Debattkrönika: ”Hoppas att S-kongressen sätter ner foten”

Krönika
annons

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

Tidigare statsministern och partiordföranden Olof Palme sa: ”Den enkla grundläggande anledningen till att arbetarrörelsen byggt upp en stark offentlig sektor är att det finns behov som är så viktiga att de inte kan överlåtas på marknadskrafterna. Det krävs en organisation som kontrolleras av medborgarna, inte av vinstintresset.”

I början av april håller socialdemokratiska partiet kongress. Kongressen är partiets högsta beslutande organ. Här läggs den kort- och långsiktiga politiken fast. För mig som varit partiaktivist i mer än 50 år står partiet vid ett vägskäl: Antingen återtar kongressdeltagarna initiativet och baserar den kommande politiken på klassisk socialdemokratisk idégrund som den är formulerad i partiprogrammet, eller så fortsätter vandringen åt höger in i diffus socialliberalism utan varken hållning eller vision.

Det borde vara socialdemokratisk skördetid med tanke på hur brutalt de borgerliga regeringarna och marknadskrafterna har gått fram med den gemensamma sektorn och med människor utan goda ­inkomster och svag medborgarröst. Men icke. Partiledningen och riksdagsgruppen agerar efter en nästan osynlig ideologisk karta i grundläggande frågor som fördelningspolitik, social rättvisa, jämlikhet, jämställdhet, kamp mot de allt djupare klassklyftorna.

Förre statsministern och partiordföranden Ingvar Carlsson skriver: ”Jag inser att vi gjorde ett ödesdigert misstag. Den ideologiska utbildningen, som varit en hörnsten i svensk arbetarrörelse sedan pionjäråren, skars ner.” Ingvar Carlsson skriver vidare: ”Underskattningen av nyliberalismen är ett av mitt livs största politiska misstag.”

Den svenska modellen i socialdemokratisk tappning har fyra hörnpelare: en stark ­gemensam sektor, inkomstrelaterade försäkringssystem, generell välfärd och starka fackföreningar. Alla fyra angreps hårt under högerns åtta år med Reinfeldt-Borg. Nu är det tid för renovering och positionsförskjutning. Välfärdssamhället är modellen för social rättvisa och medborgarrätt.

Vi förändrar genom ideologiskt fotade medvetna politiska val:

• Ja till likvärdighet inom skola, vård och omsorg.

• Ja till assistansersättning för funktionsnedsatta efter behov.

• Ja till rättvis beskattning för pensionärer.

• Ja till familjeåterförening för flyktingar av humanitära skäl och för integrationen.

• Nej till privata vinster i välfärden!

Vinstlobbyn bombarderar oss med ”egna” fakta och hävdar att vinsten genom privat drift i välfärden inte skapas av lägre personaltäthet och segregation inom skola, vård och omsorg. Trovärdigheten för vinstlobbyn är så låg att 80 procent av medborgarna ­säger nej till vinst i välfärden. ­Öppet mål för socialdemokraterna: Varför kommer inga skarpa förslag? Varför tar inte partiet strid, och vid förlust, driver den som profilfråga i 2018 års val? Olof Palme igen: ”… det krävs en organisation för den offentliga sektorn som kontrolleras av medborgarna, inte av vinstintresset”.

Ulf-Göran Widqvist (S)

författare och småföretagare

Läs också

( 9 st )

Läs mer om dessa ämnen

SocialdemokraternaPolitikKrönika
Relaterat
annons

Mest delat denna vecka