(Ursprungligen
publicerat
på
http://afbjur.wordpress.com 19/6
2011)
Två
dagar
av
landstingsfullmäktige.
Intressant,
spännade
och
utmanande.
Replikskiftena
går
att
följa
på
www.landstingetsormland.se.
För
egen
del
fokuserade
jag
på
majoritetens
strama
budget
i
mitt
inledningsanförande:
"Herr
ordförande,
Sedan
den
nuvarande
majoriteten
tog
över
ansvaret
för
landstinget
har
vi
arbetat
utifrån
en
överordnad
princip
–
att
en
välordnad
ekonomi
är
en
avgörande
förutsättning
för
en
långsiktigt
stabil
utveckling
av
landstinget
och
dess
verksamheter.
Som
folkvalda
politiker
och
medborgarföreträdare
har
vi
ett
mycket
tydligt
uppdrag.
Det
är
vår
uppgift
att
främja
en
utveckling
av
landstinget
som
är
till
gagn
för
sörmlänningarna
och
det
är
vår
uppgift
att
säkerställa
att
medborgarnas
skattepengar
används
på
bästa
tänkbara
sätt.
Förutsättningarna
att
leva
upp
till
detta
uppdrag
varierar
givetvis.
38
av
ledamöterna
i
denna
församling
representerar
en
politisk
majoritet,
de
resterande
33
ledamöterna
representerar
följaktligen
den
politiska
oppositionen.
Men
oavsett
om
vi
tillhör
majoritet
eller
opposition
är
vi
valda
att
representera
sörmlänningarna
och
genom
våra
förslag
till
landstingsbudget
formulera
en
politik
som
tillvaratar
våra
respektive
väljares
intressen
på
bästa
tänkbara
sätt.
Som
folkvald
politiker
blir
jag
därför
glad
när
jag
kan
konstatera
att
landstingsfullmäktige
har
6
olika
förslag
till
budget
att
ta
ställning
till
idag.
6
olika
budgetförslag
där
olika
politiska
viljeinriktningar
formulerats
för
att
slutgiltigt
utgöra
respektive
förslag
till
landstingets
främsta
styrande
dokument.
Folkpartiets,
Miljöpartiets
och
Socialdemokraternas
förslag
till
landstingsbudget
är
en
stram
budget
uppbyggd
utifrån
principen
att
säkerställa
en
ekonomi
i
balans.
Vår
ambition
har
varit
tydlig.
Att
arbeta
fram
en
budget
där
en
fortsatt
stabil
ekonomisk
grund
läggs
för
framtiden.
Majoriteten
är
nämligen
övertygade
om
att
sunda
landstingsfinanser
garanterar
en
fortsatt
jämlik
och
jämställd
verksamhet
av
hög
kvalitet.
Herr
ordförande,
Det
råder
inga
tvivel
om
att
landstingets
ekonomiska
situation
är
ansträngd
och
att
det
saknas
utrymme
för
kostsamma
satsningar.
De
satsningar
vi
i
majoriteten
trots
allt
har
funnit
utrymme
för
är
därför
av
strikt
strategisk
karaktär.
Satsningar
som
ska
möjliggöra
ett
långsiktigt
mervärde
för
landstinget.
En
sådan
satsning
är
vårt
förslag
att
avsätta
4
miljoner
kronor
för
utbildning
av
specialistsjuksköterskor.
Det
är
ingen
hemlighet
att
en
bra
och
säker
vård
kräver
specialistutbildade
sjuksköterskor.
Dessvärre
råder
det
idag
stor
brist
på
just
denna
yrkeskategori
såväl
nationellt
som
i
vårt
eget
landsting.
Genom
satsningen
vill
vi
kunna
utöka
rekryteringsbasen
och
skapa
större
incitament
för
sjuksköterskor
att
vidareutbilda
sig.
Majoriteten
avsätter
därför
medel
för
studielön,
betald
utbildning
och
köp
av
uppdragsutbildningar.
Vår
gemensamma
grundtes
är
att
vi
genom
denna
typ
av
strategiska
åtgärder
kan
säkerställa
en
fortsatt
hög
kunskapsnivå
bland
yrkesutövarna
inom
vården.
Något
som
är
en
förutsättning
för
att
möta
befolkningens
behov
och
rätt
till
god
vård.
Herr
ordförande,
För
några
veckor
sedan
lyssnade
jag
på
Maria
Wetterstrands
avskedstal
vid
Miljöpartiets
kongress
i
Karlstad.
Hon
berättade
då
att
hon
och
Peter
Eriksson
ofta,
under
sin
tid
som
språkrör,
diskuterade
hur
man
bäst
förpackar
nödvändiga
åtgärder
som
riskerar
att
mottas
negativt
av
väljarna.
Hur
man
skulle
anpassa
det
egna
budskapet
för
att
undvika
att
stöta
sig
med
olika
intressen
i
samhället.
Maria
konstaterade
att
dessa
samtal
ofta
mynnade
ut
i
en
och
samma
slutsats
–
att
som
politiker
ha
modet
att
våga
säga
som
det
är.
Att
som
medborgarföreträdare
ha
modet
att
tydliggöra
problem
för
att
därefter
kunna
förklara
varför
det
ibland
är
nödvändigt
att
fatta
kontroversiella
beslut.
Min
uppfattning
är
att
ett
sådant
förhållningssätt
skapar
förutsättningar
för
att
på
begripligt
sätt
förklara
att
utveckling
kräver
förändring
och
att
förändring
kräver
politisk
integritet
och
en
orubblig
vilja.
Den
enklaste
vägen
för
en
politiker
är
att
sitta
tillbakalutad
och
på
tryggt
avstånd
förvalta
en
verksamhet.
Inom
politiken
är
dock
den
enkla
vägen
ofta
både
kontraproduktiv
och
skadlig.
Kontraproduktiv
därför
att
väljarna
med
rätta
förväntar
sig
reformer
och
dynamik.
Skadlig
därför
att
all
offentlig
verksamhet
är
i
behov
av
ständig
förnyelse.
När
man
som
folkvald
politiker
talar
om
den
sörmländska
hälso-
och
sjukvården
är
det
snudd
på
tjänstefel
att
utelämna
en
diskussion
om
behovet
av
förnyelse.
Här
måste
man
göra
som
Maria
Wetterstrand.
Man
måste
våga
säga
som
det
är.
Vill
vi
även
i
framtiden
kunna
erbjuda
sörmlänningarna
en
kvalitetsmässig
god
vård
måste
vi
våga
diskutera
vilken
vård
som
ska
erbjudas
i
Sörmland,
var
och
hur
denna
vård
ska
erbjudas
och
vad
den
ska
få
kosta.
Vi
får
aldrig
välja
den
enkla
vägen
genom
att
ducka
för
en
besvärlig
debatt.
Herr
ordförande,
När
jag
i
november
i
fjol
stod
i
denna
talarstol
för
att
hålla
mitt
budgetanförande
talade
jag
om
det
ansvar
vi
som
folkvalda
delar
och
om
hur
vi
från
majoritetens
sida
skulle
ha
som
ambition
att
än
mer
och
utveckla
och
vitalisera
dialogen
med
landstingets
personal,
med
brukarföreningar
och
med
den
politiska
oppositionen.
Under
vårens
arbete
i
länssjukvårdsnämnden
har
vi
från
majoritetens
sida
tagit
fasta
på
denna
ambition
och
arbetat
med
ett
uttalat
transparent
förhållningssätt.
Jag
kan
med
tillfredställelse
konstatera
att
den
åtgärdsplan
för
en
ekonomi
i
balans
som
länssjukvårdsnämnden
fattade
beslut
om
igår
innehåller
ett
antal
konstruktiva
förslag
från
såväl
personal
som
de
politiska
oppositionspartierna.
Kloka
och
framåtsyftande
förslag
som
visar
på
en
genuin
vilja
att
ta
ansvar
för
en
svår
ekonomisk
situation.
Tanken
med
åtgärdsplanen
var
att
anta
ett
så
brett
anslag
som
möjligt.
Från
majoriteten
sida
ville
vi
förvissa
oss
om
att
personal,
verksamhet
och
opposition
alla
skulle
ges
möjlighet
att
bidra
med
idéer
och
inspel
inför
det
beslut
som
skulle
komma
att
fattas.
När
vi
summerade
de
inkomna
förslagen
talade
resultatet
sitt
tydliga
språk.
Sammanlagt
inkom
110
förslag
som
alla
syftade
till
att
bidra
i
den
fortsatta
processen.
En
oerhört
glädjande
utveckling
och
en
tydlig
indikation
på
att
öppenhet
och
dialog
alltid
är
bättre
än
slutenhet
och
stängda
dörrar.
Under
hösten
kommer
majoriteten
i
Länssjukvårdsnämnden
att
fortsätta
på
den
inslagna
vägen.
Vi
kommer
att
bjuda
in
oppositionen
till
fortsatta
samtal
där
alla
goda
idéer
om
hur
vi
tillsammans
kan
arbeta
för
en
fortsatt
långsiktigt
hållbar
utveckling
för
den
sörmländska
vården
kommer
att
beaktas.
En
dialog
där
sörmlänningarnas
bästa
sätts
i
första
rummet.
Herr
ordförande,
När
landstingsfullmäktiges
71
ledamöter
idag
ska
fatta
beslut
om
vilket
av
de
presenterade
budgetförslagen
som
ska
antas
har
vi
som
folkvalda
ett
särskilt
ansvar.
Vi
har
ett
ansvar
att
fatta
beslut
om
en
budget
som
står
som
garant
för
att
alla,
oavsett
inkomstnivå
och
social
status,
ges
rätten
till
en
jämlik
och
solidariskt
finansierad
verksamhet.
Vi
har
ett
ansvar
att
besluta
om
en
budget
som
ger
landstinget
möjlighet
att
fortsätta
på
den
inslagna
vägen
för
en
rättvis
landstingspolitik.
Och
vi
har
ett
ansvar
att
säkerställa
att
sörmlänningarnas
gemensamma
skattepengar
används
på
ett
ansvarsfullt
och
effektivt
sätt.
Och
det
är
därför,
Herr
ordförande,
som
jag
nu
yrkar
bifall
till
landstingsstyrelsens
förslag
till
landstingsbudget
–
för
ett
öppet
och
hållbart
landsting
för
jämlik
hälsa,
mångfald
och
valfrihet.
Tack
för
ordet.