Alla
som
säger
eller
tycker
"men
så
här
visste
ni
väl
att
det
skulle
bli
när
ni
började
med
projektet"
kan
sluta
att
läsa
på
en
gång.
Självklart
visste
vi
det
men
när
vi
är
mit
uppe
i
det
och
vi
knappt
hunnit
vara
tillsammans
sen
midsommar
då
måste
man
få
beklaga
sig
lite.
Hur
ska
en
annars
komma
igen?
Just
nu
är
det
tufft
för
oss
alla.
Torsdag
nästa
vecka
ska
grunden
gjutas
och
tills
dess
måste
en
hel
radda
med
saker
vara
klart.
Vi
sliter
alla
men
på
olika
sätt
men
allra
främst
min
man
som
sliter
med
först
heltidsarbete
och
sen
efter
det
nästan
lika
mycket
tidsåtgång
till
arbete
ute
med
grunden.
Vi
sliter
och
det
värsta
är
att
det
sliter.
Det
sliter
på
varandra
att
vara
ifrån,
att
inte
ha
en
fungerande
vardag,
att
vara
så
ojämställda
och
det
blir
därför
självklart mer
irritationer
och
konflikter.
Men
vi
är
medvetna
om
det,
vi
ser
hur
det
tär
och
därför
är
vi
också
snabba
med
att
vända
och
förlåta.
Vi
har
en
deadline.
Nästa
torsdag.
Då
lägger
vi
grunden
för
vårt
framtida
hem,
tur
att
vi
redan
anlagt
grunden
för
vår
kärlek
och
relation
för
det
är
just
därför
som
vi
båda
är
så
övertygade
att
denna
jobbiga
och
slitsamma
tid
är
ingenting
som
inte
går
att
reparera.
...sen
har
vi
båda
en
känsla
av
det
blir
nog
bara
värre
längre
fram.
Men
det
tar
vi
då.
Kommentarer (0)
Denna artikel kan endast kommenteras av inloggade medlemmar