Gnesta KD
-
Prenumeration
Blogginlägg
- För min del har det varit en hektisk höst. Efter en valrörelse som kombinerades med skolstart har jag legat åtskilligt efter med mycket, men nu börjar tillvaron räta ut sig.
I skarven mellan skolavslutningen igår och julförberedelserna inför alla barnens hemkomst låg årets sista kommunfullmäktige, som inte blev lika förutsägbart som man kunde befara. Dags alltså att äntligen fylla på min magra partiblogg med några färska reflexioner.
Den nya majoriteten framhärdade i sin ambition att på olika sätt markera maktskiftet efter valet. Till viss del kan väl vi i Alliansen förstå dem, för det tillhör ju spelets regler. Men på två punkter klarade vi bara inte av att stillatigande acceptera deras idéer.
Dels handlade det om en räkning till skattebetalarna på kring en miljon kronor per år, pengar som nu går till förändrad politisk organisation - inte till förbättrad verksamhet! Höga arvoderingar till nyinrättade poster som vice ordförande för (MP) kombinerar man med ökat antal möten - vilka i större grad tydligen ska förläggas till dagtid!
Debatten vid måndagens KF ledde dock inte till att varken (S), (MP) eller (V) kom på bättre tankar, något väl ingen hade räknat med. Det är nog bara väljarna som kan få ordning på det där. Om knappt fyra år…
Dels handlade det om tillsättningen av överförmyndare, ett val som (S) nu ville politisera. Ända sedan kommunen bildades har vi över alla partigränser varit överens om att detta var en post som inte handlade om politik, så när vi i den borgerliga fyrklövern fick makten efter valet 1991, var det en självklarhet att Kurt E Larsson, (S), skulle fortsätta i den uppgiften.
Men nu ville (S) ha ändring på den saken, avsätta nuvarande överförmyndare och sätta dit sin egen man i stället. Men den gubben (Fredrik Norberg) gick inte, för med röstsiffrorna 18 mot förändringen, bara 10 för och två nedlagda, var det uppenbart att sammanhållningen inom majoriteten inte riktigt räckte till, när det blev sluten omröstning. Sakargumenten i debatten bröt sönder partipiskan.
Givetvis må ingen skugga falla över dem som utifrån en genomtänkt övertygelse röstade för sin egen linje, men en extra eloge vill jag ändå ge de anonyma sex i majoriteten, som vågade handla efter sin övertygelse och bryta ledet!
En sak man kan fundera på, det är om inte siffrorna hade kunnat bli ännu tydligare, om voteringen fått ske med insynsskydd. Som den nu genomfördes fanns i praktiken goda möjligheter att kolla in vad grannen skrev, alltså om denne inte aktivt mörkade sin valsedel, något som i det här läget lätt kunde tolkas som att man var en svikare. Inom vissa partier upplevdes ju tydligen detta som en högst partiskiljande fråga.
För vår nyvalde blinde KF-ledamot blir det förstås extra svårt att värna integriteten i sådana här lägen, kanske något för ordförande att för framtiden fundera lite extra över?
Många pristagare fick vi vara med och hylla, men kvällens retorikpris vill jag utdela till Göran Benedicks för ordkontrasten ”fjärma” kontra ”främja”. Den hade jag inte hört förut.
Slutligen tycker jag det var synd att Ingrid Jerneborg Glimne inte drog parallellen fullt ut, när det gällde överförmyndare och ”borgerliga vigselförrättare”. Det epitetet måste ju utgöra ett rött skynke för alla röda! Om (S) får fortsätta bestämma i Gnesta kommun, lär de väl framöver vilja ändra beteckningen till ”alliansfria vigselförrättare” eller något ditåt, och vid den omröstningen lär vi inte få till en sluten votering, så frågan är hur det går då… :-)
- Respekt för demokratin känns viktig för mig, och när jag i torsdags kväll genomförde mitt sista uppdrag som fullmäktigeordförande – utdelning av ”guldklockor” till sådana som arbetat 25 år i kommunens tjänst – sa jag bl a så här i mitt tal:
”... och god anställningstrygghet har ni också allihop. Alltså till skillnad från mig.
Ja, nu är det är alltså som fullmäktigeordförande jag talar till er, och den ’anställningstryggheten’ är inte mycket att hurra för i en demokrati! Faktum är att jag konstrade lite, när personalenheten ville få mig att skriva under inbjudningarna till det här firandet, för efter valet fanns ju ingen garanti för att just jag skulle få komma med hit på fest i kväll!
Men med tanke på datum för vår fest, så är det faktiskt jag som är i tjänst. Några dagar till. Sen blir det ett första maktskifte, så hade du föredragit att bli hyllad av en fullmäktigeordförande från ett annat parti, så kan jag trösta dig med att en sån i alla fall är på gång – om jag inte tar fel just den som en gång uppvaktade mig som 25-åring i kommunens tjänst!”
Ja, det är förstås med lite blandade känslor jag lämnar över detta viktiga uppdrag till f d oppositionen, men det är alltså bara att ”gilla läget”, önska det nya styret lycka till – och börja skriva på memoarerna! Det har varit många händelser att minnas under de år jag haft uppdraget, från juni 2005 och fram tills nu. En del kanske jag berättar om här eller på min andra, mer privata blogg, andra är nog bäst att hålla för sig själv…
Hur kommer det nu att gå för våra efterträdare med unge Johan Rocklind i spetsen? Tja, det återstår att se, men jag har i alla fall förtroendet för dem alla att de verkligen vill göra det så bra som möjligt för Gnestas invånare. Om de sedan lyckas med detta, det är förstås en helt annan sak… ;-)
I opposition får vi all anledning att återkomma med en granskning av hur de hanterar det maktinnehav de lyckats nå - med blott en rösts övervikt!
Finns det någon gnestabo som kan ta ansvar för att inte rösta i nästa val?
- Idag är det en demokratins högtidsdag, ett tillfälle att utnyttja vår rösträtt, som i perspektiv är något oerhört värdefullt. Här kan vi gå till valurnorna utan fara för liv och lem och i hemliga val bestämma vilka som ska styra oss ett tag framöver. Jämför med hur det var i Afghanistan i veckan, där både kandidater och väljare gick till valstationerna med livet som insats!
En grekisk filosof sa en gång att "de som är för smarta för att engagera sig politiskt straffas genom att styras av dårar"! Ligger kanske en del i det, så soffliggarna har ingen ursäkt - och kan i alla fall inte gnälla om samhället utvecklas åt "fel" håll!
Själv har jag förtidsröstat, något jag egentligen inte tycker man ska göra. Valdagen borde vara "helig" även för oss svenskar, och speciellt viktigt tycker jag det är att ta med barnen, så dessa konkret kan se hur det går till och på vägen till och från vallokalen få en lektion om vad det hela handlar om och hur viktigt det är. (Ur barnens perspektiv blir dessutom Kristdemokraterna ett extra gott val!)
Men nu har jag inga barn hemma längre, och som nyckelspelare i ett litet parti, vilket dessutom drabbats av strul när det gäller valsedelsutskick till hemmen, så blir det många timmar i vallokalerna. Le gärna mot oss när du kommer!
Och finns inte någon av oss kristdemokrater på plats, så finns valsedlarna ändå att tillgå, nu i bokstavsordning i ett specialgjort ställ - och med (S) högst upp!?
- Så här i valrörelsens slutskede kan det kännas naturligt att reflektera lite över debattklimatet. Några har undrat hur det känns att diskutera på det sätt som vi politiker gör. Hur berörs man som människa?
För det mesta inte alls, blir svaret, för man är ju ändå helt på det klara med att det inte är för att vi tycker lika som vi väljs in i en politisk församling. Så länge debattnivån är sådan att det handlar om sakfrågor känns det okej, för vi är ju medvetna om att det är en blandning av fakta och värderingar som i debatten lyfts fram på ett subjektivt sätt. Vårt jobb är att presentera tankarna för varandra och väljarna på ett så bra sätt som möjligt. I bästa fall leder det till att våra förslag och idéer får ett positivt genomslag.
Om inte annat får i alla fall våra ”motståndare” klart för sig att det faktiskt finns andra sidor av saken. Därmed kan man känna en viss respekt för de beslut som fattats – även om man inte fick sin vilja igenom! Detta gäller självklart gentemot oppositionen men också internt inom Alliansen. Skillnaden är väl bara den att debatten med de senare inte sker lika publikt… :-)
En annan skillnad ligger på det personliga planet. Med åren bygger vissa av ens ”motståndare” faktiskt upp en positiv respekt. Det gör att man lyssnar till dem med ett öppet sinnelag, och därmed ökas beredskapen att utan alltför mycket politisk prestige faktiskt ändra ett tänkt beslut, inte bara sitta fast i låsta positioner. I sådana lägen kan plötsligt de ganska förutsägbara mötena med kommunstyrelse eller fullmäktige bli riktigt spännande.
Politiker som aldrig hemfaller till osakliga personangrepp finns det alltså all anledning att lyssna till och ta på allvar. (MP):s Mikael Clemens hör definitivt till den gruppen. Johan Rocklind, (S), har också mognat. I förra valrörelsen lät han presentera sig genom att publicera en niddikt om Reinfeldt, vilken jag inte uppskattade, varken som litteraturkritiker eller politiker, men hans inlägg i debatten kännetecknas nu av en nyansrikedom som vi inte alltid upplevt från oppositionens sida. Det bådar gott för framtiden.
Osakligheter och irrelevanta påpekanden ska inte ha någon plats i debatten. Inte heller rena personangrepp, och det är tur att sådana är ganska sällsynta, för de sliter ganska hårt på en mentalt. Att gå in i svaromål blir ju sällan meningsfullt. Man får bita ihop och hoppas på att allmänheten är så klok att den genomskådar det hela. (Men helt säker kan man väl aldrig vara…)
Låt mig avslutningsvis berätta om det angrepp på oss Allians-politiker som gjort mig mest upprörd under mandatperioden. Jag kom in på Gerdtmans för att köpa ett par nya träskor och höll på att helt glömma vad jag kommit dit för. På disken fick jag nämligen syn på en protestlista med en bild längst upp, en bild som i vanlig ordning sa ”mer än tusen ord” – och var ett rent falsarium!
Rubr
iken löd något i stil med ”Så vill våra politiker bygga i Gnesta”, vilket var en ren lögn, både vad gäller att och hur! I den nyss utdelade Allians-tidningen kan du läsa mer om den här s k ”byggprocessen”, men låt mig försäkra dig att inget i de ritningar som byggbolaget Veidekke lanserade kom i närheten av att skymma vattentornet på detta sätt och från sjösidan sabotera Gnestas silhuett. Möjligen kunde man ha anat en översta våning i höjd med de lägsta trädtopparna på bilden!
Givetvis fick protestlistan över tusen påskrifter. I den mån de undertecknande blev lurade enbart av den förfalskade bilden, är det bara att beklaga. Fantasibilden producerades av en privatperson, inte av någon politiker, och därmed brydde sig inte pressen om att ge denna osakliga kampanj den kritiska granskning den sannerligen förtjänat.
Snarare förvandlades SN och övriga media, t o m TV, till språkrör för lobbygänget, lät oss politiker schavottera på ett – som jag tycker – högst oförtjänt sätt. Jag håller nämligen helt med. Politiker som ville bygga det som presenterades på bilden förtjänar inte att bli omvalda. Men varken jag eller mina Allians-kollegor hör till dem, och från vårt håll finns ett beslut att inte gå vidare med planerna på byggnation uppe på Gnestahöjden.
På vår hemsida ligger ett brev jag skrev som svar till en av de upprörda aktivisterna, just när förslaget från byggfirman presenterats. Ta gärna del av det!
- Kommer någon ihåg Carolina Klüft? Det var hon som var bra på det mesta men sen valde att satsa bara på en disciplin. En del partier liknar faktiskt henne. Man vill bli bäst på bara en sorts politik, trots att mogna väljare nog tycker att det vore bättre med en genomtänkt helhet.
Är politiken på specialområdet sedan helt uppåt väggarna, så borde det leda till total brist på framgång. Att (SD) ändå nått relativa framgångar i opinionen, beror förmodligen på att det finns alltför många som inte vill eller klarar av att tänka på mer än en sak i taget.
Alla nuvarande riksdagspartier har alltså tvingats jobba fram heltäckande program, även de som kanske inte hade det från början. Ändå kan man fundera på om inte vissa av dem bara genom sitt namn får lite extra draghjälp och lättare lockar (unga) väljare, som inte hunnit samla erfarenheter från alla livets skeden.
De flesta partinamn är tämligen svårtolkade. Vem kan ana att centern förespråkar de-centralisering? Moderaterna blir inte mer begripligt med prefixet Nya, och att folkpartiet genom sitt namn skulle locka till sig extra mycket folk verkar inte troligt.
Men miljöpartiet har en uppenbar fördel här. Så här skrev faktiskt en 45-årig man i SvD apropå sitt partival:
“Är man som jag måttligt intresserad av politik är MP det säkraste valet. Det är ett fegt sätt att rösta, men en enkel väg till mildrat samvete. Miljöpartiet - kan det namnet stå för annat än gott?”
Vissa partier behöver alltså inte direkt anstränga sig för att attrahera väljare. Ett positivt laddat namn räcker tydligen mer än väl!
I SVT:s Elfte timmen driver Mikael Tornving på ett förtjänstfullt sätt med partiernas propaganda. En av hans yrvakna slutsatser blev att det nog inte bara var (MP) som ville ha en ”bra miljö”. Även (C) vill enligt sina affischer vara med på det tåget, och personligen vill jag hävda att också (KD) bör räknas in i skaran. Fyra exempel på det:
• Basen för vårt ambitiösa miljöprogram var (numer fristående) debattören Björn Gillberg med och tog fram, ett arv partiet sedan byggt vidare på utifrån vår grundläggande förvaltarskapstanke.
• På ett (KD)-mandat har på senare tid Anders Wijkman gjort oerhört stora insatser för miljön, både i Europa och världen. Ett bra exempel på hans sakkunskap och engagemang finner man i en utmärkt artikel om hur tillväxt bör definieras, tankar jag gärna skriver under på.
Mikael Clemens uttryckte i en kommentar till min blogg 30/6 att vi stod långt ifrån varandra i synen på tillväxt. Jag är inte så säker på det utan tror han missuppfattade mig där, för Wijkmans synpunkter ligger alltså närmare mitt synsätt. Däremot har tänkta samarbetspartnern (S) satsat på ”tillväxt sedan 1889” och se vart det har lett oss…
• Helsingborg blev årets miljökommun. Trots eller på grund av att kristdemokraten Lars Thunberg leder miljönämnden? I mina ögon självklart det senare…
• Själv är jag humanist, inte naturvetare och miljöexpert, men när det 1980 var folkomröstning om kärnkraft ”stod jag på barrikaderna”. Vid högstadiets temadag företrädde jag Linje 3, där för övrigt en ung Mats Odell var en av kampanjgeneralerna.
Intressant att notera är nu hur det annars så miljömässigt oförvitliga (MP) i en tänkt kollision* med de röda partierna nu också tvingas ”dagtinga med sitt samvete” för att få igenom i alla fall några viktiga bitar av sitt ambitiösa program. Det där känner vi förstås igen från Allians-arbetet, fast då inte bara kring en fråga.…
* Det är väl så det bör stavas?
Carolina, varför inte återgå till sjukampen! Precis som vi partier gör du dig bäst med många strängar på din lyra – inte bara längdhoppet!
Och du som är väljare, se till att inte hoppa i galen tunna genom att rösta fram ett enfrågeparti som (SD) utan någon genomtänkt helhet i samhällsanalysen! I stället utmanar jag dig att analysera oss andra i jakt på den helhet du bäst kan identifiera dig med - och då är det nog inte bara en aspekt som behöver vägas in…
Välkommen också till min privata F-blogg för några konkreta miljöexempel ur min vardag!
Annat innehåll
Prenumeration
Sök i bloggen
Senaste inläggen
Arkiv
Nyheter
Senaste nytt - lokalt
- 08:50
- Chans för Oxelösunds hamn (Oxelösund)
- 07:56
- Just nu: SN är försenad (Nyköping)
- 07:40
- Polisen grep bilförare (Nyköping)
- 20/05
- Roos öppnade sin trädgård (Nyköping)
- 20/05
- Roos öppnade sin trädgård (Nyköping)
- 20/05
- Våldsam lastbilsbrand (Nyköping)
- 19/05
- Växtvurm på Laxnegården (Gnesta)
- 19/05
- Skolor drabbas när Vuxencentrum stänger (Oxelösund)
- 19/05
- Webb-TV: Gamla bilar och nya drömmar (Nyköping)
