Göran
och
jag
diskuterade
mycket
kring
både
musik
och
skolan
när
han
levde.
På
väggen
i
hans
hus
hade
han
skrivit
några
rader
som
innehåller
ganska
mycket.
Respekten
mellan
varelser
är
inte
en
formell
fråga
-
utan
en
musikalisk
Jag
blir
glad
när
jag
ser
människors
engagemang
för
musikskolan
och
musiken
i
Nyköping.
Som
jag
skrivit
tidigare
så
kom
jag
till
Nyköping
just
för
musiken.
Jag
skall
berätta
en
rolig
historia
från
Bankiren.
Vi
hade
gjort
iordning
lokalen
inför
kvällen.
Askkopparna
stod
på
borden,
kylarna
var
fyllda,
ljuset
var
justerat
och
musiken
fungerade.
Det
var
alltid
en
halvtimmes
lugn
innan
kvällen
och
vi
satt
och
väntade
på
att
all
personal
skulle
droppa
in.
Ytterdörren
stod
öppen
så
ibland
slank
det
in
någon
annan
än
personalen.
Den
här
kvällen
kom
det
in
en
liten
man
i
lång
svart
skinnrock
och
mörka
solglasögon.
Han
gick
rakt
in
i
lokalen
och
satte
sig
i
trappen
och
stirrade
mot
scenen.
Min
vana
trogen
gick
jag
fram
till
"gästen"
och
informerade
att
vi
inte
öppnat
än
och
han
fick
gå
ut
och
vänta.
Den
lille
mannen
vände
sig
mot
mig
och
sa
"Jag
skall
spela
här
ikväll"
Visst,
vad
heter
du?
Magnus
Uggla
kom
ur
den
lille
mannens
mun.
Magnus
Uggla
var
inte
så
känd
på
den
tiden
men
jag
hittade
någon
bild
i
mitt
huvud
på
en
man
i
solglasögon.
Ursäkta
sade
jag
diplomatiskt.
Vill
du
ha
något
att
äta?
Nej
jag
vill
bara
sitta
här
en
stund
och
ta
in
lokalen.
Senare
på
kvällen
så
stod
Magnus
Uggla
på
scen
och
han
fyllde
hela
scenen
och
lokalen.
Så
en
visdom
av
detta
är:
"don't
judge
a
book
by
its
cover"
.
Sedan
kan
man
alltid
vara
Nyköpingsaktuell
och
säga
att
människor
växer
med
musik.
Kommentarer (0)
Denna artikel kan endast kommenteras av inloggade medlemmar