FÄ myndigheter har sÄ stor makt som Trafikverket, vars ansvarsomrÄden tÀcker all transportinfrastruktur i landet. Tanken med jÀttemyndigheten var att den skulle bli mer effektiv, men den blev ocksÄ flera gÄnger sÄ mer okÀnslig. Problemet Àr som mest uppenbart nÀr det slÄr mot ett litet samhÀlle eller ett fÄtal medborgare. Skillnaden mellan stor och liten blir sÄ glasklar, inte minst i frÄgan om vems rÀtt som rÀknas.
Bytet av jÀrnvÀgsbron i Vrena har varit en sorglig följetong, inte minst för att det har illustrerat just detta. Att det lilla samhÀllets bekymmer inte Àr den stora myndighetens problem. Trots att det Àr den stora myndighetens beslut som skapar sjÀlva problemet. Det betyder inte att det Àr fel att byta ut jÀrnvÀgsbron. Det mÄste göras. Felet Àr myndigheten inte ser omfattande konsekvenser som ett eget socialt ansvar för invÄnare och privata företag.
Det Àr nÄgon annan som fÄr lösa de problem som uppstÄr. Verket byter bara bro. Det har varken tid eller pengar till nÄgot annat. Högsta verksledningen har inte orkat bry sig.
Men sÄ ser medborgarna inte pÄ staten och dess makt. Folk ser inte ett gÀng fristÄende, enskilda myndigheter som gör sitt och struntar i alla följder som myndigheten inte vill ta ansvar för. Det föder och göder en myndighetsmisstro som det demokratiskt styrda samhÀllet mÄste ta ett stort ansvar för att motverka.
Det hÀr Àr ett strukturfel. Vi har pÄ ledarplats skrivit tidigare att det behövs ett Lex Vrena. NÀr ett myndighetsbeslut fÄr omfattande konsekvenser för lokalsamhÀllet, mÄste den orsakande myndigheten ha ett ansvar att mildra och minimera de följder som gÄr att begrÀnsa. Att föra konstruktiv dialog, att avsÀtta resurser till lösningar. Allt detta behöver börja med att politiken pekar med hela handen. Myndigheter som Trafikverket kommer inte att göra mer Àn den kÀnner sig nödsakad att göra. För att, i slutÀnden, spara pengar. Det rimliga Àr att ansvarig minister Andreas Carlson (KD) kommer till Vrena, gÀrna i sÀllskap med landsbygdsministern, och ser till att regeringen tar faktiska krafttag för att fler inte ska drabbas pÄ detta sÀtt.
Fallet med nu den sönderkörda samfĂ€llighetsvĂ€gen â som erbjöd en genvĂ€g för den som ville undvika den tvĂ„ mil lĂ„nga omvĂ€gen som Trafikverket hade pekat ut â Ă€r en bedrövande följdeffekt av det som skett. Belastningen ökade kraftigt pĂ„ en mindre vĂ€g. En vĂ€g som sĂ„ mĂ„nga underhĂ„lls av de invĂ„nare som har mark lĂ€ngs den â och nu mĂ„ste betala för att rusta upp den.
"Fullt förstÄeligt har folk istÀllet valt att Äka vÄr vÀgsamfÀllighet som "bara" blir en omvÀg pÄ en mil. Detta har resulterat i att vÄr vÀg nu Àr helt sönderkörd och oframkomlig", konstaterar Karin Andersson, en av de drabbade i samfÀlligheten, pÄ Facebook.
Det hÀr borde förstÄs ha motverkats redan före avstÀngningen av bron, men grundfelet handlar om maktutövande och ansvar för dess konsekvenser.