Jag har lite svårt att hitta orden just nu. Jag kan inte riktigt skingra tankarna. De har fastnat på Högbergsgatan, i höjd med busshållsplatsen där ett litet skogsparti är avspärrat med vit och blå plastband med texten "POLIS AVSPÄRRAT". Strax intill är sommarkomersen i full gång, turister köper mjukglass inne på Krilles Gatukök och vi Trosabor flockas runt Inga-Lill i Blomsterhörnan och bunkrar upp med midsommarblomster. På busshållsplatsen står några ensamma resenärer och väntar på Länstrafikens gröna buss. Rakt över gatan sitter avspärrningarna.

Alla vet vi varför. Misstänkt grovt våldsbrott. Våldtäkt. Vad hände kvinnan som natten till Trosa Marknad blev indragen i det lilla skogspartier mitt i stan? Vad som framkommer utifrån media just nu kring detta fall är det ännu är rätt oklart om det är tal om våldtäkt eller ej. Att kvinnor av skam drar tillbaka sin anmälan eller avstår att anmäla är dessvärre mycket vanligt. Oavsett utgången i detta avseende så begås det våldtäkter och det ökar för varje år. Brottsförebyggande rådet (Brå) har konstaterat att både anmälningarna och de faktiska brotten har ökat de senaste åren. Så varför skulle det inte ske i den lilla småstadsidyllen?

Förra året anmäldes 6532 våldtäkter. Det skulle alltså innebära 17 våldtäkter om dagen under 2011. För att vara exakt 17,8. Och ändå beräknas ett stort mörkertal på oanmälda våldtäkter. Det är helt åt skogen. Ett stort prolem när det kommer till våldtäkter och annan form av sexuellt ofredande som övergrepp eller tafs är just hur pass litet utrymme det får och hur det förminskas i rättsalar, media, skolor m.m. Alla tar avstånd från våldtäkt och är överens om att det är fruktansvärt men sen när det diskuteras kring omständigheter eller vem utföraren av dådet skulle vara så vägs hypotetiska situationer in och förmildrar dådet. T ex "var hon berusad, jaha men då kanske hon var med på det men han kanske inte förstod att hon inte ville för att hon var så full". I det här fallet i Trosa har media också gått ut med att kvinnan var berusad och nu eventuellt ändrat sin anmälan till att hon istället snubblat. Hm.

Just den här kvinnosynen säger så mycket där man fokuserar på omständigheterna runt offret och i och med det om inte berättigar men ändå förminskar själva gärningen och fokus hamnar mer på offret än på gärningsmannen. Offret ifrågasätts vad hade hon på sig, var hon berusad, har hon haft många sexuella förbindelser innan etc. Att det ens dyker upp diskussioner som ifrågasätter omständigheterna när det pratas om våldtäkt eller övergrepp tyder inte bara på en förtryckande kvinnosyn men också folks oinsikt i var gränsen går. Alla män våldtar eller tafsar inte men uppenbarligen har väldigt många svårt att se var just gränsen går.

Jag tänker tillbaka till melodifestivalen i år. När Torsten Flick offentligt förnedrade och kränkte programledaren Gina Dirawi genom att i direktsändning tafsa på hennes rumpa. Men vem blev offret? Torsten gråter ut i media med att han inte menade något illa. Och det värsta av allt, omvärldens reaktioner Gina Drawi får gliringar med att "men det var väl inte så farligt"  "Thorsten Flink är ju som han är" och "det där kan du väl tåla" På samma sätt, återigen gärningen förminskas. "Män är som de är och kvinnor ska tåla". När ska män fatta att kvinnokroppen inte är något de har fri tillgång till att ta för sig av och vi kvinnor sätta ner foten och sluta låta oss förminskas?