Skifs i storslagen show

Nu är det ju faktiskt inte första­ gången Skifs bjuder publiken på en best of-kavalkad. I hans tidigare föreställningar på ­Cirkus (som också gick på turné till Nyköping) låg visserligen fokus på evergreens från 1940-talet, men showerna avslutades med en lång radda Skifs-hittar – från ”Hooked on a Feeling” och ”Michelangelo” till den ­nyare Svensktoppsballaden ”Håll mitt hjärta” (142 veckor på listan!).
Men nu är det alltså tänkt att summeringen ska bli mer fullständig. Vi ska – med Skifs egna ord – få träffa en massa gamla musikaliska ”vänner” som står och stampar i kulisserna. Somliga av dem har med åren (och här sänks rösten) blivit lite ”fina i kanten” (blink, blink), medan andra är nervösa för att de inte fått vara med på ett tag (medkännande leende).
Ja, distansen är stor – liksom självironin. Vi får veta varför Skifs aldrig slog utomlands (de sneda tänderna!) och varför han inte lyckats skaffa sig någon hobby utöver musiken (han fuskade i golf).
Tonen är oavbrutet lättsam och den som hoppades komma lite under ytan på artisten Björn Skifs riskerar att gå besviken från Cirkus.
Här handlar det om show och underhållning i två och en halv fullproppade timmar – snyggt och storslaget paketerat med elva musiker och åtta dansare på scenen.
Regissören och koreografen­ Pernilla Skifs (japp, det är Björns fru) har jobbat hårt för att ge varje låt en egen inramning. Ofta funkar det bra, som i musikalsnygga ”Det regnar, regnar” med fem dansare i färgglada regnkläder. Men ibland hamnar huvudpersonen nästan i skymundan av det som händer på scen. När två akrobater gör imponerade luftkonster uppe under taket blir sången mest bakgrundsskval.
Som helhet är Björn Skifs show på Cirkus förstås en imponerande tillställning. Charmige och mångsidige Skifs vet hur man får publiken med sig och har dessutom extra draghjälp av duktiga musiker, kul arrangemang och påkostad scenografi.
En och annan låt må ha åldrats, men Skifs har soulrösten i behåll och när han rockar loss i ”Michelangelo” är det faktiskt helt omöjligt att sitta still.
Ändå går jag från Cirkus och känner att jag faktiskt hade ­velat ha lite till. Det är kanske den där distansen som stör mig. Jag hade nog hoppats på lite mer av personligt tilltal och lite mindre av ”skojiga gubbar”. Lite mer närhet och lite mindre snygg inramning.
Men som show är det svårslaget.