Nationalismens globala återuppståndelse är ett etablerat faktum. Världen över vinner högernationalistiska krafter mark. Med en uppiskad retorik och löften om att främja “vanliga medborgare” framför den påstådda eliten undergräver dessa högernationalister tilltron till det demokratiska systemet, genom att väcka och förstärka misstro. Samtidigt som de påstår sig främja gemene mans vilja motsätter sig Ungerns Viktor Orban och hans likasinnade fortsatt bistånd till Ukraina – hand i hand med imperialisten Vladimir Putin. Detta Orbans dubbelspel återfinns bland högernationalister världen över – från franska Marine Le Pen till Brasiliens förre president Jair Bolsonaro.
Hur kommer det sig att så många självutnämnda nationalister ratar nationella säkerhetsintressen och förstör den egna nationella identiteten genom splittrande och aggressiv retorik?
Den nationalistiska ideologin, som definieras av föreställningar om en gemensam nationell identitet, kan härledas till 1700-talets slut (Levande Historia, 2023). Denna idé om en nationell identitet har spelat en central roll i den moderna statsstatens uppkomst. Tidigare splittrade samhällen, som Italien och Tyskland, kom att enas. Den underliggande psykologiska mekanismen är att du som individ troligen är mycket mer positivt inställd till att betala skatt om du identifierar dig med den stat som beskattar dig. En gemensam identitet är avgörande för den moderna, centraliserade statsmakten. Men den identitet som nationalismen främjar är tveeggad.
Under 1900-talets inledning föranledde starka nationella identiteter det första världskriget 1914-1918, bland annat. Under 1900-talets mitt kom den nationella identiteten inte att fästas vid ditt medborgarskap, utan din etnicitet. Det blev till en central del i nazismen och i Förintelsen.
I dag gör forskare en distinktion mellan statsnationalism, som var dominant under 1900-talets inledning, och etnonationalism. Kategoriseringen hjälper oss att förstå det som nu sker.
Mycket i dagens kulturkrig, kretsar kring huruvida den nationella identiteten, dess värderingar och dygder utsätts för ett existentiellt hot - och i så fall av vad. Den insikten hjälper oss att förstå högernationalistiska motsägelsefulla handlingar. Dagens nationalister anser att det egentliga hotet mot den nationella identiteten utgörs av mångfald och mångkulturalism, snarare än främmande makt. Därmed synliggörs dessa högerradikalas verkliga mål. Det är som Jimmie Åkesson nyligen attackerade muslimers rätt till religionsfrihet, när han föreslog att staten bör riva moskéer. För etnonationalister utgör den “muslimska” invandringen ett större hot mot den svenska identiteten än vad Ryssland är. De säkerhetspolitiska och utrikespolitiska följderna av Åkessons utspel är underordnade, eftersom mångkulturalismen ses som det sanna existentiella hotet mot det svenska.
Det här skiljer Sverigedemokraterna och övriga högernationalister från övriga politiska idéer. Genom att ständigt höja tonläget och driva på polariseringen splittras den sedan länge redan etablerade nationella identiteten. Det är dessa ständigt kulturkrigande ”nationalister” som urholkar själva grunderna i den moderna nationalstatens gemenskap.
Framtidsbilder, del 3. Den här texten ingår i ledarsidans jul- och nyårsserie som fäster blicken på det nya året.