Vilken svårbegriplig ledare SN hade 4 mars med rubriken Vänstern älskar vingklippta förortstjejer. Vart vill skribenten Johanna Högström Schreieber komma? Texten är milt uttryckt motsägelsefull.
Flera påståenden som tar ut varandra. Ena stunden läggs ansvaret över på invandrarkvinnors dåliga utbildning för att de inte klarar yrkeslivet: ”varför stannar de inte kvar efter lektionen” (hur vet vi att de inte gör det?) medan på slutet hyllas alla invandrarkvinnor för deras tysta insats i arbetslivet, underförstått jobb man kan leva på i stället för kulturjobb. Ett förakt för kulturella yrken märks.
Vari består felet att hylla den somaliska poeten Faysa Idle? Vilka är och hur definieras kulturvänstern? Och vilka är kulturhögern?
Om SN vill lyfta fram utlandsfödda kvinnor som framgångsrika välutbildade förebilder finns många exempel i närområdet att skriva om i så kallade vanliga jobb som undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, socionomer och advokater. Gör det!
Svar direkt: Faysa Idle beskriver ett liv med starka kopplingar till gängens absoluta toppskikt. Att då uppmana politikerna att "ge oss en chans" är nonchalant och orättvist mot de kvinnor som har samma bakgrund som Idle, men som har kämpat för att skapa ett bättre liv åt sig själva och sina familjer. Jag är helt enig med Gun-Britt Karlsson om att svensk offentlighet måste bli bättre på att lyfta fram alla de utrikes födda kvinnor som har jobb inom näringsliv, politik och offentlig sektor. Det är viktigt både för att bryta utanförskap och motverka rasism. Kulturvänstern har dock stor makt över det offentliga samtalet och styr vilka röster som får synas och höras på våra scener.
Slutligen vill jag varmt rekommendera prenumeranterna att läsa Faysa Idles bok "Ett ord för blod". Den är ett av de viktigaste vittnesmålen från gängkrigen. Ur ett feministiskt perspektiv den viktigaste hittills.
Johanna Högström Schreiber, ledarskribent, Liberala Nyhetsbyrån