Blogg - publik

Stone Hill

• Prenumeration

  • Prenumerera på inlägg

• Sök i bloggen

  Sök

• Arkiv

  - Alla månader - maj 2013 mars 2013 februari 2013 januari 2013 december 2012 november 2012 oktober 2012 augusti 2012 juli 2012 juni 2012 maj 2012 april 2012 mars 2012 februari 2012 januari 2012 december 2011 november 2011 oktober 2011 augusti 2011 juni 2011 maj 2011

Blogginlägg

1. Kärlekens svarta färg
   Kärlekens svarta färg
   
   Hanna gick upp tidigare än vanligt.
   Fast det var helg så gick hon upp.
   Hon åt frukost och gjorde ordning sig och sprang ut.
   -Kommer du hem sen? Frågade hennes mamma.
   -Ja, det gör jag. Svarade Hanna
   Hanna var arton år och var blond, ganska smal.
   Och hon var ganska lång.
   
   Hon gick på stan och kollade läget.
   På bänkarna satt alkoholister och drack.
   Runt om kring Hanna så var det folk som kom och gick.
   Vart skulle hon gå?
   -Hanna är det du? Skrek en röst.
   Hanna vände sig snabbt om.
   Där stod Peter hennes pojkvän.
   ”Han skulle ju höra av sig igår” tänkte hon
   Peter var i samma ålder som Hanna och var ganska kraftig.
   -Varför hörde du inte av igår? Frågade Hanna.
   -Jag var på en begravning. Svarade Peter.
   Det räckte som svar för Hanna.
   För att hon visste att Peters mamma mådde dårligt i ett år.
   -Vart ska gå? Frågade Peter.
   -Ditt du vill. Svarade Hanna.
   
   De pussade varandra då och då och nu satt de på en bänk.
   Bredvid dom satt en alkoholist, han tittade nyfiket på Hanna
   Och Peter.
   -Vad vill du? Sa Peter irriterat.
   -Inget. Svarade mannen.
   Mannen som hette Daniel.
   Han var mycket kraftig och hade ett stort ärr på högra kinden.
   Hanna tittade på Daniel.
   -Vart fick du det där ärret ifrån? Frågade hon nyfiket.
   -I ett slagsmål mot ungdomar. Svarade Daniel
   Hanna blev helt stum.
   Vem kunde gör något så? Tänkte hon.
   Peter såg ut som att han inte brydde sig.
   -Va rädd om vandra! Sa Daniel plösligt.
   Det var droppen för Peter .
   -Nu går vi Hanna! Sa Hanna bestämt.
   Han tog Hanna och de gick ifrån Daniel.
   När de var en bit bort ifrån honom.
   Så kollade Hanna om Daniel hade följt efter dom.
   Men hon kunde se att han satt kvar och tittade efter
   Dom.
   -Varför gjorde du så? Frågade Hanna
   -Jag tycker att såna som honom borde skjutas. Svarade Peter.
   -Alla har rätt att leva, även de som har det svårt! Svarade Hanna.
   -Nog snackat. Svarade Peter .
   
   De gick vidare och tittade i affärer.
   När de satt och fikade så tittade Peter på Hanna.
   -Älskar du mig? Frågade han.
   -Ja, det gör jag. Svarade Hanna.
   -Hm, förlåt att jag gjorde så där. Sa Peter tyst.
   -Det gör inget. Svarade Hanna.
   
   När de gick ut igen så stannade Peter helt plösligt.
   Han tittade på Hanna och frågade:
   -Älskar du mig?
   -Ja, det gör jag. Svarade Hanna lite fundersamt.
   Peter klappade henne om kinden och gav henne
   En blöt puss och sa:
   -Jag vill göra slut.
   -Va? Sa Hanna.
   Hanna tittade på Peter som såg ganska tårögd ut.
   -Det här känns inte rätt. Fortsatte han.
   -Varför? Frågade Hanna som var nära att gråta.
   Peter tittade ner i marken och svarade:
   -Jag har en annan tjej.
   Hanna blev stum.
   Hon visste inte vad hon skulle säga.
   Det kändes som om en hade kastat en kniv i
   Hennes hjärtat.
   -Varför? Svarade hon
   Peter gav tillbaka hennes hjärta som det stod
   My Love på.
   Han fick den av Hanna för ett år sen.
   Det var då blev ihop.
   Då blev Hanna jätte glad och hon kände att det fanns
   Någon som älskade henne, som hon var.
   Men nu kändes det för jävligt.
   -Du får nog aldrig se mig mer. Sa Peter.
   Och med dom orden så gick han sin väg.
   Han lämnade Hanna ensam.
   Hon tittade länge efter honom.
   När hon såg honom inte mer så började hon att gråta.
   
   Plösligt så kom Daniel, Hanna tittade på honom.
   -Vad är det? Frågade Daniel.
   Hanna svarade honom inte. Hon försökte hindra gråten.
   -Man ska inte dölja den svarta skuggan bakom solen.
   Sa Daniel.
   Hanna tittade på honom och sen kom tårarna.
   Hon grät och Daniel tröstade Hanna.
   Daniel förde Hanna till en bänk och där så satt hon och grät.
   Han tröstade och hon tittade på honom.
   -Varför gjorde han så? Frågade hon.
   -Alla har vi våra svåra stunder. Svarade Daniel.
   Med dom orden så kände hon säg lite bättre.
   
   Två veckor senare så gick Hanna igen på stan.
   Och då fick hon se Daniel som satt där.
   Hon gick fram till honom och frågade:
   -Hur mår du?
   -Jag mår jätte bra. Svarade han
   Hanna tittade på alkoholisten men sa inget.
   Det blev tyst en bra stund.
   Sen sa Daniel:
   -Jag har slutat att dricka!
   Hanna tittade på honom.
   -Vad fick dig att sluta?
   -Det var en gång som jag kände att man behövdes för
   Ensam själ. Svarade han.
   Hanna tittade på honom och sa:
   -Menar du när jag var ledsen så kände du dig behövd?
   -Ja, det menar jag. Svarade Daniel.
   -Jag insåg att man ska inte stänga in sig i cirklar. Fortsatte han.
   
   Reflektion"Varför jag skrev denna novell vet jag inte men vill dela med mig här
   denna novell skrevs 2004"
   
   • • johan wadström
     • 5 maj 2013 12:45
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

2. Censurens begrepp och lite vetenskap
   Censurens begrepp och nyhetstorka
   
   Vem kan man lita på? Hur kan jag våga lita på en person
   som vill mig väl? Det är de frågor som de flesta ungdomar ställer idag. Och vad gör vi vuxna? Jo vi vänder undan och säger: ”Men ryck upp dig det är inte så farligt eller äh, morfar brukar aldrig vara så elak mot dig o.s.v.
   Hur kan man behandla barn sådär?
   I Sverige drar den bittra censuren fram från ingen stanns
   allt ska dras igenom med en stor liknade dragkedja och den har även drabbat oss bloggare men vill inte säga vilka fast det vet nog SN.
   Fast nuförtiden är allt censur för nu får man inte  ha en annan åsikt förrän någon kör över en, vart tog det demokratiska samhället vägen? Detta skrämmer mig väldigt mycket!
   Nu har Nordkorea spänt sina såkallade muskler mot USA
   Vem har vågat utmanat jänkarna förut? Och nu har  till och med Ryssland börjat bli oroliga trotts att dom kan gå in med trupper och maskera Nordkorea med ett nafs för ingen ryter åt den ryskabjörnen.
   Idag, efter tretton dagars långa plågor, dör Gustaf III i sviterna av blodförgiftning och lunginflammation. Hans sista ord var: "Jag känner mig sömnig, några ögonblicks vila skulle göra mig gott" han blev 46 år gammal.
           
   
   • • johan wadström
     • 30 mar 2013 21:51
     • Permalänk
   • • Kommentarer (1)

3. De osynliga såren
   De osynliga sårenJaha nu har det hänt igen en ung tjej har tagit självmord varför det? Jo hon blev utsatt för mobbning men vem bär skulden? Är det skolan eller själva mobbaren?Jag har själv blivit utsatt för mobbning och har utfört självmordsförsök,en del finns på mina armar fast det löser inga problem,men då kändes som en stor lättnad för med blodet försvann paniken och ångesten.Om jag hade lyckats då?vad skulle ni göra då? För ett tag sen när jag tog en sväng krogen så kom en gammal klasskamrat och han tyckte att min blogg var bra och kul att jag skrev om min skolgång men tack så mycket.Men hur kan vi vuxna agera? Jo det är enkelt vi måste lyssna mer på våra barn och ungdomar för det är de som är framtiden! Och jag vill lyssna på folk och bryr mig om hur folk mår. De senaste gångerna har ni fått läsa mina dikter varför? Jag vill beskriva hur jag har mått genom åren och hur det är idag, livet fortsätter fast ibland hade jag önskat att man kunde dra tillbaka klockan fast erafenheten finns alltid kvar.Jag höll allt inom mig tills i sjuan för då berättade en klasskamrat för sin mor som framförde allt till min mor först då öppnade jag munnen gör INTE det misstaget! Gnäggdå på er!http://www.youtube.com/watch?v=F2Fo6C6RQnM
   • • johan wadström
     • 13 mar 2013 22:48
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

4. Vårens glada sol
   Vårens glada sol
   
   Solen värmer en
   blommora tittar
   fram och det är vår.
   men sorgen är
   så stark
   så att jag inte kan
   känna lyckan.
   varför ska jag må
   så här?
   mina tårar kommer
   ifrån min kind
   Varför ska ni se
   mig för?
   jag lägger ned mitt
   huvud till marken
   så slipper ni se
   mitt fula ansikte.
   solglasögon på!
   då slipper ni se mina
   tårar.
   solen värmer mitt
   ytre.
   men vem värmer
   mitt inre?
   
   Reflektion:Jag lyssnade på Björn Afzelius låt "tusenbitar" och ville skriva en svar text till denna låt och då kom den här fram
   Mådde inte så bra och ville vissa det med dikter fast nu skriver jag egna texter
   snart kommer det en ny text hoppas att ni kommer att gilla den^^
   PS denna dikt skrev 2007 DS
   
   
   • • johan wadström
     • 3 mar 2013 22:18
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

5. Det svarta rummet
   De svarta rummet 
   
   Mitt liv var ett ljus
   och mitt hjärta var varmt.
   Jag kände mig glad
   och jag skrattade.
   Men vem tog allt ifrån mig?
   Vem släckte mitt ljus?
   Med en vind pust
   så var ljuset borta.
   Varför?
   Snälla kan någon tända
   det igen?
   Mitt hjärta är sönder
   krossat för alltid.
   Det känns som någon
   tog en sten och kastade den
   mot ett fönster.
   Glasbitar ligger över allt
   och när vinden kom in i rummet
   då släcktes ljuset
   snälla hör mig!
   Nej, stäng inte dörren!
   Jag vill följa er!
   Lämna mig inte!
   Ta med min själ också!
   Snälla gör det!
   
   Reflektion:jag ville skriva hur jag mådde och här är en av de depp dikterna
   som skrevs och i med det blir det inga fler dikter ifrån mig utan ett nytt inlägg med nya tankar. PS denna dikt skrevs 2006 DS
   
   • • johan wadström
     • 8 feb 2013 22:45
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

6. Inre regn
   Inre regn
   
   Sitter i mitt rum och ser ut
   Genom fönstret.
   Det regnar ute och jag ser hur
   Regndropparna faller till marken.
   Det sägs att änglarna gråter
   När det regnar!
   Man både ser och känner det.
   Men jag gråter inom mig.
   Ett inre regn faller hårdare
   Och det faller snabbare och snabbare.
   Vill att mina tårar ska ta slut.
   Men det kommer nya hela tiden.
   Nu kommer en tår ifrån mitt svarta
   Öga. den tåren är tom och ingen
   Känner den förutom jag.
   Det regnar inom mig.
   Tittar ut igen och nu
   Ser jag solen.
   Det börjar bli varmare igen.
   Allt det blöta blir torrt igen.
   Men inne i mig blir det alltid blött.
   Känner ingen värme.
   Den är borta
   
   Fakta:Denna dikt skrev jag 2005 mådde väldigt dårligt
   jag visste inte vart jag skulle ta vägen men sen lugnade jag ner mig och började skriva.
   PS "vampyren"skrev 2008.DS
   
   • • johan wadström
     • 17 jan 2013 22:06
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

7. Vampyren
   Vampyren
   Flickan går i en mörk gränd
   Hon har en lång svart klänning
   som sveper i takt med vinden.
   Hennes svarta hår leker med höst
   bladen som faller sakta ner till
   marken.
   Hon går där ensam och känner ingen
   glädje och hopp.
   Ingen ser hennes tårar
   bara hon själv.
   I handen har hon en röd ros som är
   nästan död.
   Hon fick den av en kille som
   älskade henne
   men nu är han borta.
   Vem kan ta henne till ljuset nu?
   Månen är de enda ljus som finns.
   Flickan stannar och ser en man
   som går emot henne.
   Han ser henne och går fram
   hon känner igen honom.
   Innan hon hinner säga ett ord
   så känner hon hur det svider till
   i hennes hals och allt
   blir svart
   Nu flyger de båda två
   Genom natten.
   Och nu är hon inte ensam
   
   Reflektion: jag ville skriva något som jag aldrig hade skrivit förut 
   men kom inte på vad efter många timmars funderingar satte jag mig ner och skrev målet var att blanda romatik med fantasi.
   
   • • johan wadström
     • 5 jan 2013 11:36
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

8. Sena tankar
   Sena tankar
   Året 2012 är de år som hela USA sent ska glömma för då slocknade 27 människoliv varav 20 var barn de gjorde mycket ont över att se hur gamla dom blev men trotts fler skjutningar och massaker så har de kvar vapenlagarna ”jo men man måste ju försvara sig” jo visst men då borde man kolla vad Obama kan istället göra för folket och miljön.
   Jag har länge funderat på om jag skulle släppa några dikter och eventuellt någon sång text för folk ska vakna och se vad som händer i samhället den är jag intresserad av historia  Herman Lindqvist är min favorit historiker.
   Jag hoppas att 2013 kommer bli ett år med många händelser med fler bloggar och kanske några dikter
   sköt om er
   
   
   
   • • johan wadström
     • 1 jan 2013 22:24
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

9. Jul kaos och andra tankar
   Jul kaos och andra tankar
   
   Julen är på väg med glädje, adventstjärnan, julslingor och
   adventskalendern ska fram allt är frid och fröjd eller?
   ”Nej Gustav ät inte all choklad, Ja Lisa jag ska hjälpa dig med julpysslet” Så kan de se ut hos de familjer som har autistiskt barn för om något ändras blir det kaos.Visst har vi traditioner i vår familj också och om det blir samma sak varje år det spelar ingen roll för nu kommer ska systers kille vara med oss för första gången och det köper jag.
   Advent och julafton är från tyskland,hur kan jag säga så?
   Här kommer en kort historia julstjärnan har hängts i de tyska fönstren sen 1800-talet, jul psalmerna är från tyskland och redan på 1400-talet kom de första julgranarna in i tyska hushållen fast då är frågan var Jesus tysk?
   För övrigt så älskar jag julen mycket god mat och familjen är samlad och man ser på kalle anka som är lite urtjatigt men tradition. Fast sen finns det den klicken människor som bor på härbärgen eller toaletter snälla skänk en slant till frälsisarmen
   och sen har vi dom barn som har missbrukande föräldrar glöm aldrig de ensamma små själarna tänd ett ljus för dom
   
   
   • • johan wadström
     • 11 dec 2012 21:56
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

10. Vilsna själar
    Vilsna själar
    I de förra blogginläggen har jag skrivit om hur viktigt det
    är att vara sig själv och att få känna sig bekväm oavsett hur man ser ut och där hoppas jag att vi är överens. Fast för en stund sen läste jag att Paradise Hotel ska åter igen bli medias älsklingar, på Facebook skrev man ”Tvättbräde magar, fest och fylliga läppar ni vet att ni inte kan motstå vad är det för vits med det? Kan någon förklarta det för mig?
    Barn och ungdomar ska ha trygghet i sin vardag ingen ska kastas ut, men för några dagar sen skrev SN om en 19 årig hemlös tjej, hennes tillvaro var som de andra hemlösa
    gå runt, kollar efter sovplatser. Min första reaktion var att jag skäms över min trygga vardag här har jag mat, jobb och tak överhuvudet. Men för henne är det rena rama lyxen, åter igen jag skäms över hur folk som bestämmer över våra liv bara skyller ifrån säg. Nu börjar det bli riktigt kallt och frosten har redan kommit, vart ska hon ta vägen?
    Det kunde lika gärna ha varit jag som gick omkring där ovisshet där har vi en vilsen själ som skriker efter hjälp utan några resultat.
    När ska orättvisan försvinna?
    
    • • johan wadström
      • 10 nov 2012 21:40
      • Taggar: jag blir förbannad!
      • Permalänk
    • • Kommentarer (1)