Skrivet 29 mar 2010 10:02 Julius (Ej registrerad)

Väldigt intressant diskussion och en välkommen sådan! Min åsikt är att gränserna mellan elever och lärare måste vara väldigt tydliga varför det är helt oacceptabelt att vara vänner på Facebook. Riskerna att missbruka makt från lärarens sida samt möjligheterna från elevens sida att påverka läraren vid betygsättning etc gör att det är ohållbart.
Samma fråga dyker upp i vuxenlivet. Ska man vara vän med sin chef på Facebook?? Varför eller varför inte? Det vore en bra fortsättning på diskussionen.

Skrivet 29 mar 2010 10:44 plast (Ej registrerad)

Som elev skulle jag vilja påstå att ju tydligare den gränsen ni pratar om är ju större klyfta blir det mellan individerna. Vilket i sin tur förstör möjligheten att skapa en relation med sin lärare. Relationen mellan lärare och elev är väldigt viktigt. En genuin relation mellan lärare och elev skapar intresse då båda får ett socialt utbyte och kan prata kritik på ett annat plan än bara platoniskt.

Sen om läraren inte kan skilja på privatliv och arbete är det upp till dem. Det ingår i jobbet att kunna hantera elever, arbeten eller andra liknande saker på båda sätt. Låt dem vara vänner på facebook om dem vill. Man behöver inte acceptera vänförfrågan. Valet är inte majoritetens utan individens!

Skrivet 29 mar 2010 11:09 M (Ej registrerad)

Hmmm, det är en svår balansgång kan jag hålla med om. Samtidigt tänker jag att om läraren är vän med elever på Facebook så kan man upptäcka mycket av det som händer utanför skolan. Se t.ex. på fallet med våldtäkten på Bjästaskolan där en stor del av de kränkningar som riktats mot flickan skett i grupper på Facebook. Sådana saker kan lättare upptäckas om lärare är vänner med eleverna på Facebook. Men som lärare har man då också ett stort ansvar att tänka efter en gång extra vad man skriver och vilka bilder som läggs upp. Jag tror inte att elevernas möjligheter att påverka betygsättning ökar, det har i alla tider funnits elever som ringt sina lärare eller på senare tid skickat mail. Detta är bara nästa naturliga steg.

Skrivet 29 mar 2010 12:02 Has (Ej registrerad)

Självklart!
Social kontroll på riktigt, vi vuxna ska ju finnas där barnen är, vilken vettig vuxen kan argumentera mot det? Givetvis måste man tänka på vad man skriver, men det måste man ju ändå göra. Vi skräms av nätmobbing men tvekar till att ta vårt ansvar och finnas där för våra barn och unga.
Ut i verkligheten och ta dit ansvar!

Skrivet 29 mar 2010 13:08 linda (Ej registrerad)

Man ska Vänner än övänner !?

Skrivet 29 mar 2010 13:24 Jag (Ej registrerad)

Julius (Ej registrerad) skrev: Väldigt intressant diskussion och en välkommen sådan! Min åsikt är att gränserna mellan elever och lärare måste vara väldigt tydliga varför det är helt oacceptabelt att vara vänner på Facebook. Riskerna att missbruka makt från lärarens sida samt möjligheterna från elevens sida att påverka läraren vid betygsättning etc gör att det är ohållbart.
Samma fråga dyker upp i vuxenlivet. Ska man vara vän med sin chef på Facebook?? Varför eller varför inte? Det vore en bra fortsättning på diskussionen.

Finns det verkligen vuxna som använder Facebook?
Det skulle aldrig falla mig in. Vilket trams.

Skrivet 29 mar 2010 13:39 Berth (Ej registrerad)

Svaret på den frågan är väl ganska given. Vi ser idag resultatet av den kompisrelation som finns inom skolan. Inlärningsresultaten går stadigt ner och fler och fler ungdomar klarar inte kraven i basämnena och lämnas utanför gymnasietskolan. Skrämmande.

Man kan inte både vara kompis och auktoritet. För att få den respekt som läraren måste uppbära för att få eleverna att göra sina läxor etc kan man inte vara kompis. Tvärtemot så ska man vara väldigt tydlig i sina roll som lärarare.

Det är precis samma fel som alla föräldrar som tror att de kan vara kompisar med sina barn gör. En förälder eller lärare som förstår sin roll ber man inte fara åt h-vete eller ´"gör det själv" men det gör man med en "kompis". Samma respekt finns inte inom kompisgänget.

Hoppas för ungdomarnas skull att lärarna förstår detta, även om jag är mycket tveksam.

Tyvärr, med facit i handen så verkar faktiskt lärarna prioritera kompisskapet och enkelheten framför tydlighet och regler.

Skrivet 29 mar 2010 14:48 N (Ej registrerad)

Berth (Ej registrerad) skrev: Svaret på den frågan är väl ganska given. Vi ser idag resultatet av den kompisrelation som finns inom skolan. Inlärningsresultaten går stadigt ner och fler och fler ungdomar klarar inte kraven i basämnena och lämnas utanför gymnasietskolan. Skrämmande.

Man kan inte både vara kompis och auktoritet. För att få den respekt som läraren måste uppbära för att få eleverna att göra sina läxor etc kan man inte vara kompis. Tvärtemot så ska man vara väldigt tydlig i sina roll som lärarare.

Det är precis samma fel som alla föräldrar som tror att de kan vara kompisar med sina barn gör. En förälder eller lärare som förstår sin roll ber man inte fara åt h-vete eller ´"gör det själv" men det gör man med en "kompis". Samma respekt finns inte inom kompisgänget.

Hoppas för ungdomarnas skull att lärarna förstår detta, även om jag är mycket tveksam.

Tyvärr, med facit i handen så verkar faktiskt lärarna prioritera kompisskapet och enkelheten framför tydlighet och regler.

Kommer själv ihåg att när jag gick i skolan (innan facebook) så var den mest omtyckta läraren den som försökte komma ner på elevernas nivå och vara dess kompis. DET gav respekt för läraren och igengäld var det aldrig några problem med ogjorda läxor, störiga lektioner osv. Hon hade lyckats!

Skrivet 29 mar 2010 15:47 Carl Crona (Ej registrerad)

Föräldrar vill att barnen skall lyckas i livet. Bra mammor och pappor är "vänner" med sina barn. Alla bra lärare och mentorer som har lärt mig mer, sådant som jag minns och har nytta av i mitt fortsatta kunskapsförvärv. Dessa lärar har varit människor som jag kan benämna "vänner". Och motsatsen till vänner är ovänner!

Att befinna sig i konflikt med lärarna/mentorerna gynnar INTE lärandet. Alltså måste frågeställningen i SN använts för att provocera. Men å andra sidan finns några människor som ännu inte riktigt förstått lärandets teser och den som befinner sig i sådan situation kan inte inse ömsesidig respekts betydelse för lärandet. Inom polis o militär använde man förr moment med hög stressfaktor. Då slogs dem bästa, intelligentaste och goda poliserna / militärerna ut och dem som var sämre blev ofta höga chefer. Sedan började man lära UTAN stress och fick då mycket bättre ledare. Tyvärr är polisen på väg tillbaka och använder åter stress vid lärandet, vilket har givit sämre ledare.

Skrivet 29 mar 2010 15:57 Carl Crona (Ej registrerad)

Relaterat till mitt förra inlägg. Stress är en faktor som används av aktoritära ledare och lärare och när man använder hög stress i lärandet är det i princip omöjligt att vara vän med eleverna. Möjligen kan den elev som är extremt duktigt känna viss glädje men majoriteten får en negativ relation till ledaren / läraren. Modern forskning visat att stress är en dålig metod för att få fram bra resultat och bättre elever. Att sakta höja kraven ger betydligt bättre resultat för gruppen som helhet. Stress däremot resulterar i att bara ett par elever klarar sig och övriga känner missmod. Stress vill jag relatera till lärande som inte sker i vänskaplig anda utan används av aktoritära ledare, lärare, instruktörer som ofta är osäkra och som saknar djupare kunskaper. Vänskap mellan elev och lärare är alltid bättre än aktoritärt agerande. Polisen har sedan några år (vilket är allmänt känt) totalt misslyckats med att rekrytera bra ledare p.g.a. att man använder aktoritärt tankesätt för mycket.

Skrivet 29 mar 2010 16:11 Berth (Ej registrerad)

N skriver att han/hon har bra erfarenhet med kompislärare. Det är väldigt bra även om N inte kommenterar betygsnivån.

Tyvärr så visar den dåliga skolan med all sin tydlighet att det inte är synonymt med verkligheten.

Den erbarmliga skolan kan dateras tillbaka till 80- 90-talet då den sk fria generationen fått skolmogna barn och de själva blivit lärare. Då börjar flum, kravlöshet och kompisskap.

Att lyckas är inte detsamma som att vara kompis utan det beror på hur många elever som fått godkänt eller bättre i minst basämnena.
Det borde vara varje lärares, med lite självaktning, högsta mål att alla ska få så mycket lärdom att de minst klarar kravet för gymnasiekompetens.

Hellre duktig lärare med höga krav och distinkta regler än kompis-kompis.

Skrivet 29 mar 2010 17:19 Niclas (Ej registrerad)

Som lärare har jag valt att inte acceptera vänförfrågningar från elever på Facebook. Detta därför jag tycker att Facebook är en del av mitt privata liv vilket inte rör mina elever. Där i mot har jag inga som helst problem att bli vän med gamla elever då jag inte längre ser dom som en del av mitt jobb. Som lärare kan det vara väldigt svårt att koppla bort jobbet när man är ledigt och därför har jag valt att detta för att skilja på jobb och privatliv.

Skrivet 29 mar 2010 18:11 Peter (Ej registrerad)

Frågan är väl egentligen inte om lärare och elever ska vara vänner på facebook utan om de ska vara vänner överhuvudtaget. För mig som lärare är svaret ett självklart JA. En viktig förutsättning för framgångsrik undervisning är att man bygger en relation med eleverna och skapar förtroende. Eleverna är inte robotar som ska proppas fulla med kunskaper. Dessutom är facebook en mötesplats lika mycket som andra fysiska lokaler i samhället och det är de vuxnas ansvar att synas där för att t ex avstyra nätmobbing. Hur självklart som helst.

Skrivet 29 mar 2010 18:23 1:a-års gymnasist (Ej registrerad)

Varför inte göra som på min skola och lägga en policy för hur lärarna ska göra? Hos oss har alla lärare facebook, för att kunna hålla kontakten med varandra, men de accepterar inga av oss elever så länge de undervisar oss. När vi gått ut från skolan är vi dock fria att fråga vem som helst av dem om de vill bli vän på fb. Alla respekterar detta och förstår varför, vill man väldigt gärna ha en lärare som vän får man vänta lite. Och då kanske man inte är lika intresserad längre. Håller helt och fullt med Niclas om att lärarnas privatliv inte rör elever. Sen kanske det är bättre på högstadiet om lärarna faktiskt har koll på eleverna på fb, vet inte går på gymnasiet nu...

Skrivet 29 mar 2010 18:35 leipet (Ej registrerad)

Ni skall varken vara "vänner" eller "fiender". Det handlar inte om det. Det handlar om vilka samarbetsformer ni har och att ni respekterar varandra på ett positivt sätt.

Skrivet 29 mar 2010 19:20 In Hoc Signo Vinces (Ej registrerad)

Om du som lärare har ett trängande behov av att posta sjuka länkar eller posta olämpliga saker i din status eller varför inte fylleFacebooka och vara dum i allmänhet ska du kanske ta itu med det i första hand. Är du en socialt fungerande individ som dessutom kan hantera ditt facebookkonto och spärra tillgång till vissa delar av ditt konto borde du kunna acceptera alla vänförfrågningar.

Att vara social och mänsklig är något som vi lär/ska lära eleverna. Om vi inte kan vara det vi lär ut är det ju inte speciellt bra. Och att förespråka Urdnung und Reda i sann 40talsanda är bara sorgligt. Hur många minns sin skoltid med glädje från den tiden? Hur många minns sina lärare för de sociala och trevliga människor de var? Nä, de gamle som anser att det är strikthet och tydliga regler som ska härska i skolan och socialt, verkligt samspel ska förpassas till andra forum, de ska nog tänka till lite.

Det som ska till är sunt förnuft.

Skrivet 29 mar 2010 21:16 Richard (Ej registrerad)

Det är väl upp till var och en. Det är som att jag inte väljer att vara vän med mina chefer av ren princip sak och kanske inte har att göra med att jag inte gillar dem eller gillar dem. Är dem vän med dem och tycker att det är ok. Så kör på det och tvärtom om så inte är fallet. Inte mycket att diskutera tycker jag.

Skrivet 29 mar 2010 21:32 vem som helst (Ej registrerad)

Men gör som alla andra....skaffa fler konton på facebook.......man skulle ju kunna ha ett professionellt som "lärare"----,med vetskap om att även eleven har fler konton med sk. nicnames.....att personnr inte stämmer vet ni väl redan eftersom det är åldersgräns 18år på FB........

identitetskontrollen är inte 100%....
En sak är ju säker....att även på facebook kan man inte alltid förlita sig på att personen är den personen den utger sig för att vara....såå.....det kommer uppstå problem.... men bättre ha lite koll än inge alls iaf.... =D

Skrivet 29 mar 2010 21:41 paragrafryttare (Ej registrerad)

Abstrakt diskussion / motsättning !
I juridiskt mening finns ingen motsättning i det fria ordet mellan elev/ lärare oavsett om det brukas på elevtimmar eller på fritiden via internet. Moralisterna är inne i en dimmig gränsdragning. Internet kan brukas och missbrukas oavsett individ. Gränsdragningar finns i andra lagparagrafer.

Skrivet 29 mar 2010 22:08 C (Ej registrerad)

jag tycker faktiskt att man kan vara vän med sin lärare då jag hade många bra relationer med mina lärare visst facebook fanns inte då men skulle jag fått samma lärare som förut skulle jag absolut bli glad om jag var vän med dem på facebook. Håller med om att läraren borde komma ner på elevernas nivå till en viss gräns men man kanske inte ska låta eleverna få bestämma för mycket. vi hade en lärare som var på våran nivå och vi gjorde läxorna, hade inga bråk i klassen och det funkade jättebra med denna lärare. tack för en bra skolgång.

kompisrelation= elev + lärare= bra skola

Skrivet 29 mar 2010 23:45 Deus (Ej registrerad)

Jag läser vid universitet, där relationer mellan lärare/professorer och studenter ofta kan vara på vänskaplig nivå...särskilt när man närmar sig slutet av sin utbildning. Trots detta anser jag att man borde hålla relationen sinsemellan tillräckligt professionell så länge som läraren betygsätter studenten. Personligen har jag inte någon av mina professorer eller lärare som vänner på Facebook, mycket p.g.a att jag ibland känner för att ventilera viss frustration över kurser osv. som jag inte vill att dessa personer ska få läsa. Självklart är detta individens beslut, dock är det viktigt att tänka på att allt du gör och skriver på Facebook blir synligt för läraren....vilket kanske inte alltid så bra?

Skrivet 30 mar 2010 06:34 Anna Larsson (Ej registrerad)

Om man slänger ut sitt liv på nätet får man skylla sig själv.

Skrivet 30 mar 2010 07:00 Niclas (Ej registrerad)

Det är intressant att se hur diskussionen har utvecklat sig och vet inte riktigt vilken sida som är värst. Den ena förespråkar en förespråkar en totalt känslokall relation mellan lärare och elev där lärarens ända uppgift är att förmedla så mycket kundskap som möjligt (Hallå har ni hört talas om mentorskap?). Den andra sidan tror att det ingår i lärarens arbetsuppgifter att var tillgänglig 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan och sitta och chatta med eleverna på div. nätforum. Mina elever är fullt medvetna om att jag inte accepterar vännförfrågningar på FB förens dom har gått ut 9:an, detta har i stort sett alla accepterat och förstår varför jag gör så. Skulle det vara något viktigt så finns mitt telefonummer både i telefonkatalogen och via skolan jag arbetar på.

Skrivet 30 mar 2010 10:24 Lilla My (Ej registrerad)

Eftersom skolpersonal liksom sjukhuspersonal har tystnadsplikt, är det nog klokt att skilja på arbete och privatliv. Att som lärare vara professionell betyder inte nödvändigtvis att man är empatilös och känslokall, men läraren har inte som arbetsuppgift att vara kompis med eleverna. Personligen tycker jag nog att det är lite udda att som lärare, vilja umgås med sina elever på fritiden.