och min mamma här. Vi satt och kacklade och moster hjälte oss få lite rätsida med journaler och annat vi inte fattar vad gäller min sjukvård. Moster är sjuksköterska själv nämligen. Hon förklarar så att en vanlig människa också förstår... eller i alla fall min mamma. På mig blir det alltid översvämning och jag fattar mest ingenting så jag gick iväg och gjorde lite annat ibland. Till exempel gosade med den här.

Det här är Figgo. Mosters lilla hundvalp. Galet söt!




Nu funderar jag på om jag ska krypa ner hos eller väcka, David som nog bara tänkte "vila lite efter jobbet". Känner jag honom rätt så sussar han nog mer än gärna till imorgon bitti. Han är speciell han. Min största och om jag får bestämma, min enda och sista kärlek! 
Jag längtar till fredag då vi, Jag, David och tre bustjejer ska fira midsommar med mamma och Leif ute i stugan!

Kom att tänka på.. hur fånigt jag ler när jag sätter mig i framsätet i Davids bil, tittar på David och sen tittar bak på tjejerna... Så härligt att känna sig som en familj!

Kom att tänka på en sak till... efter plåsterbyte här imorgon har jag läkarbesök på onkologen. Då får vi veta lite mer om de ytterligare metastaser som dykt upp och hur vi går vidare med behandling.

Jag kan inte nog visa min tacksamhet för all kärlek och omtanke Ni läsare, vänner och familj ger mig. Så jag gör det igen. TACK!!