Igår var det äntligen dags för premiär. I två veckors tid har de arbetat på heltid, men egentligen har förberedelser gjorts i snart ett halvår. Igår gick Nyköpings musikesteter upp på Culturums scen för att presentera sin tolkning av hippiemusikalen Hair.
Foto: Fredrik Laaksonen @sn.se Musikalen handlar om ett hippiegäng som är bosatt i New York. En dag får de besök av den unge cowboyen Claude (igår spelad av
Simon Voss) som kommit till staden som mellanlandning innan han ska mönstra och sedan skickas till Vietnamkriget. De starka krigsmotståndarna i hippiegänget försöker självklart att övertala Claude att avstå och han drabbas av många inre etiska konflikter. Och om han åker, det tänker jag lämna åt fantasin (förutsatt att du inte redan sett filmen).
Föreställningen i sig var helt underbar. Efter två och en halv timme efter föreställningens start får esteterna sina välförtjänta stående ovationer. Vi har under den tiden fått många känslosamma ballader, lite dans på bordet och självklart många fantastiska musikalnummer. Som bäst blir det nästan när hippiegängets ”ledare” Berger (igår spelad av
Oscar af Klercker) i protest mot särbehandlingen sjunger ”jag har liv” (”I got life”) samtidigt dansandes på ett bord. Den klassiska Hairscenen, men trotts att förväntningarna på just den här scenen är skyhöga finns det inga tvivel på att man uppfyller dem med råge. Och detta är bara en av många nummer som följs av utdragna applåder.
Foto: Fredrik Laaksonen @sn.se
Att musikesteterna är så musikaliska som de är har vi som följt dem redan fått bevisat, men att så pass många av dem är så enormt duktiga på att agera är en överraskning. De absoluta ljusglimtarna igår var
Oscar af Klercker (som spelade Berger), för sin enorma inlevelse och scennärvaro, och
Marcus Borrman (Hud), bland annat för förmågan att spela arg (i några scener) med en extrem trovärdighet.
Men trotts att jag som sagt följt musikernas utveckling finns några maskrosor som överraskar genom fantastiska sånginsatser. Jag tänker främst på karaktärer som Hud (spelad av
Marcus Borrman), Woof (igår spelad av
Fannie Lorant) och Chrissy (spelad av
Evelina Hanson). Det är svårt att inte bli stolt över dessa ungdomar som på så kort tid producerat en så pass fantastisk föreställning. Det är väldigt svårt att undvika att få rysningar under slutscenen då hela kören kör den efterlängtade ”Let the sunshine in”. Och det nästan svåraste är att inte känna melankolin som darrar i luften under låten ”Aquarius Goodnights”.
Jag kan inte annat än att ge denna underbara föreställning en femma. Förövrigt tipsar jag er som läser den här texten och än inte beställt biljetter att göra det NU! De finns än några lediga platser till kvällsföreställningarna ikväll, imorgon och på onsdag. Du kan köpa biljetter
här eller i Culturums biljettbås.
Foto: Fredrik Laaksonen @sn.se