Jag har känt ett tag att jag borde skriva ett inlägg om vad det egentligen innebär att göra en GBP och hur livet påverkas efter operationen och hela livet framöver.

Jag är med på en del forum för GBP-opererade och där kommer titt som tätt upp inlägg där någon blivit påhoppad med kommentaret om att de har "fuskat" sig smala, eller tagit den lätta vägen till ett smalt liv.
Jag ska erkänna att jag själv fått den kommentaren också, av min egen bror till och med. Han är dock den enda som sagt det och jag vet hur han är som person så det bekommer mig inte så mycket även om man önskade att han skulle vara lite mer förstående.
Det jag vill poängtera är att själva operationen inte löser alla problem. Ok man går ner i vikt av den genom att man inte kan äta lika mycket som en icke opererad person men de opererar bara magsäcken, inte hjärnan. Det är upp till dig själv att ändra din livsstil och dina vanor efter operationen. Det är en daglig kamp även när man är opererad att komma iväg till träningen och att äta rätt. Latmasken sitter där den alltid har suttit även om jag nu orkar mer än innan operationen.
I början, precis efter operationen kände jag inget sug efter godis eller andra onyttigheter men nu ett halvår efteråt så är jag ofta sugen på samma saker som innan operationen. Då gäller det att ha kraft och jäklar anamma att stå emot. Det är inte alltid så lätt. Portionerna jag äter blir större efter hand också har jag märkt och dietisten sa att portionerna ska ökas efter hand nu men det gäller ju att veta när det är stopp. Visserligen kan jag ju inte äta så mycket åt gången ändå¨men det är fullt möjligt att småäta lite då och då under en hel dag.

Jag har ju bara levt som opererad ett halvår och under det halvåret har det gått förhållandevis enkelt för mig får jag nog erkänna. Jag har kunnat äta det mesta utan att dumpa. Det jag ABSOLUT inte tål är gräddglass. Ibland önskar jag att jag dumpade på fler saker för då är det enklare att stå emot. Jag är fullt medveten om att tiden fram till årsdagen kommer bli tuffare än tiden som varit. Det är nu jag verkligen måste hitta den här kraften att stå emot saker, börja träna mer och anamma den livsstil som jag ska ha resten av livet. Jag säger inte att jag missköter mig nu heller men det här första halvåret har gått åt till att hitta rätt bland allt nytt efter operationen. Jag har inte fått kläm på allt än men det är först nu jag känner att jag kan sätta ihop allt till en helhet och börja leva efter det.

Wish me luck! Det kommer jag att behöva :-)