Lekfullt med Goodman

Vi hörde hans förföriskt mjuka­ sätt att spela långsamma melodier som ”Moonglow”. Men också hur han kunde riktigt ­borra ner sig på de djupaste tonerna, bredda klangen­ och ­lägga på ett utstuderat ­vibrato.
Mannen som kan alla dessa trick och många fler var förstås Tommy Löbel, en äkta lekfull musikant med alla melodierna i huvudet och full av musikerskämt och lagom doser av information. Exempelvis var det en viktig milstolpe när Benny Goodman som den förste fick spela jazz i Carnegie Hall.
Ibland var det full fart med ”China Boy” och ”Stealing Apples” (tack för den under­bara men sällsynta låten). Men oftast gick kvällen i stadiga en-två-tre-fyra som man gärna­ kunde ­dansat foxtrot till, och här var det roligt att se hur ­basisten ibland växlade över till att med handen ”gräva” strängarna uppåt och på så sätt driva på lite extra.
Även kompet i övrigt behärskade idiomet så att det lät rätt med alla busiga kantslag från trummisen.