Men i morgon kommer den rulla runt i London med två pokaler.
Chelsea vann kvällens Champions League. På straffar mot Bayern München. Säga vad man vill om det, men här i bloggen är det populärt på sina ställen.

Jämfört med mot Barcelona flyttade Chelsea bussen ur straffområdet några gånger. Även om matchen inte sprakade blev det ändå en klassiker. Gary Linekers visdomsord om "...in the end, the germans always win" höll inte den här gången.
Sen är det även, äntligen om du frågar mig, en nagel i ögat på dessa fotbollens champagnesprutare. I fotboll är det inte bara anfall. Där finns en annan del som är minst lika viktig att den funkar. Försvaret. Så att Chelsea mördade fotbollen i kväll, som en del uttryckt, det tycker inte jag. Men Johan, almanackan får fortsätta hänga kvar på MIN arbetsplats. Vi kanske tar en titel vi med, något år. Tills dess fortsätter jag att vara icke-medgångs-supporter. Stolt sådan.
I övrigt hann jag se IFK-damerna dominera i dag mot ett lag, Eneby, som nästan saknade försvar. Men tajmingen på naturgräset var inte IFK:s bästa gren i dag. Men ett mål räckte ju. En hel del annan fotboll har det varit också och dessutom laddar jag för att rulla upp och se Arameiska Syrianska mot Bissarna i morgon.
Boxning då, Erik Skoglund. Vann igen. Efter den första perioden undrade man stillsamt om inte Skoglund skulle få några vettiga motståndare alls i sin knock out-marsch. Men den här argentinaren jobbade/jabbade upp sig ju längre matchen led. Men att segern gick till Nyköping även den här gången var det inget snack om.
Marcus Langbrandt