Ulrica Schenström
Två månader innan valet till Europaparlamentet kom ett nytt parti in i bilden. Jan Emmanuel och Sara Skyttedal använde helikoptrar, falukorvar och felstavningar för att maximera lanseringen av deras lista. Många har haft svårt att hålla sig för skratt, men jag är övertygad om att de vet precis vad de gör.
Folklistan, som det nya partiet heter, är ett skolboksexempel på populism. De målar upp sig själva som folket och sätter det i kontrast till en maktfullkomlig elit. Det är farligt, inte minst i Europaparlamentet. På en punkt har emellertid Jan och Sara en poäng, nämligen i sin kritik av de befintliga partierna.
I Fores bok Vad Hände?! – Från engagemang till karriärister, en bok om partipolitikens förfall, som gavs ut i början av året, belyser vi den oroväckande trenden av att färre och färre engagerar sig i partipolitiken och ungdomsförbunden. I stället blir partierna i högre utsträckning dominerade av de som vill göra karriär. Vi ser även en innehållslös popcornpolitik som bryr sig mer om tjusiga valaffischer och högljudda medieutspel än faktiskt politiskt innehåll. Genuin förändringsvilja, nördigt reformmakeri och grundat föreningsengagemang är numera tämligen ovanligt.
Kan då Folklistan vara lösningen på det sjunkande engagemanget för politiken? Knappast. När Jan Emanuel och Sara Skyttedal flyger iväg från sin presskonferens med helikopter eller står med skottkärror fulla med falukorvar i en okreativ kopia av Ebba Buschs ökända falukorvsutspel så visar de sig bara vara mer av popcornpolitiker.
När sedan Folklistan basunerar ut att de minsann inte är ett parti blottlägger de en odemokratisk essens. Att inte vara ett parti innebär också att inte har några medlemmar, att inte ha medlemmar innebär att inte ha någon interndemokrati och har man ingen interndemokrati så är man ingen folkrörelse. Det är viktigt att vi kommer ihåg partiernas roll i den demokratiska processen, vilket är att vara plattformar för politiskt engagemang, där alla har en chans att påverka och inta maktpositioner – inte bara de med ett tillräckligt stort överskott av kapital.
Om vi inte vill ha mer politik dominerat av självcentrerade karriärister som Jan Emmanuel och Sara Skyttedal, så krävs det att de etablerade partierna börjar ta sin roll som plattformar för ideellt politiskt deltagande på allvar. I den processen blir ett starkt civilsamhälle och en tydlig långsiktig berättelse med egen agenda avgörande. Politiken måste åter börja handlar om att vilja förändra och förbättra samhället. Vill man inte det så borde man ägna sig åt något annat än politik.
Ulrica Schenström är vd för gröna liberala tankesmedjan Fores. Hon medverkar som fristående krönikör i SN.
