Maxafklercker
Blogginlägg
- I måndags kväll kändes det liksom ändå okej. Att sommarlovet höll på att ta slut kändes ändå i huvudet och man var väl ändå lagom inställd på det, plus att vi fick en extremt fin avslutning med trevligt folk i en sjöstuga ute på landet. Sen kändes det ju ändå lite i kroppen att tisdagen, första dagen mest skulle bestå av att prata om lovet och fika och sedan gå hem vid 12. Just därför kände jag på morgonen att den dåliga sömnen natten de tidigare nätterna inte skulle spela en större roll. Men som så många gånger annars bedrar skenet och förhoppningarna om en mjukstart grusades efter endast en halvtimme. Ingen rast ingen ro när vi direkt kastade oss in i den nya mastodontkursen Projektarbete.
Nu ligger jag och orkar knappt hålla ögonen öppna av trötthet – KLOCKAN ÄR KVART I 10! Under hela sommaren har att gå och lägga mig innan 12 inte varit ett alternativ. Två dagar med sjutimmars pass av projektarbete där vi redan nu pressas till snabba resultat, utan att knappt känna till kursen. När vi väl slutade idag begav jag mig halvt hjärndöd till museets samlingar för att jobba på Youthhood. Oh juste, från och med nästa vecka kommer två nya bloggare att joina vår lilla grupp (eftersom de två nya vi hade slutade), så håll utkik.
Självklart hade jag ju sån tur att det spöregnade hela vägen till jobbet och hela vägen hem. Att sedan sparka av sig tröttheten på höstens första Taekwondoträning kändes inte helt fel, så jag packade min väska och begav mig ditåt. Roligt att man inser för när man kommer dit att träningen börjar sex och inte sju (som den gjort tidigare), så då var det bara att åka hem igen.
Puh, snart somnar jag på min dator. Imorgon kommer det bli en lång dag så att sova kanske är att rekommendera… För att tilläga något ytterligare i detta annars ganska negativa blogginlägg kan jag tipsa om låten Minns Du på vår myspace, som faktiskt handlar om just övergångstiden till att börja skolan igen. Enjoy
- För lite mer än tio år sedan släptes en film som revolutionerat filmvärlden och banat vägen för en helt ny filmgren inom genren skräck. Filmen heter The Blair Witch Project och genom att ha en otroligt låg filmbudget lyckades man spela in hela 10 000 gånger över ursprungsbudgeten. Filmen var den första i ledet av handkamerafilmade skräckfilmer och gjorde en enorm succé när den kom. Fördelarna med den här filmen var den låga budgeten då inga specialeffekter användes plus att en stor del av filmen var improviserad då karaktärerna i filmen inte heller visste handlingen. Men framgångsreceptet låg förmodligen i att filmens genre är i filmningen en blandning mellan fiktiv dokumentär och skräck vilket resulterade i att handlingen känns verkligare. Skrämseleffekten förhöjdes extremt. Personligen gillar jag den här typen av filmer (Cloverfield, Paranormal Activity, REC) men själv tyckte jag inte The Blair Witch Project var så speciellt bra.
Den sistnämnda filmens (REC) uppföljare har nu precis haft sin svenska DVD- premiär och finns nu att hitta på nyhetshyllan i stans videobutiker. Uppföljaren på denna skräckfilmssuccé fortsätter i samma hyreshus där ettan slutade, bara sekunder efter att eftertexten på den första filmen rullat upp. Men REC 2 saknar så mycket som REC hade trots att mer effekter och snabba och fler kameror används. Men i jakten på en mer vinstindrivande uppföljare tappar man det som The Blair Witch Project banade vägen för. När historien om det infekterade bostadshuset i Barcelona, Spanien forstsätter i REC 2 omvandlas långsamt händelserna i den tidigare lågbudget handkamerafilmade REC till vad som skulle kunna beskrivas som en blandning mellan The Exorcist och en zombiesplatterspel. Hela grunden att spela på en dokumentär ovisshet förstörs då vi får hela bakgrunden förklarad för oss. Dessutom blir religionsaspekten en aning överdriven. Att visa filmen ur flera olika perspektiv och låta dem överlappa varandra tidsmässigt är verkligen en väldigt häftig filmteknisk tanke som lyfter filmen, men inte åt det håll den borde, utan mer åt det där bolagsproducerade och manusuppbyggda hållet som leder mer till de flesta andra skräckfilmer. REC 2 får i alla en trea av mig eftersom den saknade mycket av det ettan bjöd på. Rätta mig om jag har fel!
Snart kommer ju även uppföljaren till nästa skräckfilmssuccé inom samma genre, nämligen Paranormal Activity. Fantastiskt skrämmande film som bör ses (ettan alltså).
- Här kommer bilder från lördagens spelning i Katrineholm på Kajrocken. Bilderna är från Nyköpingsbandet Super Hot Giant Alien och Katrineholmsbandet Dödsdemokraternas spelningar.
Super Hot Giant Alien
Dödsdemokraterna
Utöver det här kan jag verkligen rekommendera den nu bioaktuella filmen Inception som nu visas på Röda Kvarn. Jag var och såg den igår jag blev verkligen sjukt imponerad, en grymt genomtänkt och utvecklad film - klart sevärd! Även om trailern inte upplyste mig speciellt om filmens egentliga handling slänger jag upp en här.
Ikväll blir det filmkväll med den nya skräckisen Rec 2 (höga förväntningar på denna uppföljare)!
-
Förra veckan läste jag färdigt Jens Lapidus succébok Snabba Cash, en bok som länge legat outläst på min soffa och bara väntat på mig att läsa de resterande 150 sidorna. Anledningen till att det dröjde var att jag har svårt att läsa två böcker samtidigt så det liksom sköts upp när vi gick i skolan och skulle läsa böcker där. Men när vi förra veckan kom till vårt land på västkusten hittade jag samma bok i bokhyllan där och kunde inte hålla händerna borta. Så kastades jag in rakt in i Stockholms undre värld med JW, Mrado och Jorge och kom ihåg precis varför jag inte kunde slita mig från den tidigare. En dag senare låg jag i soffan med bultande hjärta som efter ett rejält löparpass – slutet i boken slår det mesta jag förut läst. Med en extrem precision och en fantastisk berättarteknik lyckas Lapidus sy ihop denna otroligt fullbordade deckare som så välförtjänt blivit presenterad som Sveriges bästa kriminalnovell.
I måndags hyrde jag förväntansfullt filmatiseringen av boken som är regisserad av svensken Daniel Espinosa – filmen som enligt honom är det bästa han gjort (men att jämföra med är ju regisseringen av Babylonsjukan och att ha agerat produktionsassistent på Jalla Jalla, som i jämförelse inte är jätte imponerande). Och visst, jag måste hålla med om att filmen var en av de bästa svenska filmer jag sett, men däremot var det en väldigt konstig och felaktiv filmatisering av Lapidus bok. Jag kan förstå att Espinosa väljer att fokusera mycket på det han gör, filmen kan bara vara i två timmar och det går inte att få med allt och fortfarande få ett sammanhang, men i många fall var omskrivningarna lite väl extrema.
Jag ska försöka att inte avslöja för mycket (vill du läsa mer om handlingen finns en sammanfattning här), men varför till exempel ganska onödigt byta ut bokens England till filmens Tyskland där den stora knarkaffären ska genomföras? Varför låta latinon Jorge som i boken har en tredjedel av handlingen få mindre än en femtedel av filmen? Varför totalt sabba det nästan ända positiva som i boken som talar för serben Mrado genom att totalt felvinkla han och Lovisas relation och framställa honom som ett monster? Varför utplåna den sympati och kärlek JW känner för Sofie i filmatiseringen? Listan är lång som skiljer boken och filmatiseringen från varandra, men som jag tidigare nämnt tycker jag att båda är bra men de bör egentligen inte kopplas till varandra enligt min mening. De är liksom giganter i sina separata världar.
Även filmtekniskt visar filmen på en extremt hög klass när den står i jämförelse med andra liknande filmer som Wallander, Beck och Millennium. Inklippsbilderna och det nästan konstfilmsaktiga filmspråket bidrar till en förhöjd filmupplevelse. Av mig får filmen ändå betyg 4 eftersom jag inte kan komma ifrån det faktum att den ändå skiljer sig så pass mycket ifrån Jens Lapidus bok.
Annat innehåll
Kontaktinformation
